Känslorna efter påskkaoset: ”Alla är förlorare”
Uppdaterad 2022-04-20 | Publicerad 2022-04-19
NAVESTAD/SKÄGGETORP.
På parkeringsplatsen i Navestad leker småbarn bland bilvrak och bilägare sörjer sina trotjänare.
17-åringarna Mustafa och Mohammed oroar sig över våldsamheternas konsekvenser – för barnen, för polisen och för dem själva.
– Det var det här han ville, Rasmus, säger Mustafa.
Tisdag i Navestad, strax efter skoltid. En grupp pojkar i tioårsåldern tar sikte på en utbränd bil. En av dem ropar ”sisten till bilen”, varpå hela klungan rusar. De fascineras över de utbrunna hjulen och rycker i motorhuven.
Ture Varis, pensionerad verkstadsmekaniker som parkerat just intill, säger åt barnen att inte röra vraket.
– Man kan skära sig och skada sig, bli förgiftad för livet, förklarar Ture när barnen gått vidare.
PLUS: Han är dansken bakom koranbränderna
Han har varit och lugnat sin mamma efter påskhelgens oroligheter i Norrköpingsstadsdelen.
– Vi flyttade hit 1970, då var det helt nybyggt. Modernt och fint, snyggaste lägenheten vi haft. Det har varit skitkul här. Men det finns ju människor som söker bråk, och de slukar betet, säger Ture Varis.
På andra sidan parkeringen har Isabell, som flyttade till Navestad för bara en månad sedan, mött upp bärgaren.
– Det var världens bästa bil! Jag hade haft den i 16 år och köpte den av gammal farbror som inte hade kört den så långt, säger Isabell.
Tidigare under dagen har hon varit på möte hos försäkringsbolaget.
– Det är en gammal bil men nu sa hon att efter coronan har andrahandsvärdet blivit högre, säger Isabell, medan bärgaren rullar ombord hennes gamla pärla.
– Titta på den en sista gång för du kommer aldrig se den igen, säger bärgaren Gert Andersson som har bråda dagar.
– Är det inte brända bilar så är det sönderslagna polisbilar. Jag var och lämnade en i Linköping alldeles nyss. Nej det är inte riktigt klokt, så är det bara. Det är helt fel, säger Gert Andersson.
Poliser fruktade för sina liv
Men det är inte bilbränderna som väckt avsky och internationella reaktioner efter påskens händelser i bland annat Norrköping, Linköping och Örebro – utan det hänsynslösa våldet mot poliser.
Aftonbladet har bland annat intervjuat polisen Björn, som beskrivit hur Skäggetorp liknade en krigszon och han fruktade för sitt liv.
– Detta kändes som rent polishat.
Det var i Skäggetorp som oroligheterna kring danske Rasmus Paludans aktioner i Sverige först utbröt. Åtskilliga poliser skadades i både Linköping och Norrköping på skärtorsdagen. Totalt ska 26 poliser ha skadats i Sverige.
Men i söndags, då Paludan inte getts tillstånd för allmän sammankomst vare sig i Norrköping eller i Linköping, utbröt ”brutala attacker och våld av en kaliber vi inte sett tidigare”, som kommenderingschefen uttryckt det.
– Tack vare att vi hade en stor nationell förstärkning på plats kom inga poliser till fysisk skada denna dag. Två fordon fick svåra skador, säger Jan Hofvenstam, biträdande kommenderingschef i polisregion Öst, i ett pressmeddelande.
Åklagaren Eva Nemec Nord sa under tisdagen till Aftonbladet att en tredjedel av de brottsmisstänkta tillhör den kriminella världen, en tredjedel har dömts för mindre enstaka brott och en tredjedel är helt okända.
”Finns en ilska mot polisen”
I Skäggetorp träffar Aftonbladet två unga kvinnor som uttrycker en kritisk syn mot polisen. Både i det vardagliga och kring söndagens insats.
– Det finns en ilska gentemot polisen eftersom vi dagligen sett maktmissbruk här, speciellt mot somalier och araber. De hotar att arrestera folk för att de inte har ID på sig i området – så hatet gentemot poliser här förstår man ju, säger en av kvinnorna, som båda vill vara anonyma.
PLUS: Han är dansken bakom koranbränderna
Samtidigt, säger kvinnorna, inleddes söndagen harmoniskt. Och de understryker att deras anklagelser inte gäller alla poliser.
– När polisen var här innan på förmiddagen, vi pratade med poliserna, de umgicks med ungdomarna, folk skämtade och det var helt lugnt. Och sedan från ingenstans kom sex polisbilar i full gas.
De unga kvinnorna menar att polisinsatsen i sig eskalerade situationen.
Men hur känner ni inför om personer i er bekantskapskrets kastat sten mot poliser?
– Vi tycker inte det är rätt att kasta sten, säger den ena.
– Absolut inte, det är inte så att vi håller med om det som hände. Men folk visste inte hur de skulle hantera det, folk fick panik. Jag fick en batong på armen, det hände så sjuka grejer. Det retade bara folk mer och mer, säger den andra.
Fritidsledaren: ”Finns inte ord”
Viktoria Wisén är verksamhetschef på fritidsverksamheten UngPuls. På onsdagen fick hon kännedom om Rasmus Paludans planer, och gick ut och informerade.
– Man förstod att det var upprörda känslor kring det men inte att det skulle ta de här proportionerna. Det finns egentligen inte ord för vad som hänt.
Hon inser att relationen mellan polis och Skäggetorps unga befolkning fått sig en rejäl törn i och med helgens händelser.
– Vi samverkar med områdespoliserna, de är inne hos oss och pratar med ungdomarna, ibland spelar de pingis ihop, och de har bra relationer till ungdomarna. Men det klart att det inte syns i ett sånt här upplopp, där vissa väljer att vända sin ilska mot polisen, fortsätter Viktoria Wisén.
Vad tror du är viktigast framöver, för Skäggetorp?
– Att få igång ordinarie verksamhet igen, jobba vidare på förtroendet och relationer. Det gäller oss, polis, kommun, alla här. Och trycka på det goda som faktiskt finns. Finnas ute och fånga upp människor som bor här, och inte stänga ner. Vi kan inte lämna området, utan vi måste vara kvar här.
”Inte bra för barnens hjärnor”
Åter till grannstaden Norrköping och Navestad, och 17-åriga vännerna Mustafa och Mohammed.
Alla är förlorare på grund av vad som hänt, säger de.
– Folket som bor här, poliserna som blev skadade, bilden av det här området, alla skadades av det här. Alla måste veta att det här fel, säger Mustafa. Han pekar på den närmaste brända bilen, där man kan skönja en norsk registreringsskylt.
– Som han. Han är från Norge, han kanske är på besök och hälsar på någon släkting eller nåt. Vad är hans skuld liksom? Han kanske har den på delbetalning. Vem vet.
De tänker på barnen som sett våldet mot poliser och nu springer runt bland bilvraken, och vad allt det här gör med dem.
– Det är inte bra för deras hjärnor. Unga kanske tänker att de också ska kasta sten mot polisen. Bara för att de ser andra som gör det, tänker de att de också kan göra det. Men det är stora problem, alla ska respektera lagen.
De är också ledsna över att deras område nu blir känt på grund av kaos och våld.
– Man skäms att säga att man bor i Navestad, inför svenskar eller vad jag ska säga, säger Mustafa.
– Då kanske de automatiskt tänker att ”han är sån”. Att man inte är en bra kille, eller tjej, säger Mohammed.
– Och det var det här han ville, Rasmus! Visa invandrares värsta sidor, säger Mustafa.