Idén om sämre människor bubblar ännu under ytan
Uppdaterad 2016-08-15 | Publicerad 2016-08-12
Via våra ansikten tar vi in intryck och ger uttryck – de gör oss till individer.
Men ansikten har också använts för att gruppera och sortera människor, ta ifrån dem deras individualitet.
Om detta handlade Maja Hagermans lärda och lite läskiga Sommar-program.
Maja Hagerman kom förra året ut med en bok om Hjalmar Lundborg (1868-1943). Han var rasbiologen som på riksdagens uppdrag, märk väl, undersökte och fotograferade tusentals människor i framför allt norra Sverige. Syftet var att sortera och rangordna människor efter ”kvalitet”. Ni vet, som nazisterna tänkte och sen omsatte i praktik.
Under arbetet med boken ägnade Hagerman väldigt många timmar åt att studera Lundborgs fotografier och hon kom att fascineras av alla dessa ansikten, vilket är bakgrunden till hennes ämnesval.
Inledningsvis är hon filosofisk och rätt långsam, ger oss tankar och perspektiv. Hur präglas vi av våra ansikten? Skulle man ha fått ett annat liv om man hade sett annorlunda ut? Ja, troligen i någon bemärkelse. Och våra ansiktsdrag är ju ärvda, ett resultat av en genetisk tombola med bidrag från miljoner människor – också det fascinerande med tanke på att i princip inga människor som levde före 1800-talet finns porträttlikt avbildade men ändå finns i våra näsor, hårfästen och så vidare.
Ungefär mitt i programmet gör så Hagerman en lov ut i romarriket, och programmet får en annan karaktär. I romarriket var Medelhavet ett innanhav men en desto skarpare gräns gick längs floden Rhen. Norr om Rhen bodde germanerna, som romarna tänkte sig ociviliserade och av en enda stam. Romaren Tacitus skrev en bok, ”Germania”, som kom att bevaras till dagarna då man kunde trycka och sprida böcker.
Jag vill inte här avslöja hur men Hagerman slår sen en elegant båge från romarnas dimmiga uppfattningar om germanerna, via medeltid och 1700-tal och tillbaka till Lundborg – och till nazisterna. Det hon säger är lärt och det är läskigt, för det visar på hur seglivad idén om bättre och sämre sorters människor är. Och som Hagerman säger: Den bubblar under ytan fortfarande i vår tid.
Maja Hagerman
Ålder: 56.
Yrke: Författare.
Bor: Stockholm.
Tidigare medverkan i Sommar: En gång, 1997.
Låtar:
Mitt lilla fejs – Lill Lindfors
La Mediterranea – Georges Moustaki
This is my land – Sofia Jannok
Skrytkvot: 1/5
Skvallerkvot: 0/5
Känslor: 2/5
Humor: 2/5
Åh fan-faktor: 4/5
Första mening: ”Jag heter Maja Hagerman och jag är författare.”
Sista mening: ”Jag heter Maja Hagerman, tack för att ni lyssnade.”