Tsipras taktik var dödsdömd från början
Att gå till val på en sak och sedan göra något helt annat är en dödsdömd strategi.
Därför kommer det inte som någon överraskning om Alexis Tsipras avgår.
Det förvånande är att han inte gjort det tidigare.
Fram till nu kan Tsipras tid som Greklands ledare sammanfattas med ett ordspråk:
Upp som en sol och ned som en pannkaka.
I januari stod jag nedanför tribunen i centrala Aten när ledaren för det vänsterpopulistiska partiet Syriza höll sitt segertal.
Partiet hade precis vunnit en jordskredsseger och Tsipras skrädde inte på orden. Nu skulle det vara slut med åtstramningspolitiken. Slut på trojkans (långivarnas) press och inflytande. Löner och pensioner skulle höjas. Grekerna skulle återfå sin värdighet.
Men utan att strömmen av pengar från EU sinade.
Människorna runtom mig jublade. Äntligen hade landet fått en politiker som lovade att grekerna både skulle kunna äta upp kakan och behålla den.
Men för varje oberoende observatör inställde sig genast frågan hur detta skulle gå till. Hur skulle den visserligen charmige och slipslöse Tsipras lyckas övertala Merkel och gänget att fortsätta ösa pengar över Grekland men utan att ställa några motkrav?
En visade det sig högst relevant fråga.
Spelade högt spel
Under ett halvår spelade Tsipras ett högt spel. I Bryssel krävde han att få fortsatta nödlån men slippa spara på pensioner, statliga jobb och löner.
Merkel och gänget lyssnade tålmodigt vecka efter vecka men gav inte efter en tum.
Sedan Tsipras till slut stångat pannan blodig mot EU-muren fick han under sommaren kasta in handduken.
Allt det han lovade i valrörelsen tvingades han backa på. Kraven på åtstramningar blev till och med hårdare än de varit tidigare eftersom ingen längre litade på att Grekland verkligen skulle genomföra de åtgärder man lovat.
Alexis Tsipras, premiärministern som lovat ett stopp för besparingar, statliga utförsäljningar och sänkta pensioner tvingades att genomföra allt detta och lite till.
Priset han tvingades betala för att Grekland inte skulle gå i statsbankrutt och tvingas lämna euron.
Röstade på en dröm
Enda skälet till att Tsipras inte omedelbart blev lynchad av arga medborgare var förmodligen att de flesta greker innerst inne insåg att de röstat för en dröm. Tsipras plan för att ta Grekland ur krisen hade ingen förankring i verkligheten. De röstade på Syriza som en desperat protest mot verkligheten väl medvetna om att Tsipras tog på sig ett självmordsuppdrag.
Det går inte att begära nödlån från andra länder utan att uppfylla villkoren dessa länder ställer.
Bli ändå inte förvånade om Tsipras kommer tillbaka som premiärminister efter ett nyval. Han är fortfarande oerhört populär bland många greker därför att han vågade utmana Merkel, IMF och Europeiska centralbanken.
Det förutsätter dock att han överlever som partiledare. Inom Syriza finns det många radikala krafter som revolterat mot att Tsipras vek sig för Merkel och gänget. Det kan bli en ledarstrid.