Idlibs öde kan avgöras på toppmöte

helskärm

Mycket står på spel när de tre ledarna som kontrollerar kriget i Syrien sätter sig vid förhandlingsbordet. Denna gång i vad som kan vara krigets slutfas – men under hot om en regimoffensiv.

– Krisen i Idlib står förmodligen högst på dagordningen, säger Syrienkännaren Aron Lund.

Det är tredje gången som presidenterna i Ryssland, Turkiet och Iran möts om Syrien inom ramarna för den så kallade Astanaprocessen. Och fredagens toppmöte i Teheran kommer att bli en kraftmätning mellan Vladimir Putin, Recep Tayyip Erdogan och Hassan Rohani, spår Mellanösternanalytikern Bitte Hammargren.

– En huggsexa pågår i landet, där det egentligen inte är syrierna själva som bestämmer över sin framtid, säger Hammargren, verksam vid Totalförsvarets forskningsinstitut.

Olika intressen

Turkiet, som står på rebellernas sida, samt den syriske presidenten Bashar al-Assads allierade Iran och Ryssland, drivs alla av egna intressen i landet.

Turkarna vill förhindra en regimoffensiv mot gränsprovinsen Idlib, något som skulle kunna driva ytterligare minst 800 000 syrier på flykt mot det egna landet. Ankara vill också behålla andra protektorat i nordvästra Syrien samt förhindra att ett kurdisklett och USA-stött självstyre i nordöstra Syrien permanentas.

– Det kan inspirera kurder i Turkiet i kampen för självstyre.

För Moskvas del är det centralt att behålla sin nyvunna status som stormakt i regionen, där Ryssland har återfått fotfästet genom Syrienkonflikten. Regeringen i Teheran har å sin sida satsat mycket pengar, militär förmåga och människoliv på att hålla al-Assad kvar vid makten.

– Iran vill ha utdelning vid Syriens återuppbyggnad, här finns både inflytande och pengar att tjäna, säger Hammargren.

Teheran vill också säkra en landlänk genom Irak och Syrien till de allierade i Hizbollah i Libanon.

Idlib knäckfrågan

Hittills har varken fredssamtalen i Astana eller FN:s fredsprocess varit speciellt framgångsrika. Men när regimen kontrollerar så pass stor del av Syrien går konflikten sannolikt in i slutskedet och samtalen kan bli annorlunda. Den mest akuta frågan rör Idlib, den sista provins som kontrolleras av den väpnade oppositionen mot al-Assad. Regimen tros förbereda en storskalig offensiv för att ta över området, med rysk hjälp.

– Här är Turkiet viktigt för de har redan inflytande i Idlib. Kommer de att tillåta en attack? Kommer de att hjälpa rebellerna att kämpa emot? säger Aron Lund som är knuten till Utrikespolitiska institutet.

Turkiet vill inte se en offensiv och det ger landets regering incitament att tala med de andra parterna för att se om invasionen går att göra på ett sätt som minskar antalet flyktingar, enligt Lund.

– Till exempel att rebellerna får behålla vissa områden dit människor kan fly. Det kan vara så att Ryssland och al-Assad resonerar likadant, att de tills vidare nöjer sig med att ta över de viktigaste områdena i Idlib så att al-Assad kan sitta säkert.

Delat land

Lund betonar behovet av att tänka "utanför boxen" för att kunna nå en överenskommelse och börja diskutera exempelvis vad som ska hända med alla som är på flykt. Det är dock okänt hur nära eller långt ifrån en uppgörelse Iran, Turkiet och Ryssland står. I Teheran ska också framtiden för Syrien i ett större perspektiv diskuteras. Lund tror att det är möjligt att Syrien efter kriget kommer att förbli ett land som i praktiken är delat.

– Det finns områden som Turkiet har ännu tajtare kontroll över än Idlib och det är inte säkert att de alls planerar att lämna tillbaka dem. Oavsett var gränserna dras kommer de inte att bli godkända eller officiella. Men man kanske hamnar i ett läge där det är lugnt.