Svenska Mali-officeren attackerades av terrorister: ”Jag tänkte att nu är det kört”

Karin Ahlborg

Den svenska officeren befann sig på den resort i Mali som attackerades av al-Qaida i juni.

Efter en 17 timmar lång kamp räddades han.

Nu berättar överstelöjtnant P-O Nordin för första gången om dramat.

Det här var P-O Nordins femte internationella uppdrag.

Under fem och en halv månad hade han jobbat för EU:s utbildningsuppdrag, EUTM, med att utbilda malisk militär, och hade två veckor kvar till hemresa.

Tillsammans med kolleger tänkte han tillbringa den lediga helgen på en resort strax utanför Bamako.

Men den välbehövliga avkopplingen avbröts efter bara ett par timmar.

Resorten Le Campement attackerades av al-Qaidaterrorister.

Nu berättar P-O Nordin för första gången om skräckdygnet i en filmad intervju på Försvarsmaktens hemsida.

Lyxig resort

Det var lördag eftermiddag en vecka före midsommar när sällskapet från EUTM anlände till den med maliska mått mätt lyxiga resorten med flera olika pooler.

Efter lunch, ett dopp och en drink befann sig P-O Nordin i en av poolerna tillsammans med kolleger.

– Plötsligt hörde vi skottlossning.

Han kastade sig mot ena sidan av poolen för att kunna se varifrån attacken kom och såg hur fler och fler terrorister ryckte fram mot hotellet. Åt det hållet fanns ingen flyktväg och istället simmade P-O Nordin över till andra sidan där poolen anslöt mot ett berg.

Berget var brant till en början och han tvingades klättra uppåt på alla fyra.

–Berget var av gammal vulkanlava och yttemperaturen kan bedömas till omkring 70 grader.

Motiverad av dödsångest

Fötterna brändes men han fortsatte upp till krönet. Bakom sig hade han terrorister som bara tycktes bli fler och fler, framför sig en liten svacka med tunn och gles växtlighet. Han fortsatte framåt.

Nere i svackan stötte han på sin ställföreträdande, en italiensk kapten, men de delade på sig för att söka efter bättre skydd.

På fötterna började blåsorna poppa upp.

–Jag försökte trippa därifrån.

Men i samma ögonblick fick en terrorist uppe på höjden syn på honom och började skjuta.

–Motiverad av lite dödsångest började jag springa.

”Två blodiga klumpar”

Med kulorna vinande runt öronen skenade han mot ett uselt men ändock skydd 30 meter längre fram och kunde slå in på en stig, en grusstig med små, vassa stenar. Blåsorna började spricka och smärtan fick överstelöjtnanten att stappla och strax stanna för att sätta sig ner.

–Jag satte mig ner och tittade på mina fötter – två blodiga klumpar. Hud, stenar, kvistar, spindlar; allt möjligt som satt fast i en blodig massa.

Lite längre fram fanns tätare växtlighet som skulle kunna fungera som hyfsat skydd. Krypande på händer och knän tog han sig fram 25 meter innan han hittade en tillräckligt stor buske att kunna rulla in under.

Maskerade sig med löv

Han hade bara två saker på sig: en id-bricka och ett par röda badbyxor. Id-brickan stoppade han ner i fickan – rädd för att den skulle kunna skramla mot en sten och avslöja honom – och försökte maskera sig själv med torra löv och gräs.

–Det var en bra plan – ända tills det gått 45-60 minuter. Då hörde jag röster 25 meter bort.

Om det var andra hotellgäster, säkerhetsvakter, polis eller terrorister visste han inte men han hörde ett magasin som slog i en sten och förstod att vilka de än var så var de beväpnade. P-O Nordin låg stilla.

Träffad

Så hörde han hur de båda andra la sig ner, intog eldställning, och då blev han säker på att terrorister slagit sig ner helt nära honom. Han insåg också att om det blev eldstrid mellan terroristerna och polis så skulle han ligga risigt till för skotten.

–Jag hade en sten, stor som en medelstor damhandväska, framför mig som enda skydd.

Han kände hur stenen ryckte till när en kula träffade den, fortsatte mot honom, slog i nedersta revbenet, wobblade längs marken, träffade utsidan av knät, studsade igen och träffade fotknölen.

–Då tänkte jag att ”nu är det kört”.

Det kröp och bet överallt

Han var träffad men han tordes inte röra sig. Eldstriden dog ut och det var tyst och lugnt omkring honom. Ändå väntade han med att känna efter hur skadad han var. Han sänkte en arm och trevade efter den brännande smärtan i sidan utan att veta vad han skulle upptäcka.

–Det var ett ytligt sår.

Han var nästan oskadd och den maliska natten sänkte sig.

–Men den maliska natten innehåller insekter: Moskitos, myggor, flugor, myror, spindlar och olika skalbaggar.

När han äntligen kunde koncentrera sig på sig själv insåg han hur mycket som kröp runt på honom och bet på honom. Det var kryp överallt.

–Någon gång mitt i natten var det något stort som kröp upp på ryggen på mig, stannade till och sedan kröp ner på andra sidan.

P-O Nordin valde att inte vända sig om för att se vad det var.

Var terroristerna döda?

När solen började stiga på himlen visste han inte om terroristerna fanns kvar i hans närhet. Han trodde nog att en av dem dödats i eldstriden med polisen men var den andra också död eller hade han förflyttat sig i skydd av mörkret? Eller låg han fortfarande i eldställning strax intill?

–Jag måste hitta en exakt flyktväg och chansa på att den är 100 procent rätt.

En helikopter dök upp men han kunde inte se den från där han låg men att döma av den låga höjd som den höll måste piloten anse att området var säkert. Ljudet från den var tillräckligt högt för att dölja alla de ljud P-O Nordin själv skulle göra när han försökte ta sig ut bland löv och kvistar.

–Jag skulle inte få något bättre tillfälle.

Kunde inte springa

För att stålsätta sig inför den smärta han visste skulle komma så snart han ställde sig på sina massakrerade fötter rabblade han namnen på sin fru och sitt barn som ett mantra. Det hjälpte inte.

–Jag hann kanske 15 meter.

Han föll återigen ner på knä och började krypa så snabbt han förmådde mot säkerheten. Helikoptern var EUTM:s. Knästående försökte han vifta mot piloten men när den försvann bortåt insåg han att han tvunget måste stå för att ha en chans att göra sig sedd.

Han grabbade tag i en taggbuske och höll fast för glatta livet medan han vevade med den andra armen.

”En naken, vit man mitt i ödemarken”

Återigen försvann helikoptern ur sikte och han funderade på att dra av sig badbyxorna för att bli synlig:

–Om de inte ser en naken, vit man som viftar med röda badbyxor mitt i Malis ödemarker – då kommer de inte att upptäcka någonting.

Men piloten hade sett honom.

Rösten bär inte riktigt när P-O Nordin berättar slutet:

–Då kändes det ganska bra. Att de hittat mig.

Han vårdades helt kort på ett tyskt fältsjukhus.

Tre civila samt en portugisisk officer dödades under terrorattacken som al-Qaida tog på sig ansvaret för.

Fyra terrorister dog och en greps.

I dagsläget tjänstgör drygt 300 svenskar i Mali under FN och EUTM.