Stoor är skrattet från vildmarken

Staffan Heimerson

Det här, tänkte jag, när jag i dag skulle lyssna på Vinter, är ett vågspel. Stina Stoor, sametjejen från nånstans vid polcirkeln, var ju för bara ett halvår sedan Sommarpratare. Som sådan var hon, minns jag, den bästa av alla femtio.

helskärm

Jag hyllade henne i min recension: ”Här var det talang! Ett lappmarkens underbarn.”

Skulle hon nu kunna göra om tricket att med värme, självinsikt och humor - mycken humor - skildra vardagslivet i sin hembygd?

Stina Stoor kunde!

På sin mjuka västerbottniska och poetiskt vardagsspråk gör hon sig i underbara fraser till en pendang till Jack Londons ”Skriet från vildmarken”.

Stoor är Skrattet från vildmarken.

I programpresentationen beskrev hon sig: ”Var sjukpensionär före skrivandet blev ett yrke. Missköter skogsbruket på släktgården i Sveriges minsta kommun.”

Och smaka på en mening som denna ur programmet, där hon berättar om hur det var att få bröst: ”De satt och talade om mina tuttar över stuvade makaroner och köttbullar.”

Mer än halva programmet handlade om tuttar, mest hennes egna och stora.

I andra halvan var det mycket om den dementa pappan och julklappars intighet.

Jag undrar vilken tidning som blir först att knyta henne som kåsör - Händelser i Balåliden - som motvikt till skaran av Söders surpuppor.

Stina Stoor, författare

Ålder: 34 år.

Född och bosatt i Balåliden.

Skrytkvot:

Skvallervärde:

Känslostyrka:

Humornivå:

Å fan-faktor:

Första meningen: När jag var liten hade jag samma tröja på mig på klassfotot två år efter varann.

Sista meningen: … och du har lyssnat på mitt Vinterprogram.

Tre typiska låtval: Boobs (Ruth Wallis),
It’s only a paper moon (Ella Fitzgerald),
Not ready to make nice (Dixie Chicks).