”Nelson fungerar bättre än medicin”

Cockerspaniel anställd på servicehus i Ludvika

När ålderskrämporna gör att livslusten tryter.
När orden försvinner i samma takt som de kroppsliga förmågorna.

Då finns cockerpanieln Nelson där med kärlek och ny kraft till de dementa på Edshults servicehus.

Nelson, 2,5, är den yngste anställde på Edshults servicehus i Ludvika.

Men han är kanske den som kan ge de äldre allra mest.

– Hans skapar motivation för de boende att göra saker som att klä på sig, äta mat och gå ut och gå, säger Nelsons ägare Anita Nygren, som arbetar som undersköterska på servicehuset.

Hund på recept

Hon och Nelson genomgår just nu en kurs på Vårdhundskolan för att Nelson ska bli legitimerad vårdhund.

Hur kan en hund skapa motivation?

– Till exempel genom att assistera de äldre och apportera saker. Om Nelson hämtar en gaffel och ger till någon så skapar det en högre motivation för den äldre att ta emot gaffeln och använda den, än om jag gör det.

Än så länge är Nelson praktikant på servicehuset. Han blir inte legitimerad förrän i augusti. Men då kommer han att skrivas ut på "Nelsonrecept". Personer kan få timmar med hunden utskrivna av legitimerad personal.

Vid demens är det vanligt med oro, ångest och förvirring. Tidigare skrev man ut stora mängder lugnande preparat, men nu är träffar med hund på recept förstahandsvalet.

– Studier har visat att hundar fungerar bättre än medicin för många, säger Nelson.

För både kropp och själ

Hon berättar att det redan nu märks positiva effekter på de boende efter att cockerspanieln dök upp i deras liv.

– De blir glada och vi får en större social samvaro eftersom de gärna pratar med och om honom, trots att deras demens har gjort att de pratar allt mer sällan, berättar Anita Nygren.

– Det är också lättare att få med sig boende ut på promenader när Nelson är med.

Men Nelson har inte bara positiva effekter på det fysiska. Det skapar lugn och harmoni att få klappa och krama en varm och vänlig hund.

– Han fungerar som tröst. Han är någon att prata med, någon som aldrig dömer, säger Anita Nygren.

Ingeborg Höök, utbildningsansvarig vid Vårdhundskolan säger att hon sett solskenshistorier upprepa sig gång på gång sedan projektet drog i gång 2008.

– Jag minns en man som inte visste vilket år eller vilken årstid det var. Men han visste att vårdhunden kom på torsdag klockan elva. Fem över elva stod han vid sjuksköterskeexpeditionen och bankade på fönstret och undrade om hunden var försenad, säger Ingeborg Höök.