Ett stort och farligt misslyckande
BRYSSEL. Ett gigantiskt om än inte oväntat misslyckande.
EU:s oförmåga att enas om en långsiktig, gemensam asylpolitik fortsätter att hota unionens existens.
Hur ledarna än försöker spinna resultatet av toppmötet så är splittringen total.
Det enda positiva som finns att säga är att man åtminstone på pappret undvek ett sammanbrott. Nattens uppgörelse om migrationen är dock så full av hål att ett durkslag framstår som tätt vid en jämförelse.
Det faktum att EU:s 28 stats- och regeringschefer satt och förhandlade till klockan fem på morgonen utan att lyckas enas om mer substans visar hur illa läget är.
Det normalt knökfulla presscentret hade vi det laget decimerats till en liten tapper skara. När den svenska presskåren briefats av statsminister Stefan Löfven tittade vi undrande på varandra. Ingen begrep vad överenskommelsen egentligen gick ut på. Då finns det ändå en och annan räv i den journalistgruppen som varit med på otaliga toppmöten.
Sanningen är tyvärr att ledarna satt så länge därför att de visste att de skulle ha tolkats som ett totalt sammanbrott och de lämnat mötet utan en uppgörelse. Därför vägdes vare ord på guldvåg. Nu kunde de åtminstone låtsas att de var överens.
Men om vad?
Var, när hur?
Man ska utreda om det är en bra idé att inrätta asylcentra i ett antal EU-länder. Men det sägs ingenting om var, när eller hur. Annat än att det ska vara frivilligt. Inte ett enda land har offentligt klivit fram och sagt att de är beredda att ställa upp.
Lika lite som det finns någon klarhet om vilka länder som ska ta emot dem som till slut beviljas asyl och hur de som inte får det ska kunna sändas tillbaka.
På samma sätt ska EU undersöka hur man ska inrätta asylcentra i Nordafrika. Detta trots att ett antal av de tilltänkta länderna redan sagt att de inte är intresserade.
Övriga EU-länder har utfärdat väldigt vaga löften till Italien om hjälp med flyktingströmmen på "frivillig basis".
Åt dagens akuta situation där båtar flyter runt på Medelhavet med räddade flyktingar ombord därför att Italien, Malta med flera länder vägrar att ta emot dem, gör man ingenting.
Tragisk
En tragisk påminnelse om allvaret i det EU talar om kom mitt under mötet med nyheten att ytterligare hundra båtflyktingar drunknat utanför Libyens kust. Mer än 1 100 människor dött i år i sitt sökande efter ett bättre liv.
Jag skulle vilja beskriva det som pågår som ett chickenrace där ledarna försöker mala ner varandra. Problemet är att de samtidigt håller på att mala ner hela EU.
Hela tanken med unionen bygger på att länderna vill samarbeta och komma överens. Om den grunden inte längre existerar så är man illa ute. Förbundskansler Angela Merkel beskrev migrationsfrågan som helt avgörande för unionens framtid.
Tänk om det fanns samma enighet om migrationen som om brexit. Den frågan avhandlades på mindre än en timme och slutade med att EU uppmanar Storbritannien att komma med en realistisk plan för att lösa Nordirlands-frågan som blockerar förhandlingarna om ett nytt frihandelsavtal.
Hindra dem
Läget i flyktingfrågan har varit helt låst sedan hösten 2015 då EU drev igenom ett majoritetsbeslut om att omfördela 120 000 flyktingar. Flera länder vägrade att följa beslutet och har sedan dess kraftfullt motsatt sig en gemensam politik som innebär kvoter eller på annat sätt tvingar länder att ta emot flyktingar.
Fokus ligger nu på att hindra flyktingar från att nå Europa, snarare än på att hjälpa dem.
Ändå har länder som Sverige och Tyskland fortsatt driva på för ett solidariskt system där alla tar emot asylsökande. Toppmötets misslyckande tillsammans med det nya politiska landskapet i Europa innebär rimligen dödsstöten för den linjen, även om Stefans Löfven vägrar ge upp tanken.
Därmed är oförmågan att komma överens också en stor motgång för Sverige som slagits för en återgång till en mer generös flyktingpolitik i Europa.
Men Sverige kan inte vara en ö av välkomnande i ett annars ogästvänligt EU. Då får Sverige än en gång ta emot oproportioneligt många asylsökande.
Sannolikt finns det i dag inget svenskt parti som vill ta ansvar för en sådan politik.