”Jag var bara på fel plats”

Dömde 23-åringen släpptes ur häktet

helskärm

LANDSKRONA. 23-åringen dömdes för att ha vållat 78-åriga Ingers död.

I går släpptes han ur häktet – och berättar nu om bråket på p-platsen i Landskrona.

– Jag mår dåligt av att det hände. Senast i natt hade jag mardrömmar, säger han till Aftonbladet.

Det var en lycklig familj som snabbt samlades i Landskrona sent i går eftermiddag.

– Jag bara hoppade omkring, på personalen och de andra på häktet, när jag fick veta att jag skulle släppas, säger 23-åringen.

Han dömdes i fredags till ett år och tio månaders fängelse för att ha vållat 78-åriga Ingers död på en p-plats i Landskrona den 29 mars. Tingsrätten beslutade att han skulle sitta kvar i häktet.

Inte frikänd

Såväl det beslutet som domen överklagades direkt – och i går beslutade hovrätten att han skulle släppas fri.

– Personalen på häktet kom in och sa att jag var fri, att jag kunde gå. Först trodde jag knappt att det var sant.

Att 23-åringen är frisläppt innebär dock inte att han är frikänd.

Hovrätten kommer att ta upp fallet inom kort.

Men att man i går beslutade släppa honom ser han som ett gott tecken.

– Jag vill tacka staten, hovrätten, min advokat och alla andra som gjort att jag släppts fri. Och till alla de som trott på mig vill jag också säga tack, säger 23-åringen.

– Många har förstått att jag bara råkade vara på fel plats vid fel tillfälle. Jag gjorde inget avsiktligt mot den gamla damen.

Drömmer mardrömmar

Han säger att han blev chockad över att hon föll och skadades så svårt att hon avled.

– Jag mår dåligt av att det hände. Senast i natt hade jag mardrömmar.

Det första han gjorde efter beskedet om frisläppandet var att ringa sin fru.

Vid 17-tiden var han hemma och mötte hustrun, sin tre månader gamla dotter, mamma och bröderna.

– Allra roligast var det naturligtvis att få träffa min fru och vår dotter. Jag har ju aldrig varit borta från familjen någon längre tid tidigare, säger 23-åringen.

Han har suttit isolerad i häktet i två månader. Sitt barn har han bara sett genom glasrutan i tingsrättens säkerhetssal. I fredags var första gången frun och dottern fick hälsa på i häktet.

Då visste ingen att det bara skulle dröja några dagar tills de kunde vara tillsammans igen.

Vill vara hemma

– Nu vill jag bara vara med familjen och fostra min dotter. Och snart hoppas jag kunna börja jobba igen, säger 23-åringen.

Han är fullt medveten om alla de hot som riktats mot honom och hans familj.

– De gör mig naturligtvis rädd. Jag vill nog inte gå ut på en tid nu, utan stanna hemma hos familjen. Jag är rädd att min framtid kan förstöras.