Människorna ingen vill ha
Små chanser att "flyktingväxling" håller i längden
De första flyktingarna skickas till Turkiet
Europa kastar ut dem. I Turkiet är de heller inte välkomna.
Chanserna att avtalet om "flyktingväxlingen" mellan Turkiet och Europa ska hålla i längden är mycket små.
Många av flyktingarna har flytt krig och fruktansvärda umbäranden. Nu behandlas de som en stor, avhumaniserad massa som inte är välkommen någonstans.
EU:s motiv är att få stopp på flyktingströmmen. Utåt säger man sig vilja förhindra att hundratals människor fortsätter drunkna i de sjöosäkra båtarna från Turkiet till Grekland. I verkligheten handlar det om att täppa till strömmen av flyktingar som nästan inga av Europas länder längre är villiga att ta emot. Man vill till varje pris stoppa en förväntad vårflod.
Bara under årets första tre månader tog sig 150 000 människor från Turkiet till Grekland i försöken att nå Nordeuropa. Mer än en tredjedel av dem är barn.
Genom avtalet hoppas EU avskräcka nya flyktingar från att göra den farliga båtresan från Turkiet till Grekland. Istället förmodas de snällt ställa sig i ledet och vänta på sin tur att möjligen få en av de legala platserna till skydd och en ny framtid i Europa.
Pengar motiv
Enda chansen att det ska fungera är om flyktingarna verkligen ser att ett större antal av dem ganska snabbt kommer iväg till Europa. Då menar jag inte de 32 syriska flyktingar som kom med direktflyg från Turkiet till Tyskland i går som ett bevis på den goda viljan.
Annars kommer många ändå att ta chansen att försöka ta sig in i Europa illegalt.
Turkiet drivs inte heller av någon omsorg om flyktingarna. Deras motiv är att snabba på ett framtida inträde i EU plus 30 miljarder kronor eller mer i bidrag från EU.
Turkiet har redan dryga två miljoner flyktingar som bor i läger i landet eller spridda i ett antal städer. Även om den turkiska regeringen sagt ja till den här dealen så tycker många turkar precis som många europeiska medborgare att de tagit emot tillräckligt med flyktingar. De vill inte ha ännu fler som konkurrerar om jobb och bostäder.
Klämda i mitten är människorna det handlar om. Vissa av dem är ekonomiska flyktingar som kanske istället väljer att återvända till sina hemländer. Men en stor del är flyktingar från det nu femåriga inbördeskriget i Syrien. Människor som länge försökt stå ut med krigets fasor men till slut valt att fly.
Asylrätten
Människor som suttit i flyktingläger i Syriens grannländer men insett att chanserna att de ska kunna återvända till hemlandet under de närmaste åren är mycket liten.
Människor som ser sina barn växa upp utan skolgång och framtidshopp. Människor som är desperata.
Nästan alla EU-ledare pratar om vikten av att ge dessa människor skydd och upprätthålla asylrätten men i praktiken är många av de åtgärder som vidtas ämnade att få rakt motsatt verkan.
Signalen är istället att flyktingarna ska stanna i sina hemländer även om där råder krig. Turkiet har infört visumtvång för syrier vilket försvårar möjligheterna att fly ytterligare.
Hård dom
Avgörande för hur den praktiska tillämpningen av avtalet mellan Turkiet och EU kommer att bedömas blir hur de flyktingar som skickas tillbaka till Turkiet behandlas där.
Turkiet förnekar att man tvångsdeporterar flyktingar tillbaka till Syrien men om så skulle ske får EU svårt att hålla fast vid avtalet.
Kommer de som återsänds att få möjlighet att söka asyl i Turkiet och kommer deras ansökningar att prövas på ett rättssäkert sätt?
Det går inte att generellt döma ut Turkiet som flyktingland. Trots allt har de redan tagit emot 2,5 miljoner flyktingar. För majoriteten flyktingar är Turkiet ett helt ok land att vistas i.
Men om de återsända inte behandlas på ett bra och rättssäkert sätt så kommer domen mot Angela Merkel och andra EU-ledare som drivit på för att outsourca flyktingmottagandet att bli hård.