Mariah om att vara flyktingsköterska: ”Mycket värme”

Viktor Adolfsson

Läs hennes inlägg som sprids på Facebook

En vän bad Mariah Almkvist skriva av sig om jobbet som flyktingsköterska. Resultatet? En lång berättelse om mänsklig värme.

– Folk tror nog att det är trist, mörkt, grått och hemskt, säger hon till Aftonbladet.

”Jag möter vansinnigt många olika människoöden varje dag. Vart jag än vänder mig ser jag samma sak. Människor som alla har en sak gemensamt. De har lämnat sina hemländer med hopp om en bättre framtid”.

Mariah Almkvist, som bor i Haparanda, skriver i ett långt Facebookinlägg om sitt nya jobb. Sedan några veckor tillbaka arbetar hon som sjuksköterska på ett flyktingboende.

Hon berättar om olika personer och människoöden hon träffat på.

”Några unga män kommer och ställer sig där jag sitter. Jag får pussar på kinderna och de frågar hur jag mår. Hur jag mår! Vi pratar och skrattar en stund. De frågar om de kan hjälpa mig med något. Om jag behöver hjälp med tolkning eller någonting annat. Vad som helst. Jag förstår att de vill hålla sig sysselsatta. Jag tackar så mycket för erbjudandet och lovar att säga till om jag kommer på något”, skriver Mariah.

”Det är väldigt mycket värme”

För Aftonbladet berättar hon bakgrunden till varför hon skrev inlägget.

– Egentligen var det en nära vän som bad mig att skriva. Så att man skulle få en inblick i mitt jobb, säger hon.

Responsen har varit positiv, och Mariah tror att hon kan ha ändrat bilden av flyktingmottagandet för vissa.

– Jag har mött och möter fortfarande ganska mycket olika föreställningar om att det ska vara på ett visst sätt. Det låter kanske finare i min text än vad folk tror att det är. De tror nog att det är trist, mörkt, grått och hemskt. Men det är väldigt mycket värme också.

Sköts av IS

I slutet av texten berättar Mariah om en ung man vars vän dödades av terrorgruppen IS.

”När det är dags att gå hem kommer en ung man, inte många år över 20, fram till mig och viskar: 'Thank you' .'Of course', svarar jag leende. Några timmar tidigare satt han bredvid mig och grät. Han var trött. Han berättade att han saknade sin bästa vän som under resan dött i hans armar efter att ha blivit skjuten av ISIS. Jag la en hand på hans och han lyfte blicken och mötte min. 'Isis....de är...de är galna', snyftade han på bruten engelska. Vi satt så en stund. Tysta med händerna i varandras.”

Efter några veckor på sitt nya arbete tycker Mariah fortfarande att det är lika spännande som när hon först fick frågan om jobbet.

– Jag trivs jättebra, jag ångrar inte en sekund att jag tackade ja.

Läs hela Mariahs inlägg här nedanför.