Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Emil, Emilia

Krisen är tusen och åter tusen osålda bilar

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-03-09

Wallhamn, Tjörn. Den som vill se hur den globala krisen ser ut kan resa till Wallhamn på Tjörn.

Där kan man ta på krisen: den är kall, har tunn plåt och börjar bli smutsig.

Krisen är tusentals och åter tusentals osålda bilar. I alla länder som producerar dem är bilarna symbolen för teknologiskt kunnande och framåtskridande. Och här i Wallhamn står de nu, 22 000 osålda fordon. Innan månaden är slut är de över 30 000.

Det är mer än vad som finns plats för. Terminalchefen Lennart Johansson, som älskar bilarna och de stora fartygen som levererar dem, ja, han älskar rörelsen och tekniken och den finurliga organisation som krävs för att transportera fordonen över haven och lossa dem på rätt sätt, denne Johansson letar nu efter fria ytor som kan ta emot några tusen bilar.

Kia, Hyundai, Ssanyong, Mitsubishi, Fiat, Alfa Romeo, Renault, Opel, Cadillac, Ford – dessa bilmärken finns på den enorma parkeringen, vilket nog är fel ord, jag menar förvaringsplatsen. Plus Volvo och Saab, naturligtvis.

Alla fabrikörer, importörer, exportörer eller vem det nu är som äger fordonen betalar en knapp tia per dygn för att ha dem stående här.

De svenska märkenas status är oklar. Torbjörn Wedebrand, vd för Wallhamn, säger att de bara producerar efter kundorder. Därför bör rimligen varje Volvo och Saab som står här ha en kund som väntar någonstans.

Vi åker runt på förvaringsplatsen och ser några Volvo med adresslappar. De ska till Israel, Taiwan, Italien och Brunei.

Väntar någon på dessa bilar? Vem? Finns där fortfarande en importör som kan betala när bilarna levereras om en månad eller två? Har importören kunder?

När jag tänker efter är nog förvaringsplats också fel ord. Det känns som vi kör omkring på en bilkyrkogård, här står rad efter rad med fordon som dömdes till att sakta förtäras av rost redan när de lämnade fabriken. Redan innan krisen började producerades fler bilar i världen än det fanns köpare.

Johansson och Wedebrand försöker se det från den positiva sidan.

–?Vi är ett gummiband för industrin, säger Wedebrand. Här kan bilarna stå tills det blir bättre tider.

När blir tiderna bättre?

Wallhamn ägs av storrederierna Grimaldi och Eukor. Från dem kom prognoser att ekonomin borde ha börjat vända nu, men det har den inte gjort. Den senaste prognosen säger att det dröjer ytterligare några månader.

Sanningen är förstås att ingen vet, att din gissning är lika bra som min.

Lennart Johansson drar sig till minnes att Gunnar Sträng, som var finansminister när Sverige var jordens rikaste land och ekonomin alltid tycktes gå framåt, brukade ringa runt till de stora hamnarna och fråga hur de hade det med jobb. Storleken på exporten och importen speglade ekonomins hälsa.

Wallhamn har 145 anställda och de har mycket att göra. De röjer ytor för två nya uppställningsplatser och sedan ska de kanske sätta upp staket kring andra, om Tjörns kommun kan hjälpa till med mark.

Jag har läst skribenter som liknat den nuvarande globala krisen vid en ”tsunami”. I så fall är leveranserna till Wallhamn tsunamins efterskalv, våg efter våg av bilar som ingen vill ha.

Det tar 40–50 dagar för fartygen att segla från Östasien till Västeuropa. Det var högkonjunktur när de lämnade sina hemmahamnar och global recession när de nådde sina destinationer.

De var tsunamins första våg.

I efterskalven fortsätter bilarna att sköljas upp på Tjörn. Lennart Johansson väntar ett fartyg med 2 635 koreanska bilar på torsdag. Sex dagar senare kommer ytterligare 2?500.

De enorma lastfartygen fortsätter att stäva över världshaven med bilar som ingen köper. Alla som står i Wallhamn är inte ämnade för den svenska marknaden. En del skulle exporteras vidare till Finland, Ryssland och Baltikum. Men där har krisen slagit hårdare än i Sverige, så bilarna blir kvar där de lossades.

Här står fordon för uppemot fem miljarder kronor. Lennart Johansson och hans personal vårdar dem ömt. De som har med bilarna att göra får inte ha knappar på kläderna, de får inte bära ringar, klockor eller örhängen.

Det får inte bli en skråma på bilarna där de står i kyrkogårdens gråa dysterhet.