”Fan ta någon som behandlar dem illa”

Skånska barnmorskorna på grekiska ön

Barnmorskorna Nathalie Kroon och Kim Wallgren åkte till den grekiska ön Leros för att bistå med vård, kläder, mat och stöd.

Efter några intensiva dagar är de på väg hem, men räknar med att komma tillbaka och fortsätta arbetet bland flyktingarna.

– Vi löser det som behöver lösas, och försöker fylla upp hålen som dyker upp, säger Nathalie Kroon, som till vardags jobbar i mödravården i Skåne.

Hon och kollegan Kim Wallgren har samlat in pengar och utrustning i ungefär en månad. Förra veckan åkte de ner till ön Leros med fyra resväskor fyllda med material för sårvård, blodtrycksmätare och utrustning för att lyssna på fosterljud. Men också med kläder och leksaker.

”Vanliga människor med vanliga problem”

Pengarna har använts till vardagliga saker – ett kylskåp, mat, och mycket mediciner. Flera gånger om dagen får volontärer åka till ett närliggande apotek. När vi pratas vid är Nathalie själv på väg på en vespa för att köpa mediciner. Det sprakar lite i telefonen.

– Det är ju vanliga människor som har vanliga problem, säger Nathalie Kroon.

– Bebisar behöver magdroppar, någon kanske har sår eller hemorrojder, men det kan också vara diabetiker som tappat sin sockermätare och sitt insulin i vattnet under resan och då är det livsviktigt att få hjälp.

Många gravida kvinnor

Flyktingarna som kommer till Leros har för det mesta först landat på någon av de militära öarna i närheten, där de fått vänta något eller några dygn utan mat innan de fått transport till hamnen på Leros.

På Leros hamnar de i provisoriska tältläger, där allt sköts av volontärer med frivilliga medel.  Bland de boende i lägren är det många gravida kvinnor och sjuka barn.

– Kvinnorna mår förhållandevis bra och kräver inte så mycket av oss, men det är oroväckande att så många av dem har mycket sammandragningar, främst orsakade av stress. Det är varmt, de har långt att gå och har ofta fler barn att ta hand om och bära på. Vi försöker fokusera på att de ska få i sig mat och vatten, och gärna att amningen ska fungera bra eftersom det kanske inte finns ersättning överallt, säger Nathalie Kroon.

En oväntad svårighet har varit att de muslimska kvinnorna inte vill visa magen bland främlingar, och att man har fått hänga upp skynken eller be familjemedlemmar hålla för så att det går att göra enklare undersökningar.

Det är också svårare att dela ut trosor och mensskydd än kalsonger, eftersom kvinnorna inte vill ta emot dem öppet. Men allt eftersom hittar man lösningar på de flesta problem. Allt från skor till duschar till sjukvård.

”Förstår ni den känslan?”

Nathalie Kroon och Kim Wallgren skriver själva på sin blogg, Barnmorskorna på Leros, om en familj med en sjuk sjuårig flicka:

”Hon kan inte gå. Kan inte svälja fast föda. Hon kan inte prata. Varje gång hon ska äta måste hon ta en laxerande supp. När jag träffade dem hade de en sådan kvar. De undrade om vi kunde fixa fler för de vågade inte ge henna denna sista utan att veta.

Förstår ni den känslan? Av att inte veta om och när man köpa sitt barns livsviktiga medicin? Av att vara inlåsta utan att kunna lösa sina problem. Jag gör det inte.

Vi köpte medicinen, stora blöjor och flytande vitaminer för barn. Pappan och morbrodern fick nya skor eftersom de måste bära henne hela vägen. Hanna kom med massor av svensk barnmat och gröt, smoothies osv. De fick en ryggsäck. En sovsäck.

Flickan kunde däremot skratta, de var så glada att deras flicka skrattade. För hon hörde. Förmodligen sina föräldrars lättnad.

När jag tittade till dem satt mannen och provade de nya skorna, storlek 42. De var alldeles för små. Men frun sa ”det är ok”. Nä, sa jag, inte ok! Vi fixar nya! Han hade tom snörat av den för att få ner foten. Nu satt han och snörade den igen i totalt beckmörker. Jag kunde lysa med min Iphone. Jag kommer aldrig glömma denna underbara familj. Inte ett ord engelska, en svårt sjuk dotter. Inpackade i ett mörkt rum som luktade urin. Men sådan glädje, humor, värme. Fan ta ngn om de behandlar dessa människor illa. Ursäkta språket.”

Fortsätter samla in pengar

– Man blir lite avtrubbad, det blir liksom normaltillstånd. Men det är underbara volontärer här från olika organisationer, och det känns bra att grekerna generellt är väldigt positiva och hjälpsamma. Och även poliserna har faktiskt hjärtat på rätt ställe. De måste ju förhålla sig till de regler som finns, men de gör ett jävla jobb och håller stämningen bra, säger Nathalie Kroon.

Hon och Kim Wallgren fortsätter att samla in pengar och hoppas på att åka ner snart igen under hösten och vintern.

– Det behövs verkligen vårdpersonal och sköterskor här. Läkare utan gränser åker omkring mellan olika öar men när de inte är här finns det ingen. Det vore bra om det gick att få igång något där vi kunde avlösa varandra.