Gör dig en tjänst, lyssna på Klas

Malin Wollin

helskärm

Jag läser i min morgontidning att Klas Östergrens Sommar ska handla om ordet.

Gud hör bön, tänker jag, trots att jag inte har bett honom.

Vi börjar någonstans i Stockholm. Ett första författarframträdande som slutar som de där första författarframträdandena alltid slutar. I misär och drömmar om att skola om sig till något annat, vad som helst. Bara rädda mig från de två tindrande tanterna som väntar på en annan författare.

Någon gång ska alla som skriver gå igenom det där och Klas uthärdade och förlät de indiskreta pensionärerna på främsta raden.

Vi fortsätter färden i Sommar med språket och the Oxford dictionary. Eller dicktionary, om man vill vara lite putsrolig kring vad en av bidragsgivararea gjorde med sin lem när de sexuella marorna red honom för vilt.

På sätt och vis tar Klas vid där Karin Bojs slutade igår: Tanken om att storhet kräver sina psykoser.

Klas Östergren sänder live och har en delikat låtlista som tjusigt överlappar hans tankar och slutsatser. Tjusigt i det att de har en koppling, tjusigt i det att kopplingen inte är in your face.

Klas fortsätter med en poetisk betraktelse av maskrosen i landet och tar sig vidare in till hönsen och deras hönsigheter. Den blodiga berättelsen om mördarmården som efter en vild kamp lämnar hönornas boning i ett slagfält med blott en slug pulla som reser sig från likhögen. Oskadd eftersom hon härmat sina döda systrar.

Ingen djurägare har så mycket stolligheter att berätta om som just hönshållare.

Jag kan inte bestämma mig för om Klas gör livet lättare än det är eller svårare än det behöver vara. Och vad värre är: Jag tror att han vill att vi ska hitta svaren själva.

Kanske är Klas Östergrens Sommar en sylvass studie av samtiden. Kanske är det lite mer ”Saker Klas Östergren gått och tänkt på”.

Det spelar egentligen ingen roll. Lite klokskap har ingen mått dåligt av, inte mycket heller. Så gör dig själv en tjänst och lyssna.