En galen känsla på hög höjd
Per-Olof arrangerar internationell ”träning” i höghjuling
Publicerad 2021-06-30
TRYDE. Glöm hög hatt och smoking.
På höghjuling tarvas helt andra tillbehör.
– Att cykla höghjuling är en galen känsla. Det är endorfiner och adrenalin och det krävs en total närvaro och koncentration, säger arkitekten Per-Olof Kippel.
Han är en av världens tusentals höghjulsentusiaster. Men bara runt 50 av höghjulingarna finns i Sverige.
Själv har han cyklat höghjuling sedan 2013. Och han minns fortfarande känslan från första gången. Han hade importerat en höghjuling från Sydkorea, väntat tills alla i kontorsbyggnaden gått hem en fredag eftermiddag. Först då gjorde han sin första tur.
– Det här var ju så helt idiotiskt. Jag tog cykeln till baksidan där det är en stor inhägnad gård och hade kollat på youtubefilmer hur man gör för att komma upp på cykeln. När jag satt där genomfors jag av en fantastisk lyckokänsla. Ja! Jag har en cykel! Jag var barnet som skrek av lycka och cyklade runt här, säger Per-Olof Kippel och ler brett.
Via sociala medier kom han i kontakt med andra entusiaster. Ett halvår senare var han med i VM i Belgien.
Men är det inte 150 år för sent med höghjuling?
– Nej, jag tror att det ligger helt rätt i tiden. I alla fall för mig. Det är klart att man ska cykla höghjuling, framför allt på 2000-talet! Jag ser det här som en sport, det är underhållning – men inget clowneri.
Per-Olof Kippel hade ingen erfarenhet av tävlingscykling tidigare. Hans sport var framför allt fotboll.
– Det här var min ingång, det var första gången jag fick en vinnarskalle. Nu förstår jag det här med att göra sitt absolut bästa och ta ut sig, just det här att kämpa för något, att plåga sig lite – det kom med höghjulingen. Den är outstanding.
Det ser oförskämt lätt och smidigt ut när Per-Olof Kippel svingar sig upp på sin lejongula cykel – bakifrån. Det stora hjulet är 130 centimeter i diameter, 54 tum. Det lilla är bara 16 tum.
Tramporna sitter högt över marken. Som inte går att nå när du väl kommit upp på höghjulingen. Styret är bockat för att minska luftmotståndet, det här är en tävlingsmodell.
Hur snabbt kan man cykla med en höghjuling?
– Du kan inte växla upp. Det enda sättet att cykla snabbare är att trampa fortare och när man kommer upp i hastigheter över 35 kilometer i timmen, då trampar man fruktansvärt fort.
– Jag har väl trampat i 40 kilometer i timmen, sen är man uppe i en kadens, alltså varv per minut, då det är fullständigt omöjligt att trampa snabbare. Att sitta på en höghjuling i 40 kilometer i timmen är en skaplig upplevelse! Det är lite som att köra bil i 300 kilometer i timmen.
Under tre dagar, 2-4 juli, var det meningen att ”Sweden 3 days” skulle köras i sydöstra Skåne – en internationell tävling i höghjuling. Tanken var att hela tävlingen skulle livestreamas, men planerna har grusats. Länsstyrelsen i Skåne avslog nyligen ansökan om tävling. Därför körs nu första och sista etappen som ”träning”.
Per-Olof Kippel är både arrangör och deltagare i loppen.
– De är de första i Sverige sedan 1800-talet. I fjol blev det som det blev. Men vi kör i år, säger han.
Deltagarna kommer från Storbritannien, Tyskland, Serbien, Mexiko, Puerto Rico, Schweiz, Frankrike, Nya Zeeland och Sverige.
HÖGHJULINGSFAKTA
Höghjulingsfakta
• Broms saknas på höghjulingar – av säkerhetsskäl.
– En broms på en höghjuling fungerar inte när man sätter den på bakhjulet. Och om man sätter den på framhjulet och bromsar för kraftigt tippar höghjulingen framåt och man står på huvudet.
• Ingen luft i däcken.
– Från början var hjulen av trä, men det var väldigt länge sedan. Höghjulingen, så som du tänker dig den, fanns bara 1875-1890. Men redan då var allt i stål, tunna stålrör. Den var förhållandevis lätt, även om vi i dag kan göra dem ännu mycket lättare. Däcken var en kompakt gummiring och så är det fortfarande, ingen luft i däcken.
• Höghjulingar finns i hela Sverige, från Luleå i norr till Ystad i söder.
• Per-Olof Kippel designade och startade Sverigetillverkning av höghjulscyklar när han inte hittade sin ideala. Han startade också Sveriges första, och hittills enda, butik som enbart säljer höghjulingar. Den ligger vägg i vägg med hans arkitektkontor.
• Höghjulingar tillverkas även i Storbritannien, Australien, USA, Tjeckien, Tyskland och Sydamerika. I små serier.
• Priset på en höghjuling ligger på 15 000–20 000 kronor och uppåt.
• Bakhjulet har alltid en diameter på 16 tum,
• Per-Olof Kippel är 177 centimeter lång och cyklar på en höghjuling på 55 tum, 130 centimeter i diameter. Men storleken på framhjulet bestäms av din benlängd, inte hur lång du är.
Så bestiger du en höghjuling
1. Först stiger du upp på den lilla stålpinnen i bak. Ta samtidigt tag i styret.
2. Sätt dig i sadeln.
3. Sist sätter du ner fötterna på tramporna.
Gör du detta i fel ordning tippar cykeln framåt.
