Ingrids man dog när paret fastnade i Indien
”Det var hemskt och jag var uppriven”
Publicerad 2020-07-02
Paret Ingrid och Eddie Nordin har rest till Indien i över 20 år. Men årets resa förvandlades till en mardröm.
Efter att coronapandemin stängt ned landet dog Eddie och Ingrid blev lämnad ensam i karantän i månader.
– Det tog fyra dagar innan hans aska ströddes i havet, säger Ingrid, 70.
Goa i Indien var paret Nordins andra hemland. De reste dit för första gången för 20 år sen och blev förälskade i området.
De senaste åren har resan till den indiska solen under vinterhalvåret varit nödvändig för att Ingrid, som har reumatisk värk, ska orka ta hand om Eddie, som led av flera sjukdomar. Men när coronapandemin slog till under årets långresa försvårades parets tillvaro i landet.
– När de stängde ned fanns det inte ens mat att köpa. Det fanns evakueringsplan men de gick från Mumbai och dit gick det inte att ta sig. Vi skulle ha rest hem den 6 april. Eddie dog den 13 april, säger Ingrid Nordin.
Hon lämnades ensam och fick själv ringa hem till sina två barn, som hon delar en gård i Ockelbo med, och berätta att Eddie avlidit.
– Det var hemskt och jag var uppriven, men jag var ju tvungen att meddela dem.
Kamp att ta sig hem
I Indien fick hon mycket hjälp med att ta hand om begravningen och ett starkt stöd i sorgearbetet.
– De sörjer på ett annat vis där nere, man gråter mer och hjälper varandra mer. De var en väldigt bra avslutning, man visar sina känslor på ett annat vis och får utlopp för sina egna.
Sedan började kampen med att ta sig hem. Ingrid Nordin försökte boka flera olika flyg, men alla ställdes in. Till slut hittade hon en resa hem från Mumbai.
– Men fyra dagar innan jag skulle åka till Mumbai avbokades det flyget, så jag satt där i Goa. Men då lyckades ambassaden få tag på en man som skulle köra ensam till Mumbai, det tar tolv timmar men vi klarade det.
På midsommarafton landade Ingrid ensam i Sverige, mer än två månader senare än beräknat.
– Jag möttes av min dotter på flygplatsen. När vi kom hem satt vi alla och grät. Jag har nog inte riktigt hunnit ikapp med själva sorgearbetet. Jag har vilat men mentalt får jag nog ta en dag i sänder, i går var en dålig dag. Vi var tillsammans i 55 år och det är konstigt att vara utan sin livskamrat.
”Någon form av avslut”
Senare i sommar planerar Ingrid och hennes två barn att ha en minnesceremoni för Eddie.
– Vi ska försöka ha någon form av avslut med barnen. Det har de inte fått, men vi pratar väldigt mycket om Eddie.
Paret var gifta i över 50 år och träffades när Eddie svängde upp på Ingrids gård en sommardag för 55 år sedan. Efter det höll de ihop.
– Han skulle ha fyllt 76 nu den tredje juli. Han var en underbar människa. Han sa aldrig ett ont ord. Han var stor och trygg, vi kompletterade varandra.