Lyssna på rapparna för att förstå gängvåldet
”Brorsan, livet som vi lever är alldeles för kort” rappar Rozh Shamal, 23 i videon till sin låt Dras till problem och skriver sin mördade storebrors namn på husväggen. Storebrodern sköts till döds i norra Stockholm förra året.
Rozh dödades i Blackeberg i söndags, på väg ut med hunden.
Kvar finns en mor med den ofattbara sorgen över att ha förlorat två barn i gängkrigen.
Och så låtarna.
Totalt har 11 personer skjutits ihjäl i Stockholmsområdet på ett halvår, lika många som hela förra året, och i söndags skedde tre skjutningar inom loppet av några timmar. Det är fasansfulla siffror. Men bakom dem finns människoliven. Unga män, pojkar, bröder.
”Skjutningar” förresten. Det är ett konstigt ord politiker och vi i media använder.
Det som till exempel hände i Sollentuna i söndags var mord på öppen gata: ett barn som sköts i huvudet med en kalasjnikov. Hur ett sådant militärt vapen överhuvudtaget dykt upp i ett bostadsområde bland förskolor och lekplatser verkar ingen veta.
Enligt forskare och polis är det ofta unga, långt ner i gänghierarkin, som skjuter. Hämndlystna och impulsiva ”sprayar” de skottsalvor mot fienden i nån struntkonflikt om territorier och marknader.
Politikerna uttrycker på sin höjd förvånad bestörtning varje gång en förortsungdom mördas på det viset.
Trots att vi har vetat länge.
Alla tre offer för våldsvågen i Stockholm i söndags, varav två dödades, var välkända av samhället, samtliga redan vid 15 års ålder. Dömda till frivård, samhällstjänst, skyddstillsyn, sluten ungdomsvård. Inskrivna på beroendemottagningar och hos sociala myndigheter.
Vid ett tillfälle stötte polis på en av dem med en skarpladdad pistol mitt på gatan. Han bar skyddsväst, ”för att skydda sig då det fanns personer som ville åt honom”.
En annan av dem ville bli inskriven i ett stödprogram med psykologhjälp, som skulle ta honom ur kriminaliteten. Han dök dock sällan upp på mötena, ibland eftersom han var på akuten. Eller satt häktad misstänkt för nya brott.
Så håller det på, i år efter år, utan att samhället förmår stoppa dödsspiralen som snurrar allt snabbare mot botten.
Och sedan finns de som förfäras mer över vissa hiphopvideos där rappare viftar med grovkalibriga pistoler, bär runt ammunition i Ikeakassar och har skottsäkra västar som accessoarer.
Visst handlar det om gangsterromantik – det är ju coolare att rappa om ”glocken” och ”para” än om frivårdens brottspreventiva program. Säkert finns småkillar som tillber rapparna som sina egna influencers.
Men många av dessa barn har ju sett mer och grövre våld i verkligheten än på Youtube, kanske till och med hemma eller på gatan alldeles utanför huset där de bor. Och det är Rozh låtar vi ska lyssna på om vi vill förstå.