Luna attackerades i Morö Backe – nu berättar familjen
Publicerad 2022-12-19
Nioåriga Luna älskade att dansa och sjunga – och drömde om att bli Youtuber.
I somras attackerades hon av en 15-årig pojke i Morö Backe och fick skador för livet.
Nu vill familjen berätta om tiden som har varit.
Den 7 juli i år satte nioåriga Luna sig på sin cykel för att cykla hem från fritids i Morö backe i Skellefteå kommun. Det var mitt i sommarlovet och Luna tog den vanliga vägen på cirka 700 meter hem. Klockan var då 15.20.
Men hon kom aldrig hela vägen hem. På vägen utsattes Luna för ett brutalt mordförsök och en grov våldtäkt.
Hon attackerades av en 15-årig pojke som slog henne med sin hand och en pinne och försökte strypa henne med skosnören.
Luna överlevde och förra veckan dömdes pojken till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning.
Nu vill familjen berätta vad som hände den där eftermiddagen den 7 juli och månaderna efter.
***
17 december. Det är en vecka kvar till julafton och några månader har gått sedan Luna attackerades.
I Trosa sitter Lunas faster Emma, i sitt hus tillsammans med sina barn. Hon för familjens talan i fallet och berättar att det är viktigt att människor får veta vem Luna är.
Om några dagar ska Emma och familjen åka till Skellefteå för att fira jul med Luna och hennes familj.
Hon börjar beskriva Luna.
– Varm, vänlig och världens mest omtänksamma. Konstnärlig och hon har en blick för saker som en stressad individ inte ser. Hon har mycket integritet och är inte någon som kastar sig över folk, säger Emma.
Luna beskrivs som en aktiv tjej med många hobbys. Emma berättar att Luna tyckte om att sjunga solo och kanske inte helt olikt många av dagens unga – velat bli Youtuber.
Luna gillade att måla, rita och skapa.
– Hon dansade balett, höll på med konståkning. Senast nu i maj hade hon balettuppvisning i Nya Saras kulturhus i Skellefteå.
De senaste månaderna har varit omtumlande för familjen. Emma beskriver att dagen då allt hände var som att ramla ner i ett svart hål.
Hon minns larmet och timmarna efter.
Emma tar oss tillbaka till den där eftermiddagen den 7 juli. Hon fick reda på vad som hade hänt när hennes bror, Lunas pappa, ringde.
– De skulle komma till oss, vi var i Pajala då och alla skulle sammanstråla på Pajala Marknad. Vi var på väg ut för att äta pizza och då får vi första samtalet, säger Emma.
Där och då vet Emma och hennes familj inte mycket.
– På kvällen får vi veta mer och vartefter kvällen lider, men ungefär vid midnatt får vi veta ungefär vidden av det hela. Då har hon flugits med helikopter från Skellefteå sjukhus till iva i Umeå.
Lunas mamma åker taxi till Umeå samma kväll och möts upp av Lunas mormor. I Umeå samlas så småningom hela familjen, Lunas moster kommer från Göteborg och stannar mer än hela sin semester för att bistå familjen. Emma stannar tills Luna får flytta till vårdavdelning för barn och de blir trygga med att hon kommer överleva.
Lunas föräldrar vill nu i efterhand tacka med eftertryck för allt stöd som anhöriga bistod med där och då.
Tillvaron efter attacken har varit oviss och vardagen har kastats omkull för alla i familjen.
Emma börjar berätta om Lunas födelsedag. I oktober fyllde hon 10 år.
Familjen och kusinerna samlades på sjukhuset för att fira henne.
– Vi hade lika gärna kunnat stå vid en barngrav. Men hon var jätteglad att alla kom och sjöng för henne, säger Emma.
***
Vid klockan 17.30 den 7 juli kommer ett larmsamtal in till SOS. En kvinna larmar då om en skadad flicka i skogen.
Larmoperatören frågar om barnet andas. I larmsamtalet säger inringaren.
”Ja, ja, ja, ja, ja, ja, ja och jag har mina, min nioåriga dotter här uppe”.
Samtalet fortsätter.
”Hon andas, hon ligger där.”
I förundersökningen framgår delar av händelsen. Ambulanspersonalen bedömde Lunas läge så pass kritiskt att de behövde vara tre för att jobba med henne.
En av poliserna fick då köra ambulansen till akuten medan den andra stannade kvar för att samla informationen från platsen.
I förhör har pojken berättat att han slagit flickan med sin hand och en pinne samt försökt strypa henne med skosnören.
Pojken har även sagt i förhör att han gick därifrån då han trodde att flickan hade slutat andas.
Emma berättar hur Lunas mamma gick ut för att leta efter henne. Mellan skolan och hemmet är det inte mer än 700 meter.
– Hon kom fram till polisavspärrningarna och då hade de redan åkt iväg med Luna. Då körde en av polisbilarna henne till akuten.
I elva dagar svävade Luna mellan liv och död. Ingen visste om den lilla flickan skulle överleva när hon låg inne på intensivvårdsavdelningen på Umeå universitetssjukhus.
***
Nästan fem månader har gått sedan Luna attackerades. Hon har fått skador för livet och är fortfarande på sjukhus. Hon har inte fått tillbaka sin talförmåga.
