Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Kristian, Krister

”Utan volontärer finns ingenting”

Uppdaterad 2015-10-16 | Publicerad 2015-10-15

Cecilia, 23, såg bilden på lille Alan – reste själv till Grekland för att hjälpa

Cecilia Larssén, 23, såg bilden på lille Alan och fick nog. Hon startade en egen insamling.

Nu har hon precis kommit hem efter en omtumlande vecka på Samos dit hon åkte för att dela ut mat till flyktingarna.

– Situationen är kaotiskt därnere. Många är sjuka men får ingen hjälp.

Det var efter att Aftonbladet publicerat bilden på flyktingpojken Alan Kurdi, 3, som flöt iland död på en strand i Turkiet som tvåbarnsmamman Cecilia Larssén från Norrköping bestämde sig.

Samma dag startade hon Facebook-insamlingen "Vi gör vad vi kan, alla kan göra något – syriska flyktingar 2015" och fick snabbt ihop 90 000 kronor.

”Behovet är enormt”

– Först tänkte jag åka ner till ett läger i Serbien, sedan fick jag höra att behovet av hjälp är som störst i Grekland, säger Cecilia Larssén.

Med på den veckolånga resan till Samos var hennes nära vän Medina Kojic och ytterligare fyra personer som valde att engagera sig och stötta kampanjen.

– Vi köpte och delade ut ungefär 500 baguetter, juice och vattenflaskor varje dag. Men allt tog slut på ett par minuter. Behovet är enormt, säger hon.

Cecilia berättar att framför allt kvinnor och barn sover utomhus, utan tillgång till toalett, dusch eller andra förnödenheter.

– Det är kaos. I hamnen finns ett par baracker där flyktingarna kan sova, men de är överfyllda och ingen kontrollerar vilka som sover där. Självklart borde barnen i första hand få sova under tak, men det är oftast vuxna män därinne, säger Cecilia, som nu oroar sig för vintern som är på väg.

”Volontärerna åker hem nu”

– Jag förstår inte hur flyktingarna ska klara sig när det blir kallare. Många volontärer åker hem nu, och utan frivilliga finns ingenting.

Förutom att dela ut mat berättar Cecilia Larssén att hon och de andra hjälparbetarna försökte muntra upp barnen och göra deras dagar på ön lite mer uthärdliga.

– Vi spelade fotboll och lekte. Vi gjorde vad vi kunde, säger hon och förklarar att hennes engagemang nu kommer att fortsätta från hemmaplan.

– Jag fortsätter såklart att samla in pengar som vi skickar ner till de volontärer som fortfarande är kvar. För min del kan jag säga att den här resan är den viktigaste jag någonsin gjort. Jag önskar att fler kunde åka ner och hjälpa till. Alla goda krafter behövs.

FÖRDJUPNING Läs mer om flyktingkrisen på vår specialsajt

Hjälp, vad händer? Vi förklarar
flyktingkaoset

Följ ämnen i artikeln