Spelaren som får hjärtat att mjukna
Publicerad 2014-07-13
Nej, det faller sig inte naturligt för Börje Salming att hålla låda i radio.
Men han får mitt stenhårda journalisthjärta att bli mjukt och blött.
Jag förväntade mig väldigt många skador, ännu fler stygn och yada-yada.
De kommer förstås, men på ett annat vis än vad jag trott. En aning stolpigt och stötigt lyckas han få mig att förstå under vilken press han levde därborta i Toronto. Han fick beröm för att han var så tålig; alltså spelade han vidare trots nysatta stygn och förmodade hjärnskakningar.
Vägen till Toronto..
När Toronto möter Detroit slutar spelarna inte slåss förrän polisen kommer. Hockey tycks mindre sport och mer organiserade slagsmål och överfall: Man kan inte vara pjoskig.
Det går i hyfsat kronologisk ordning från Matojärvi IP via Gavlerinken till Toronto, där Börje Salming eventuellt hamnade för att han skitit i skolan och stort sett bara kunde säga ''yes'' på engelska.
Det är rörande och spännande, ibland roligt fast det tror jag är ofrivilligt - som när han säger att det handlar om teknik att slåss på is eftersom det är så halkigt.
Viktigast ändå: Börja Salmings Sommar bör vara obligatorisk lyssning för alla teve-producenter och entusiastiska prisutdelare.
Hederspris? Nej tack!
För han beskriver så väl plågan att prata inför publik, hur det känns som att han ska dö när han ändå tvingas upp på en scen eller får en mick under näsan i direktsändning.
Han har slutat att gå på Idrottsgalan och tackat nej till Idrottsakademins hederspris på grund av det.
Och vore det inte för den saken, att han inte vill prata inför folk - vilket majoriteten av svenska folket inte heller vill - så skulle han vara en utmärkt agitator för Norrland, som han känner så starkt för.
Där vill han dö. Gärna ihjältuggad av en rasande björnhona.