Hade jag ingen aning om...
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-10-10
Inte ens statens inspektörer har koll på lånenivån
Om jag förstår saken rätt finns det en enda person i Sverige som tror att bankerna är försiktiga och riktigt snåla när de lånar ut pengar till den som köper bostad.
Att en enda person kan ha så fel borde inte vara något bekymmer.
Problemet är att han arbetar på Finansinspektionen, den myndighet som ska se till att bankerna sköter sig.
Han heter Jan Fritsch och är enhetschef för ”kredit- och operativa risker” på avdelningen för stabilitetshänsyn.
– Man får låna upp till 70–80 procent av det värde fastigheten har. Det är god kreditsed, sa Fritsch när jag ringde och frågade om risker och belåningsgrad.
Det var det konstigaste jag hört den här veckan. Finansinspektionens expert gav en helt annan bild än massmedia, ja, en helt annan bild än den man får om man lyssnar på vilket samtal som helst i Stockholm dessa dagar.
Öste lån
Fram till i våras konkurrerade SBAB och andra banker om att ösa lån över allmänheten. Det gick alldeles utmärkt att låna 100 procent av köpeskillingen för ett hus eller en bostadsrätt.
Statliga SBAB nöjer sig nu med att låna ut 95 procent medan Swedbank säger att den skärper kraven och bara lånar ut 90 procent.
Om man kallar 90 procents belåning på en bostad för skärpt krav är vi ute på lös mark. Då är vi inte långt från en svensk variant av den amerikanska subprime-marknaden.
Subprime är enkla kåkar befolkade av fattiga människor som inte har en rimlig chans att betala tillbaka lånen. Kollapsen i subprime-marknaden har orsakat den värsta globala finanskrisen i modern tid.
Den svenska motsvarigheten till subprime är en vindsvåning i Vasastan i Stockholm, utrustad med bubbelbad och belånad över taknocken.
År 2001 hade svenska hushåll lånat 1 015 miljarder kronor. I mars 2007 var summan 1 792 miljarder.
Hushållen ökade sina lån med tio–femton procent per år därför att bankerna konkurrerade – och fortfarande konkurrerar – om att få låna ut pengar.
– Fram till slutet av 1990-talet hade vi 75 procents belåningsgrad, säger kommunikationschef Lena Hedlund på SBAB.
Upp till 100 procent
Då hade bankerna fortfarande 80-talets vansinniga lånefest och den efterföljande krisen 1992 i färskt minne. Men det bleknade i den nya karnevalen och i våras var de alltså uppe i 100 procents belåning.
När räntan var rekordlåg och bankerna skyfflade pengar över alla som gick förbi på trottoaren krävde de att kunderna skulle klara en räntehöjning ända upp till, säg, sex procent.
Ungefär där är vi i dag. Man behöver inte heta Thomas Östros för att begripa att många kommer att få det svårt med ränta och amorteringar.
För ett år sedan undersökte Finansinspektionen hur svenska hushåll klarar en oförutsedd utgift på
20 000 kronor, till exempel för en bilreparation.
Vart femte hushåll – 20 procent – behöver ta ett lån för att klara utgiften. Det betyder att 20 procent av hushållen i dag knappast har några marginaler alls.
Man behöver inte heta Anders Borg för att inse att en social katastrof hotar när finanskrisen och lågkonjunkturen sammanfaller.
I detta sammanhang känns det otroligt att den ansvarige på finansinspektionen säger att man bara får låna 70–80 procent av fastighetens värde.
Fattade jag allt fel?
Jag kollade med Lena Hedlund på SBAB. Jo, jag får låna 950 000 om jag ska köpa ett hus för en miljon. Kreditchefen B-O Nilsson Lalér berättade att 15 procent av SBAB:s 250 000 kunder har lånat 85–95 procent av sina bostäders värde.
Jag tänkte att jag måste ha fattat fel när Fritsch drog kreditmarknaden för mig. Så jag ringde honom igen.
– Säger de att du kan låna 950 000! Jag trodde faktiskt att alla låg på 70–80 procent i dag, med tanke på hur marknaden ser ut. SBAB:s uppgifter överraskar mig.
Så säger alltså mannen som ska övervaka bankerna och kreditmarknaden.
Jag skriver inte detta för att göra mig lustig över finansinspektionen (okej, lite). Men jag kom att tänka på att inför varenda bubbla så har olika auktoriteter och experter försäkrat oss att läget är under kontroll: Vi har stränga regler, noggrann övervakning och så vidare, och så vidare.
Systemet brakade
Så var det inför fastighetsbubblan i början av 90-talet, så var det inför IT-bubblan 2000.
Och så brakade systemet och ansvariga tjänstemän och politiker ropade i korus:
Det hade jag ingen aning om!