Freja: ”Jag ville bara höra sanningen”

Angelica Öhagen

helskärm

Freja Östergren Löthén var tio år när hon drabbades av leukemi.

Utöver den tuffa behandlingen upplevde hon ibland att det var svårt att hantera omgivningens reaktioner.

– När personer kom fram och oroade sig för hur det skulle gå smittade det ju av sig på mig, berättar hon.

Freja Östergren Löthén hade precis börjat vårterminen i årskurs fyra. Hon hade ont i kroppen och var ovanligt trött. I ett rum på Sachsska barnsjukhuset i Stockholm väntade hon på att få resultatet av ett benmärgsprov läkarna tagit. Cancer förklarade de. Akut lymfatisk leukemi.

– Det enda jag minns att jag tänkte var att jag kommer att tappa håret, säger Freja som i dag är 13 år gammal.

Läkaren frågade om hon hade något hon undrade över, och Freja frågade just om håret.

– Då sa läkaren att det inte alls var säkert att jag skulle tappa det eftersom de ju har så bra mediciner nu för tiden.
Men Freja visste redan att hon skulle tappa håret.

– Jag ville bara få det bekräftat för att hinna förbereda mig så jag inte skulle bli så ledsen, förklarar hon.

Freja säger att hon aldrig har hört talas om någon med leukemi som inte tappat håret av cellgiftsbehandling, och att hon tycker att det är viktigt att de barn som drabbas av cancer får veta sanningen.
– Om läkarna inte säger som det är rakt ut så blir man ju bara ännu mer orolig.

”Cancer är sjukt farligt”

Behandlingen med cellgifter och blod- och trombocyttransfusioner inleddes kort efter att Freja fått diagnosen. Några veckor senare föll håret av.

– Vi hade köpt en peruk med långt blont hår som jag skulle ha då eftersom det var det jag hade innan, berättar Freja.

Men hon använde aldrig peruken utan köpte hattar istället.

– Jag älskar hattar så jag valde att ta på mig det, säger hon.

Frejas mål var att fortsätta leva ett så vanligt liv som möjligt, trots cancern och den tuffa behandlingen.

– Jag gick i skolan några dagar varje vecka när jag inte var på behandling och det var skönt. Där fanns mitt vanliga liv och kompisarna.

Att möta omgivningens reaktioner på att hon hade cancer var dock tufft ibland. Freja säger att det är viktigt att alla förstår att cancer är sjukt farligt, men att hon hade velat bli behandlad precis som innan.

– Vissa gjorde en så stor grej av att jag hade cancer och det gjorde bara att jag kände mig ännu mer sjuk, berättar hon.
Freja tycker dock att hennes nära vänner gjorde precis rätt.

– De var som vanligt och behandlade mig som innan jag blev sjuk.

Hon säger att de träffades de dagar när hon mådde bättre och att de gjorde vardagliga saker ihop.

LÄS OCKSÅ:

Här är barnens egna berättelser om cancer – se Magnus Wennmans bildreportage ”Ljuspunkter”

Komplikationer efter behandlingen

Av de barn som drabbas av akut lymfatisk leukemi i dag överlever runt nio av tio barn. För Freja fungerade behandlingen som planerat och hon kunde avsluta den i somras. Hon behöver dock fortfarande sjukvård för komplikationer av cancerbehandlingen, benskörhet, som orsakat flera benbrott.

– Jag idrottade mycket förut och det kan jag inte göra det längre, berättar hon.

Just nu innebär att springa, hoppa eller bära tungt en för stor risk för Frejas kropp.

– Jag har fått flera kotkompressioner i ryggen, att ryggkotorna pressats ihop. Det kommer inte att gå tillbaka men jag äter medicin mot benskörheten och går på sjukgymnastik, berättar hon.

I dag går hon i sjuan och vill bli läkare och forskare när hon blir stor. Redan nu kan hon väldigt mycket om cancer, mer än något trettonårigt barn borde behöva.

– Förut ville jag forska på hur man botar cancer men nu har jag ändrat mig och vill ta reda på varför barn drabbas av cancer, berättar hon.

– Om vi tar reda på varför cancer uppstår kan vi förhindra det innan barn blir sjuka och behöver behandling och det är ju bättre.

Freja är glad för att cancerforskningen går framåt men tycker att det är hemskt att bara är tre av fyra barn som får en cancerdiagnos botas.

– Det är synd att alla de där barnen ska behöva mista sina liv. Att de aldrig får chansen att bli stora och uppleva sina drömmar.