Sara Danius tar heder och ära av restakademien

Jon Hansson

helskärm

Övriga sommarpratare får ursäkta men Sara Danius var nog den de flesta av oss sett fram emot att höra. 

Och direktsändningen från Radiohuset kan inte ha gjort någon besviken.

Det lär vara författaren Cervantes som i romanen om Don Quijote var först med uttrycket att ”Hämnd är en rätt som bäst avnjutes kall”. 

Svenska Akademiens tidigare ständiga sekreterare gör just så. Med rakbladsvass precision redogör hon för tiden från Dagens Nyheters avslöjande om hur Kulturprofilen förgripit sig på 18 kvinnor fram till akademiens torsdagsmöte 12 april i år då hon kuppades bort från sin post.

Längs vägen tar hon elegant heder och ära av de ledamöter som nu sitter kvar i den så kallade restakademien. Detta helt utan affekt, i full kontroll – det hänger nästan istappar på orden. Kylan blir särskilt påtaglig när hon talar om Horace Engdahl. Det är så snitsigt när hon beskriver hur han i november sms:ar från akademiens stamkrog Den gyldene freden: 

”Kära Sara… Du har skött dig förbannat bra!” 

”Själv sitter jag i köket och äter knäckbröd”, säger Danius och får med kontrasten Engdahl att framstå som än skurkaktigare.

Bara några månader senare har han ju tvärvänt och skriver i Expressen att Danius är den ständiga sekreterare som sedan 1786 lyckats sämst med sin uppgift.

Utan att darra på rosetten kontrar hon i sitt sommarprat:

”Det kommer inte an på tidigare ständiga sekreterare att säga något om vem som varit sämst, eller bäst. Svårare än så är det inte. Det finns bara en domare och det är historien själv. En sak kan vi vara säkra på. Historien kommer inte att vara nådig vad dagens Svenska Akademi beträffar. I synnerhet inte mot Horace Engdahl i den mån han över huvud taget kommer att bli ihågkommen.”

Touché. 

Visst, Sara Danius ”Sommar” är en partsinlaga – men en rasande grann partsinlaga.