Den mesta av maten får hon genom en PEG-slang i magen men börjar nu kunna äta mer via munnen.
Emma berättar att Luna kan röra sig lite från axlarna och uppåt men sitter i rullstol. Övriga viljemässiga rörelser är svåra. Skadorna i hjärnan kommer att innebära en lång rehabilitering.
– Hjärnskadecentrum jobbar mycket med det. Man får se på det här på årsperspektiv, säger Emma.
För familjen är det svårt att kommunicera med Luna. De saknar att kunna föra dialog med henne.
– Man får känna in och lyssna av hennes signaler, säger Emma.
– Hon skrattar och man känner en samhörighet. Hon blir glad när hon ser människor som hon har umgåtts mycket med. När hon kom till barnavdelningen i Umeå så kom hennes lillasyster skuttandes omkring och hoppade upp på hennes säng och då log Luna. Då brister det för alla, säger Emma.
För några veckor sedan avslutades rättegången i Skellefteå tingsrätt.
Emma och familjen var själv på plats på rättegången. För Emma var det viktigt att vara på plats, berättar hon.
Perioden som rättegången pågick var tuff och hon hade svårt att sova.
– Det var som att kräkas tårar i fyra dagar. Men det var viktigt att där där, det var viktigt att vara hennes ögon och öron.
***
Pojken dömdes förra veckan till rättspsykiatriskvård med särskild utskrivningsprövning för mordförsök.
I förhör har han ändrat sin historia. Själv har han uppgett att han slog flickan med en pinne och med handen flera gånger. Han slog Luna i både ansiktet och på ryggen.
Han ska även ha försökt strypa Luna med skosnören som han drog runt halsen på henne.
”Jag bara tog på dem och hedde på hennes hals”, säger han i förhör.
Han berättar att han knöt skosnörena. När förhörsledaren frågar vad han menar med knöt och undrar varför, har han ingen förklaring.
”Jag vet inte”.
Pojken har även sagt i förhör att han gick därifrån då han trodde att flickan hade slutat andas.
***
Flera incidenter har rapporterats kring pojken.
Aftonbladet har tidigare tagit del av dokument där en tydligare bild av pojken målas upp.
Dokumenten sträcker sig till 2017.
I de konstateras det att pojken har en intellektuell funktionsnedsättning. I senare dokument, från 2019, förekommer pojken i flera utredningar om kränkande behandling av kvinnor och flickor.
Han utreddes då för att ha slagit andra elever på rumpan, tagit en person på bröstet och för att ha kallat en flicka för ”hora”.
2020 bedömde skolans rektor incidenterna som hanterade, då pojken inte längre gick kvar på skolan.
Pojken är känd av polisen sedan tidigare och misstänks tidigare ha försökt överfalla en kvinna vid en gångtunnel, i närheten av den plats där Luna hittades.
Hur kunde 15-åringen attackera Luna trots detta? Varför tog inte socialtjänst och skola varningssignalerna på allvar? De frågorna ställer sig Emma och familjen nu.
Och de är kritiska till socialtjänsten och skolans hantering av pojkens oroväckande beteenden.
– Man kan aldrig veta hur det hade blivit, men det är skött illa.
En del av kritiken handlar om att incidenterna med pojken inte tagits på tillräckligts stort allvar, men framförallt ser familjen det som ett problem att socialtjänst och skola inte delat information om pojken med varandra – något som idag inte är tillåtet på grund av sekretess. Detta vill familjen ska förändras.
– Jag förstår inte varför det måste vara sekretess mellan myndigheter som är till för att skydda barn? Vi vuxna ska vara barnens ögon och försvara de barn vi är satta att skydda.
– Det är jätteviktigt att det bryts. Det är många barn som far illa för att inte tillräckligt många vuxna känner till hela bilden.
Skellefteå kommuns skolchef Henrik Bolin har tidigare sagt till Expressen att de inte hade kunnat agera annorlunda utifrån informationen som de hade.
På frågan om läget hade varit annorlunda om de fått mer information från socialtjänsten svarade Henrik Bolin:
– Det kan man bara spekulera kring, sa han till tidningen.
***
Framtiden är oviss och Emma berättar att familjens fokus nu ligger på att vara närvarande hos Luna.
– Att finnas där för henne samtidigt som de bär på sitt eget trauma. Om hon är ledsen och uttrycker oro, det är svårt att veta vad hon minns. Hon kan inte berätta. Vi får hoppas att hon får tillbaka förmågan att prata, säger Emma.
Många nya utmaningar väntar nu för Luna familj, nu har de ansökt om assistans och väntar på rekryteringsprocessen.
– Vi ser allihopa fram emot att de får assistans så de kan börja vara mamma och pappa igen, och inte alla roller samtidigt. Det är oerhört påfrestande för dem, säger Emma.
Stödet från allmänheten har varit enormt och många har engagerat sig. Emma berättar att många har skickat bland annat gosedjur till Luna. En insamling har därför startats dit pengar ska gå till allt som Luna kommer att tänkas behöva, såväl nu som i framtiden.
Om några dagar ska de bila upp till Skellefteå. Då ska delar av släkten och kusinerna samlas för att fira jul tillsammans.
– Sist jag var uppe så var det på rättegången. Det ska bli jättekul att få se henne, man längtar så sjukt mycket.