Ingenting kan rubba vår kärlek till Ingvar Kamprad

Karin Ahlborg

Han började med tändstickor och slutade med ett globalt miljardimperium.

Ingvar Kamprad blev älskad och aktad.

Bondgrabben som aldrig glömde sitt ursprung blev 91 år.

Min mormor kunde inte se sig mätt på fåtöljerna i finrummet.

Det orangea tyget var alldeles fläckfritt och oanvänt.

Minns jag rätt borde det ha varit runt 1970 och mormors 60-årsdag.

Det var väl inget större fel på de andra möblerna men de hade minst 40 år på nacken - ofta mer, eftersom man satte bo med ärvt och skänkt.

Ingvar Kamprad hade en gång frågat sig varför ”fattiga människor måste hålla till godo med fula saker. Var det nödvändigt att det sköna bara skulle köpas av en elit för dyra pengar?”

Det var inte bara mormor som var tacksam över hans vision.

Diversehandel

Storyn om Ingvar Kamprad och hans Ikea hade inte kunnat fabuleras fram av någon PR-människa - den är alltför perfekt.

Som den berättas var Ingvar Kamprad bara fem år när han började sälja tändstickor, som tioåring utvidgade han reviret genom att cykla allt längre bort och som 17-åring skapade han firmanamnet utifrån sig och sitt hem: Ingvar Kamprad, Elmtaryd, Agunnaryd.

Från början var Ikea mer av en diversehandel som tillhandahöll tändstickor, blomsterfrön, pennor, fisk och lite allt möjligt. Alltid billigt.

Cykeln räckte inte till för ambitionerna och Ikea började med postorderförsäljning.

Enligt ”Historien om Ikea” av Bertil Torekull sålde Ingvar Kamprad sin första möbel, en fåtölj, i mitten av 1940-talet.

Ikea-katalogen

1948 startade möbelförsäljningen på allvar och 1951 kom den första Ikea-katalogen:

"Vår nya katalog, som vi härmed överlämnar är inte på något sätt märkvärdig.
Den innehåller kort och gott ett urval småländska kvalitetsmöbler och andra bosättningsartiklar, som vi kan leverera till ytterst förmånliga priser.
Genom intim kontakt med långt specialiserad industri och synnerligen liten förtjänstmarginal, baserad på stor omsättning, kan vi sälja till priser, som erkänt är landets lägsta.

Högaktningsfullt IKEA"

Den första katalogen innehåller bland annat soffgruppen ”Siljan” och fåtöljgruppen ”Inga”, som säljs med orden ”Bekväm, praktisk, lågt pris”.

Till att börja med var paketen från Ikea lika stora och otympliga som alla andra möbelleveranser.

I mitten av 1950-talet började Ingvar Kamprad och hans medarbetare medvetet gå in för platta paket med bifogade insexnycklar och monteringsanvisningar.

Tillverkningen blev billigare, transportkostnaden minskade - och transportskadorna som var kostsamma minskade förstås när inga bordsben fanns som kunde slås av.

Testet som avgjorde Ikeas framtid

Det var ungefär samtidigt som det första möbelvaruhuset öppnade i Älmhult, störst i hela Skandinavien.

Det övertrumfades av Ikea-huset i Kungens Kurva 1965, sju gånger större och en allvarlig konkurrent till både Skansen och Gröna Lund som turistmagnet i Stockholm.

Det var inte helt givet att det svenska folket skulle sluta Ikea och dess grundare till sina hjärtan. Misstänksamheten mot billiga postordervaror var välgrundad och stor.

Hjälpen kom från tidningen Allt i Hemmet, som lyssnat på de förutfattade meningar folk hade om Ikea-möblerna och beslöt att sätta företaget på stenhårt prov.

Ett rum möblerades med Ikea-möbler, tre rum med andra företags.

Möblerna testades och resultatet som presenterades på 16 sidor i tidningen visade att inte bara var Ikea klart billigast, kvaliteten slog de andra möbelföretagens.

Ikea-möblerna i rummet kostade drygt 2 000 kronor, det dyraste rummet var 6 000 dyrare - det motsvarar ungefär två månadslöner 1964.

Det fanns inte längre någon anledning att inte möblera med Ingvar Kamprads grejer.

Inte glassigt

Till skillnad mot många andra framgångsrika företagsledare tycktes Ingvar Kamprad fortsätta vara samma enkla bondgrabb som han var som 17-åring.

Ikeas personal fick aldrig, aldrig någonsin resa i business klass i tjänsten och firmafesterna var moderata.

Men det betyder inte att Ikea snålade på sin personal. Senast till julen 2017 fick varje anställda en julbonus på 13 000 kronor.

Det har aldrig funnits något glassigt över vare sig Ikea eller Ingvar Kamprad, miljardinkomsterna till trots.

Vid ett tillfälle åt Ingvar Kamprad en tidig lunch på varuhuset och tillrättavisade kassörskan som tänkte ta betalt för kaffet.

– Det är väl gratis kaffe vid den här tiden? sa han och pekade menande på armbandsuret.

Den pliriga smålänningen begrep sig på andra saker än möbler, nämligen det mänskliga psyket.

Om barnen kinkar och gnäller så blir det ingen affär.

Då ska barnen kunna roas i lekland medan de vuxna shoppar ”Läckö” och värmeljus och servetter.

Om man befinner sig på Ikea och blir hungrig så åker man därifrån om det inte finns någonstans att äta.

Och äter man på Ikea så ska det också vara billigt.

Restaurangerna på Ikea är i sig en attraktion och har gjort möbeljätten till Sveriges största matexportör.

Klarade sig oskadd

Ingvar Kamprad har inte sluppit undan snålblåst.

1994 avslöjades att han från 1943 till en bit in på 1950-talet varit medlem i den fascistiska organisationen ”Nysvenska rörelsen”. Det avslöjandet följdes upp 2011 när det uppdagades att han också varit medlem i nationalsocialistiska ”Svensk socialistisk samling”.

Men Ingvar Kamprad gick ur den stormen liksom den om hans avancerade skatteplanering i princip oskadd.

”Förvillelser” förklarade han sitt politiska snedtramp och skyllde dem på arvet efter sin tyskättade familj.

Han berättade om sin alkoholism och hur han numera förhöll sig till drickandet:

– Min läkare säger att om jag har en vit dag i veckan, en vit vecka i månaden och en vit månad per år så klarar jag mig.

Ingenting har kunnat rubba svenskens omåttliga kärlek till möbelkungen och hans möbler.