Sista brevet från rymden

Laurel Clark skickade ett mejl till familjen dan innan hon dog

Laurel Clark från Wisconsin var en av astronauterna ombord på rymdfärjan Columbia som i lördags exploderade över delstaten Texas.

Dagen innan hon dog skickade hon ett sista mejl hem till familj och vänner.

Här är hela brevet:

”Hej här ovanifrån vår fantastiska planet Jorden.

Perspektivet är verkligen respektingivande. Det här är ett underbart uppdrag och vi är upptagna med forskning dygnet runt. Tiden är dyrbar, så det här mejlet blir kort och kommer att skickas till många som jag känner och älskar.

Jag har sett fantastiska saker: blixtar över stillahavsområdet, sydskenet över Australiens horisont, den tilltagande månen över jorden, Afrikas vidsträckta slätter och Cape Horns dyner, floder genom bergspass, ärren från människan i naturen, linjen av liv från Nordamerika, genom Centralamerika och in i Sydamerika, den tilltagande månen över vår blå planet.

Mount Fuji ser ut som ett litet gupp här uppifrån, men det står ut som ett distinkt riktmärke.

Som genom ett under såg jag klart och tydligt Wind Point (Winsconsin) när vi flög över Lake Michigan. Så lycklig har jag inte varit sedan dess.

För varje varv runt jorden som vi tar färdas vi över en ny del av jorden. Naturligtvis arbetar jag den mesta tiden i Spacehab, och ser inte mycket av den. Men varje gång jag får tid att titta ut så är det underbart. Till och med stjärnorna lyser klarare.

Jag har sett min ”vän” Orion flera gånger. Att ta foton av jorden är en riktig utmaning. Jag tror att jag äntligen fått några riktigt fina bilder de två senaste dagarna. Jag håller tummarna för att de är skarpa.

Min närsynthet har blivit värre här uppe, så det kan hända att ni sett mig på foton eller filmer med glasögon.

Jag känner mig välsignad över att få vara här som en representant för vårt land och ha möjligheten att utföra forskning runt om i världen. De flesta experiment har varit lyckosamma, trots de oundvikliga problem som inträffar när så komplicerade åtaganden ska utföras.

Några av experimenten har till och med lett till oförutsedda upptäckter. En del är slutförda och ett ska påbörjas i dag.

Maten är bra och jag känner mig väldigt hemmastad i den här nya, helt annorlunda miljön. Det tar fortfarande ett tag att äta, eftersom tyngdlagen inte hjälper till att föra maten ner genom matstrupen.

Det är också en utmaning att få i sig tillräckligt med vätska. Eftersom våra kroppsvätskor flyttas mot våra huvuden känner man ingen törst.

Tack till alla er som har stöttat mig och mina äventyr genom åren. Det här är verkligen ett som överträffar alla andra.

Jag hoppas att ni kunde känna den positiva energi som strålade ut när vi flög över vår planet.

Hälsningar till alla, Laurel.”

Fri översättning från AP:s telegram.

Frida Johansson