Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Martin, Martina

Sammie om mardrömmen i Hurghada

Uppdaterad 2016-01-11 | Publicerad 2016-01-09

Sammie Olovsson åt pasta och pratade med sin far om familjen och livet.

De var så inne i diskussionen att de inte märkte två unga män som smög fram till dem.

Plötsligt började de hugga Sammie i halsen och axlarna.

– Jag kommer att förblöda på en italiensk restaurang i Hurghada, det var vad jag tänkte, säger han till Aftonbladet.

Kockar med höga vita hattar slevar spaghetti och grillade köttbitar på tallrikar. Röken från grillen stiger mot taket. I restaurangen på Hotel Arabia Azur sitter solbrända skandinaver och tyskar och äter middag. Det blåser lite, men inte värre än att många har shorts och kortärmade tröjor.

Det ser ut som det brukar göra på charterhotell vid middagsdags.

Förutom att några av dem inget hellre vill än att lämna Hurghada så fort som möjligt.

Har fått mycket stöd

Med tanke på att han var nära att mista livet 24 timmar tidigare är Sammie Olovsson påfallande samlad när vi träffas vid 19-tiden på lördagskvällen.

Det är bara vita bandagen som sticker upp från tröjkragen och att han knappt kan vrida nacken som vittnar om attacken som höll på att kasta honom livet.

Sammie har knappt sovit under det senaste dygnet. Några köttbitar och en hög hackade tomater är det första han äter sedan pastan på restaurangen La Luna där han blev attackerad. Möten med journalister, poliser och dignitärer har avlöst varandra.

– Jag vill bara säga att jag är ledsen för det som har har hänt, säger en äldre man som kommer till vårt bord. Det tjocka silvergråa håret är kammat bakåt och han är klädd i finbyxor och skjorta. Han skakar Sammies hand och presenterar sig som hotellets chef.

Kypare och andra svenskar på hotellet kommer ständigt för att höra hur han mår.

”Var som småligister”

Under natten har han träffat flera poliser, säkerhetstjänsten och högt uppsatta politiker.

Guvernören i regionen besökte honom på sjukhuset.

– En av hans assistenter höll upp en mobiltelefon. Först när jag såg mig själv på arabisk tv förstod jag att de filmade mötet.

Han minns inga ansikten, inte vilka kläder de två männen som attackerade honom hade på sig. Inte heller om de bär några bombbälten som det stod i de första rapporterna efter dådet. Det enda han vet är att det var kortare än han.

– När de började sticka mig bakifrån reste jag mig upp och de är då de högg mot halsen.

De betedde sig som galningar, som småligister som bara var ute att skada första bästa person som Sammie beskriver dem. De skrek en massa på arabiska, men det enda han förstod var ”get down, get down”.

– De var nog inga proffs för ingen av oss hade levt nu, flikar hans far Jan-Eric Olovsson, 64, in.

”Tänkte: Jag kommer dö här”

De kom till Hurghada den 29 december för att få egentid. Sedan sju år tillbaka bor Sammie i Göteborg där han jobbar som golvläggare. Pappan bor kvar i Boxolm.

De hade knappt träffats på tu man hand sedan Sammie lämnade hemmet.

– Vi hade en jättefin semester. Men när jag låg på restauranggolvet tänkte jag att jag kommer att dö här, att jag aldrig kommer att få gifta mig, skaffa barn, köpa ett hus, säger Sammie.

Männen välte borden över honom och fortsatte in till det angränsande hotellet. Hans far fick honom på fötterna, han såg i ögonvrån hur de restauranganställda hade smitit ut. ”Du klarar det här, sa han”.  På gatan utanför samlades en folkmassa för att se vad som pågick inne i hotellet. Det hördes ett skott. Senare skulle Sammie förstå att det troligtvis dödade en av angriparna. Men just då i kaoset som rådde utanför hotellet var det ingen som tog notis om honom där han stod och tryckte sin jacka mot halsen för att stoppa blödflödet.

Ingen hade ringt efter en ambulans.

– Om inte Ahmet kommit, då vet jag inte vad som hade hänt, säger Sammie Olovsson.

Vill åka tillbaka – trots detta

Ahmet är lokalbanktjänsteman som skulle äta middag med sin fru på restaurangen. Sammie satte sig i förarsätet i hans bil. Jan-Eric höll jackan på plats runt halsen och Ahmet körde.

– Han körde som en galning, men han hörde bra, säger Jan-Eric Olovsson.

Läkarna tog hand om hans sår och han kunde lämna sjukhuset senare på lördagseftermiddagen med två sticksår i halsen och två i överkroppen. Han hade änglavakt, knivhuggen missade artärer och inga nerver skadades.

Och även om guvernören i regionen erbjöd dem att stanna i två veckor till på hans bekostnad kommer Sammie och hans far att åka hem tidigt på söndagsmorgonen.

– Men jag kommer absolut att åka hit igen. Det är ett jättefint land och det som hände mig kan hända vem som helst, när som helst, säger Sammie Olovsson.

Följ ämnen i artikeln