Skakande fakta från Al Gore och han...indiern
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2007-12-13
Al Gore berömde Sverige för att vi är det land i världen som kommit längst med att bekämpa klimatkrisen.
Redan för 17 år sedan beslutade riksdagen om skatt på utsläpp av koldioxid. Mycket framsynt. Sådana åtgärder behöver världen mer av.
Gore stod bara några meter från riksdagens plenisal när han levererade berömmet på en presskonferens i går förmiddag. För ett ögonblick kändes det som om den svenska självbilden stämmer. Jo, vi är nog bäst i alla fall.
Fredspristagarna Gore och Rajendra Pachauri – ordförande i FN:s klimatpanel – hann med att svara på några frågor innan de skulle hasta vidare till Bali. Mellan dem presiderade statsminister Fredrik Reinfeldt, som såg lycklig ut.
Det kunde ha varit en presskonferens bland många andra. Där stod en amerikansk politiker som blivit föredragshållare. Där stod en vetenskapsman som få minns namnet på; riksdagens presstjänst kallade honom kort och gott ”indiern” när jag dagen innan ringde för att kolla tidpunkten för mötet.
Men om man tog dem på allvar var presskonferensen skakande. Här stod två män och berättade för oss om kommande katastrofer, om hundratals miljoner klimatflyktingar, om sjöar som torkar ut och isar som smälter; om havet som stiger.
Klarade krisen
Vi kan göra något åt det. Men vi måste göra något nu, löd Gores och Pachauris budskap.
I det sammanhanget var den svenska koldioxidskatten en tröst. Människan kan trots allt agera rationellt, i strid mot kortsiktiga intressen och högljudda opinioner som inte ser längre än näsan räcker.
Efter presskonferensen ringde jag till Per Bolund i miljöpartiet som berättade att koldioxidskatten infördes för att dra in pengar till staten.
– Den bidrog till att klara finanserna.
Alla frågor till Gore
Så om bankkrisen aldrig inträffat och Sverige haft ett bättre ekonomiskt läge hade det kanske inte blivit någon koldioxidskatt 1991.
Världen styrs lika mycket av tillfälligheter som av genomtänkta beslut.
Ingen ställde frågor till Rajendra Pachauri, som är den vetenskapliga auktoriteten. Alla frågor riktades till Al Gore, som har ett namn vi minns och ett ansikte alla känner igen.
År 2000 fick han en halv miljon röster mer än George W Bush och vann i så måtto presidentvalet i USA. Men på grund av det valtekniska systemet och ett domstolsbeslut var det Bush som blev president.
När Bush inte fört krig har han ägnat mycket energi åt att förneka behovet av att tvinga ner utsläppen av koldioxid. I klimatförhandlingarna på Bali agerar USA bromskloss.
Kort tid av möjligheter
Hur hade världen sett ut om Al Gore blivit president?
Förutom att 650 000 irakier fortfarande varit i livet (döda till följd av amerikanska invasionen) hade USA sannolikt lett kampen mot klimatkrisen i stället för att stå vid sidan om.
Världen är full av tillfälligheter.
Rajendra Pachauri sa att koldioxidutsläppen måste sänkas nu. Världen kan inte vänta. Vi har en kort tid av möjligheter.
Det förutsätter förstås att världens ledare förmår agera tillsammans och rationellt, även om besluten blir obekväma.
Det hoppas väl alla?
Hur många ställer bilen i morgon?