Frågor – men inga svar
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-06-19
Peter Kadhammar försöker få besked om Swedbanks utlåning i Baltikum
Vad gjorde de på Swedbank före klockan tre?
Aftonbladets Peter Kadhammar ville fråga styrelseordföranden Carl Eric Stålberg hur han resonerade när banken öste lån över Lettland, ett land som nu är nära bankrutt.
– Allt går enligt plan, sa Swedbanks styrelseordförande Carl Eric Stålberg i tidningen Aktiespararen den 14 mars förra året.
Sex månader och en dag senare kollapsade det internationella finanssystemet. Då visade det sig att Swedbanks djärva expansion i Lettland hade varit så djärv att både landet och banken är i gungning.
Öste ut pengar
Nej, det är inte Swedbanks fel att Lettland är bankrutt. Men de svenska bankerna hjälpte till så gott de kunde och öste pengar över letterna, som lånade, lånade, lånade och nu inte kan betala tillbaka.
Swedbank var aggressivast.
Det vi ser på andra sidan Östersjön är en tragikomisk upprepning av den svenska bankkrisen som grundlades på 1980-talet och som bröt ut i oktober 1990. En fest på krita i en ekonomisk uppgång som var ett pyramidspel.
Jag kommer just från en lunch med en man som jobbade åt Gotabanken på 80-talet. Han anade att något var fel när banken hade interna tävlingar om vem som kunde låna ut mest pengar. Vinnaren fick en exklusiv utlandsresa.
Gotabanken finns inte längre.
Aldrig igen!
– Vi kommer aldrig att göra samma misstag igen! ropade bankmännen när den svenska ekonomin klappade ihop och skattebetalarna fick rädda kreditinstituten.
De har ännu inte gjort samma misstag – i Sverige. Men de har gjort exakt samma misstag i Baltikum.
Tjänstemännen på Swedbank i Baltikum fick bonus grundad på hur mycket de lånade ut: om en bankkamrer behövde en ny teve kunde han övertala några kunder att ta nya krediter, så var teven säkrad.
När bankkrisen i Sverige var som djupast 1992 var Carl Eric Stålberg tillförordnad vd för Sparbanksgruppen. Han är alltså en man med svenska krisen i färskt minne. Den bör rimligen ha satt djupa spår i Stålberg, den bör yrkesmässigt ha präglat honom.
Bankkrisen präglade alla som upplevde den på nära håll.
– Allt går enligt plan, sa Carl Eric Stålberg den 14 mars 2008.
Den dagen handlades Swedbanks aktie för 166 kronor och 50 öre. När jag skriver detta, onsdagen den 17 juni 2009, är aktien värd 44,70. Två tredjedelar av börsvärdet är utraderat.
Stålberg sa också:
– Vi ser en fortsatt stor potential i Baltikum.
Vad säger Carl Eric Stålberg om den baltiska krisen och Swedbanks ansvar? Det kom varningar långt innan krisen bröt ut. Varför reagerade inte Stålberg?
Hur ser han på sitt eget ansvar?
Dessa frågor ville jag ställa till Swedbanks styrelseordförande.
Men Carl Eric Stålberg ger ingen intervju.
Han vill se ”framåt” och inte grotta ner sig i det som varit.
Det meddelar Swedbanks informationschef Thomas Backteman.
Swedbank är en stor och mäktig institution, en av de viktiga i vårt samhälle. Enligt senaste årsredovisningen har banken drygt nio miljoner privatkunder och 660?000 företags- och organisationskunder.
Styrelsen är kollektivt ansvarig för bolagets affärer. Om inte Stålberg vill prata kanske någon annan i styrelsen vill berätta hur han/hon resonerade?
Jag ringde Anders Nyblom, vd i Nyblomgruppen och styrelseledamot 2006–2009.
Inga kommentarer
– Jag har absolut inga kommentarer! Om någon ska uttala sig är det ordföranden, sa han.
Helle Kruse Nielsen, danskt styrelseproffs och ledamot sedan förra året:
– Det är Carl Eric Stålberg som ska uttala sig. Jag har inga andra kommentarer.
Jag fick tag i Berith Hägglund-Marcus på mobilen. Hon är direktör i Electrolux och styrelseledamot i Swedbank sedan 2005. Hägglund-Marcus lovade att återkomma men skickade några timmar senare ett sms: ”Försök få tag i CE Stålberg så kan han svara...”
Jag har lämnat meddelanden till ett par andra styrelseledamöter men de har inte ringt tillbaka. Göran Johnsson, en man ur arbetarrörelsens led, tidigare ordförande i Metall, svarade flerordigt men innehållslöst:
– Jag visste ungefär det som redovisades i årsredovisningen. Jag har skrivit under årsredovisningen de tolv år jag satt i styrelsen. Det är den kommentar jag kan ge.
”Han vill se framåt”
Jag ringde informationschefen Backteman och bad om numret till den amerikanska styrelseledamoten Gail Buyske. Backteman sa att hon inte svarar på frågor, det är styrelseordföranden som gör det.
Men styrelseordföranden svarar ju inte på frågor?
– Nej, han vill se framåt, säger Backteman.
I detta fall är det alltså Carl Eric Stålbergs uppgift att tiga på hela styrelsens vägnar, med stängda munnar pekar de på honom som med stängd mun pekar framåt.
Under tiden glider Lettland utför stupet.