Sluta mejla mig om fisk, för helvete
Händer det att ni får mejl ni inte har bett om? Så är det för mig. Varje vecka får jag en rad utskick och veckobrev som jag aldrig anmält mig till.
Varje morgon ligger de som en bombmatta i inkorgen, det ena mer meningslöst än det andra. De här mejlen stör mig, de stjäl min tid. Särskilt ett av dessa veckobrev gör mig irriterad. Jag talar om organisationen ”Svensk Fisk”. Flera gånger i veckan skickar de ut information till mig om beståndet av gäddor i Östersjön och om priset på räkor på Västkusten. Det är obegripligt. Varför skulle jag bry mig om fisk? Så för en tid sedan skrev jag till dem, bad dem vänligt men bestämt att avlägsna mig från utskickslistan.
Sen gick jag vidare till andra, viktiga mejl i inkorgen. En frilansande journalist ville skriva en artikel för den tidning jag var chef över på den tiden. Jag svarade henne att ”vad roligt, skriv och berätta vad du vill skriva om så diskuterar vi vidare”. Sen gick jag på några möten och när jag kom tillbaka hade jag två nya mejl. Ett från Svensk Fisk, som berättade att torsken hotas av utrotning och ett nytt mejl från frilansaren som skrev att hon ville skriva något om St Tropez. Jag svarade Svensk Fisk:
”Snälla. Det här är andra gången jag ber er. Ta bort mig från listan.” Och till frilansaren skrev jag: ”Låter intressant! Kan du utveckla idén lite?”
Sen gick jag hem.
Nästa dag när jag kom till jobbet hade jag tre mejl. Frilansaren utvecklade idén om St Tropez och det lät spännande. Dessutom hade hon skrivit ännu ett mejl tidigt på morgonen där hon vänligt bad om ett snabbt svar på om jag var intresserad. Det tredje mejlet kom från Svensk Fisk. De berättade om skillnader mellan de olika plattfiskarna i Kattegatt. Då rann bägaren över. Jag satte mig ner och skrev:
”MEN FÖR HELVETE! SLUTA SKICKA DE HÄR SATANS JÄVLA IDIOTMEJLEN TILL MIG: JAG ÄR INTE INTRESSERAD! VAD EXAKT ÄR DET SOM ÄR SVÅRT ATT FÖRSTÅ?? JAG. ÄR. INTE. INTRESSERAD. SKICKA INTE ETT ENDA JÄVLA MEJL TILL MIG FÖR DÅ KOMMER JAG ATT BLI RIKTIGT OTÄCK!!”
Enda problemet: Jag råkade av misstag skicka mejlet till den frilansande journalisten. Och jag kan ännu i dag se framför mig hur hon förväntansfullt öppnar mejlet från mig i hopp om positivt besked och möts av detta.
Vi hördes inte mer efter det, jag och frilansaren. Mejlen från Svensk Fisk fortsätter dock att komma. Och varje gång jag får dem tänker jag två saker: 1. Förlåt, lilla frilansare. 2. Hoppas en rysk oljetank fulspiller en hel tank i Östersjön och utrotar fiskbeståndet helt och hållet. Så de där mejlen upphör någon gång.