Bilden av en våldtagen
Uppdaterad 2016-06-07 | Publicerad 2005-11-04
Daniella, 22, överfölls - mitt i Stockholm
Daniella våldtogs och misshandlades mitt i Stockholms city.
I dag väljer hon att visa bilderna på gärningsmannens grymhet.
- Det som gör mig mest rädd är att han fortfarande är kvar där ute, säger hon.
Daniella är liten, späd och 22 år gammal.
Enligt polisens statistik är det den vanligaste beskrivningen av de offer våldtäktsmännen väljer ut.
Dagen före nyårsafton i fjol klev hon av tåget i Stockholm dit hon precis flyttat.
-Jag stod där ganska vilsen med min resväska och ser en välklädd kille som såg trevlig ut. Jag frågade honom om vägen och han var hjälpsam, säger Daniella.
"Han blev rädd"
Killen bar Daniellas resväska och följde henne över Sergels torg när han plötsligt knuffade in henne bakom en blå barack.
Med ett tillhygge, förmodligen ett knogjärn, tystade han henne. Sedan våldtog han Daniella samtidigt som han brutalt misshandlade henne.
- Jag vet inte riktigt hur lång tid det tog, jag svimmade av en stund. När jag vaknade upp fick jag panik och började sparka och slå på honom samtidigt som jag skrek. Då blev han rädd och sprang i väg.
Efter våldtäkten hämtades dna-spår från Daniellas kropp in och hennes skador dokumenterades.
Fallet lades ner
Men nyligen lades fallet ner. Någon gärningsman har inte kunnat hittas.
-Jag minns knappt hur han såg ut och jag vet inte om jag skulle känna igen honom på stan. Det är det som gör mig mest rädd, att han fortfarande är kvar där ute. Han som tog min livsglädje, säger Daniella.
Skriver dikter
Hemma hos Daniella är juldekorationerna redan upplockade.
I fönstren lyser adventsljusstakarna och om två månader är det ett år sedan Daniella våldtogs.
- Jag har varit sjukskriven sedan dess och gått på starka lugnande medel. Jag har inte blivit erbjuden så mycket mer hjälp än det, säger Daniella.
Hon beskriver det som hänt som en tung ryggsäck hon inte kan ta av.
-Men jag försöker göra något av ryggsäcken. Jag skriver dikter. En dag vet jag att jag kommer må bättre. Det måste jag.