”Att vara mixad är en fucking blessing”

Både Fatima och Jasmina Jelassi uttrycker sina känslor genom musiken. Men tvillingarnas minnen och upplevelser från uppväxten i Tunisien skiljer sig åt.

Men båda är överens om att det är fett att ha två hemländer.

Ni är inte bara syskon, utan tvillingar. Berätta, hur växte ni upp?

Fatima:
– Våra föräldrar träffades på 1990-talet. De fick mig och Jasmina, sen skilde de sig när vi var två år. Mamma fastnade tidigt i missbruk, hon har haft problem med droger sen vi var små.

Jasmina:
– Vi är maskrosbarn. Uppvuxna i södra Stockholm. Sen i Tunisien.

När flyttade ni dit?

Fatima:
– När vi var nio år. De kom överens om att vi skulle åka till Tunisien i två veckor och hälsa på farmor och farfar. Men sen blev det tre veckor, fyra veckor, fem veckor. Sen sa pappa: ”Ni kommer vara kvar här”.

Vad tänkte ni då, när er pappa sa så?

Jasmina:
– Jag var mammagris när jag var liten. Så det var jättesvårt för mig. Jag hade bara packat för två veckor. Jag sa till mamma: Vi ses snart. Men när vi kom dit sa pappa att vi skulle börja i skolan där.

Fatima:
– Först kände jag mig jättelurad. Han åkte dit och lämnade oss. Men när pappa sa att det var för mammas skull, eftersom hon höll på med droger, så hade jag inga frågor. Jag har alltid känt stort förtroende för min pappa, så jag accepterade det.

Hur var det, att helt plötsligt bo i Tunisien, med era farföräldrar?

Fatima:
– Annorlunda. Men jag trivdes jättebra, i skolan och med att lära mig ett nytt språk. Man fick växa upp ganska snabbt. Jag kunde inte gå och säga: ”Jag saknar pappa och har ångest”. Ångest och sånt fanns inte, det var påhitt. Jag och Jasmina hade bara varandra att prata med. Vi pratade om hemlängtan och våra känslor och så.

Jasmina:
– Även om vi hade olika känslor kring Tunisien och våra föräldrar, så hade jag aldrig klarat mig utan henne. För mig var det hemskt. Det var ett nytt land och jag kunde inte språket. Jag kände mig så utanför. Det var som att börja om på nytt. Den enda jag hade var Fatima. Jag kände mig lämnad, ensam.

Hur kom ni till Sverige igen?

Fatima:
– Pappa var nere på semester i Tunisien med sin fru och de ville stanna längre. Så jag frågade om han kunde boka om deras biljett i mitt namn så att jag kunde hälsa på mamma, och det gjorde han. När jag var tillbaka i Sverige kände jag bara: Jag vill stanna här. Så pappa tog med Jasmina hem sen.

Vad betyder tiden i Tunisien för er?

Fatima:
– Vi är två helt olika människor, vi har tagit det på helt olika sätt.

Jasmina:
– Det var inte menat för mig. Jag visste det direkt när vi kom dit. Jag älskar mina föräldrar och min familj, men jag vill inte vara eller leva som dem.

Fatima:
– För mig var Tunisien det bästa som kunde hända. Jag hade inte varit den jag är utan att ha varit i mitt hemland. Där vi fick lära oss respekt och disciplin. Och jag hittade min tro, min religion. Jag fick lära mig vad som var rätt och fel.

Du säger att Tunisien är ditt hemland, är Sverige också det?

Fatima:
– Absolut, hundra procent. Jag har två hemländer.

Jasmina:
– Sverige är mitt hem, men Tunisien är mitt hemland. Man känner sig hemma på bägge platserna, men mitt hjärta är mer hemma i Tunisien.

Har det någon gång känts problematiskt, att ha två hemländer?

Jasmina:
– Ja, ibland känner man: Var ska de acceptera mig någonstans? Inte där, inte här.

Fatima:
– Ibland ser vissa ner på att man är halv. Många frågar om man önskar att man vore helsvensk. Men jag är tacksam över att jag fått ta del av bägge kulturerna lika mycket. Det har format mig till den jag är i dag. Jag är svensk och tunisier. Det är fördelar och nackdelar. När jag åker till Tunisien är jag en svenne, och när jag är här är jag tunisier.

Hur märks det i Tunisien?

Fatima:
– Sättet de pratar med mig, sättet jag pratar på. Jag vet inte. De ser direkt att jag inte är tunisier.

Och i Sverige, hur märks det?

Fatima:
– Folk säger saker som: ”Va, är du helsvensk? Det syns inte, du känns inte svensk”. Jag tänker: Okej, hur är en svensk?

Vad betyder det för er att ha två hemländer?

Fatima:
– Jag är tacksam. Vissa saker är på ett sätt där och ett sätt här. Man får ta del av bägge och bana sin egen väg. Det har stärkt mig.

Jasmina:
– Det har gjort mig rikare på erfarenhet. Det gör att vi kan se en annan sida av världen. Vi får känna på flera kulturer, close to the heart. Vi får se världen från en annan vinkel helt enkelt. Att vara mixad är en fucking blessing.

Text: Nicole Gustafsson, Mysia Englund Foto och video: Magnus Wennman Videoredigering: Mysia Englund, Nicole Gustafsson, Filip Meneses Onlineredaktör: Stefan Sköld  Digital redaktör: Sofia Boström Design/UX: Daniel Kozlowski Utveckling: Ulrika Andersson, John Carehag  Redaktionell utvecklings­chef: Titti Jersler Editionschef: Mia Carron