”Jag känner blodtörsten varje dag”

"Kannibalen" Lennart Persson om livet på anstalten

Lennart Persson, 32, mördade sina fostersystrar Anna och Camilla. Han drack deras blod och åt människokött.

Sedan drygt tre år tillbaka vårdas den svårt psyksjuke mannen på Säters sjukhus.

– Jag är både vampyr och kannibal. Jag känner blodtörsten varje dag, säger han.

Det har gått fyra år sedan Lennart Persson sökte upp och mördade Anna Norell och Camilla Lifvendahl. Han var allvarligt psykiskt störd och blev i media känd som ”kannibalen”.

I förhören erkände han att han druckit deras blod och att han ätit av Annas kropp.

Ville ha deras själar

– Jag gjorde så för att deras själar skulle bli mina, säger han i dag.

Sedan domen har Lennart Persson vårdats på en sluten avdelning på Säters sjukhus. För fyra månader sedan beslutade länsrätten att vården ska fortsätta.

Han anses fortfarande vara lika allvarligt psykiskt störd som när morden begicks. Utan den slutna vården finns risk att han ska återfalla i allvarlig brottslighet, anser hans läkare.

Lennart Persson tycker själv att han är sjuk.

– Jag hoppas naturligtvis att jag ska bli bra, säger han till Aftonbladet.

– Men det kommer att ta många år innan jag kommer ut härifrån. Jag tror att jag åtminstone måste sitta här 14 – 15 år till.

Han tycker inte att det känns som om han håller på att bli botad.

– Jag både tänker och drömmer mycket om blod och mord. Det är mycket vampyriskt, säger han.

Känner ånger

– Det går inte en dag utan att jag känner blodtörsten. Jag kan tycka att det är otäckt, men det är inget jag kan göra något åt.

Han tänker ofta på Anna och Camilla, som han betraktade som sina systrar.

– Lite ånger känner jag ibland. Min mörka sida ledde mig in på den vägen och det fanns ingen återvändo. Jag kan förstå vad jag har gjort och varför. De var lätta offer, så enkelt är det.

”Jag är vampyr”

Han pratar fort och okomplicerat. Han döljer inget, han låter nästan stolt när han säger:

– Jag är vampyr och kannibal, det inser jag själv. Ibland kan jag tycka att det är otäckt att känna blodtörsten hela tiden.

Redan tre månader efter domen begärde Lennart Persson permission för att hälsa på familjen. Den avslogs. Sedan dess har han inte begärt att få lämna sjukhuset.

Familjen hälsar på

– Jag har det bra här. Och numera får jag vara tillsammans med de andra patienterna. Det första året satt jag inlåst och isolerad, säger han.

– Dessutom har jag daglig telefonkontakt med min familj och ibland kommer de hit och hälsar på mig.

Någon ”större risk” för att han ska få återfall och angripa personalen eller andra patienter tror han inte att det finns.

– Läkarna tycker naturligtvis inte att det är bra att jag ständigt känner blodtörst. Men är man vampyr så är man, det är inget att göra åt.