Helt bombat!

Kom hit och titta Ivar – klottret på våra garage är ingen konst

Ivar Björkman är rektor på Konstfack och jag vet var han bor, men av pressetiska skäl får jag inte skriva det i tidningen. Risken är för överhängande att någon, typ jag själv, skulle få för sig att spreja ner hans trappuppgång, så Ivar finge fundera än en gång på om någon olaglighet då begåtts.

På Ivars skola finns en utbildning benämnd ”Konst i offentligheten”, 120 högskolepoäng, och jag utgår från att det är där signaturen ”Nug” hör hemma.

Nu bjuder jag offentligen in ”Nug” och Ivar att besöka garagelängan bakom mitt radhus för att se utställningen med samma namn som högskoleutbildningen ovan, ”Konst i offentligheten”.

Vår garagelänga är nämligen en sjudande, sprudlande, kokande, målarateljé, en evighetsverkstad där färg för tiotusentals kronor tömts och töms varje år. Publiken är enorm – tunnelbanan susar förbi på några meters håll, och engagemanget från de kringboende är fantastiskt: alla i radhusen hjälps åt att gång på gång på gång måla över och skapa nya, friska ytor i det offentliga rum vi äger. Ett par nätter senare är varje port ånyo täckt med fantasins skimrande kulörer.

Kom hit Ivar, kom hit till verkligheten och njut! Kom hit och hjälp till att måla om och över! Paletterna räcker inte längre till!

Här i Stockholms förorter har vi för länge sedan lämnat den inskränkta svenska småstaden. Nu bor vi alla i Bronx, Brixton, Compton LA, vi reser i ”Nug”-inredda tunnelbanetåg, vandrar längs svartsmyckade kulvertar och broar, häpnar över hela fasader i silvermetallic.

Ivar, du har bilderna här ovan! Du kan få dem ramade om du vill. Och om du lägger några tusen kan du få en hel garageport att hänga på väggen där hemma.

Kom hit och se, kom hit och köp. Kom hit och föreläs för dagisbarnen varför det är viktigt att någon klottrar ner deras lekstugor, gungställningar, klätterträd, varför deras hus och lekplatser förvandlas till slum.

Kom Ivar, du får kaffe!

Men kalla inte klotter för ”Konst i offentligheten”.