Dom i fallet Lilla Hjärtat: Mamman fälls för dråp
Publicerad 2021-06-21
Treåriga Esmeralda hittades död - med en huvudskada och fyra olika narkotiska preparat i kroppen.
Hennes biologiska mamma fälldes i tingsrätten för vållande till annans död.
Idag kom hovrättens dom: Åtta års fängelse för dråp.
I Norrköpings tingsrätt fick mamman fängelse i ett år och nio månader.
Båda parter överklagade. Åklagaren argumenterade för att det rörde sig om mord, inte bara ett vållande och ansåg att den 40-åriga mamman därmed borde dömas till ett betydligt hårdare straff .
Göta hovrätt meddelade idag sin dom: Åtta års fängelse för dråp.
Hovrätten skärper därmed straffet rejält. Hon döms inte för att ha orsakat de dödliga skadorna utan för ha orsakat Esmeraldas död genom underlåtenhet att se till att flickan fick sjukvård.
Hovrätten skriver i domen:
Det finns givetvis ingen ursäkt för en sådan underlåtenhet, men den här situationen framstår allmänt sett som mindre klandervärd vid en jämförelse med exempelvis ett fall där en förälder har misshandlat ett barn till döds. En annan viktig hållpunkt vid prövningen är att hovrätten måste utgå från att Esmeralda hamnade i sitt utsatta tillstånd på grund av en olycka och att NN (mammans namn) ställdes inför en plötsligt uppkommen situation.
Mot den bakgrunden bedöms gärningen inte som mord utan som dråp.
Mamman ska också häktas och vara kvar i häktet tills domen vinner laga kraft.
Omhändertogs några dagar gammal
Treåriga Esmeralda, även kallad ”Lilla Hjärtat”, hade varit tvångsomhändertagen sedan hon var bara ett par dagar gammal, och placerades i ett familjehem. Föräldrarna hade drogproblem men fick tillbaka vårdnaden våren 2019 efter domstolsbeslut.
Efter att ha bott hos de biologiska föräldrarna i tio månader hittade hon död, i januari 2020. De greps och anhölls. Pappan avled under oklara omständigheter på häktet varför mamman ensam blev åtalad.
Enligt vad hon själv berättat, och som rättsläkarna anser kan stämma, fick Esmeralda den svåra huvudskadan genom ett fall i badrummet, en olycka.
Föräldrarna tycks, enligt domen, ha hamnat i en sorts mental låsning, där det inte var aktuellt att söka vård. De var oroliga för vad socialtjänsten då skulle komma fram till angående barnens situation. De var rädda för att inte bli trodda och då kanske även själva riskera livstids fängelse.
