Regnbågsflaggor hissas femtio år efter uppror

En polisrazzia på baren Stonewall Inn i New York 1969 blev startskottet för dagens moderna hbtq-rörelse.

Upprorets femtioårsdag infaller strax efter det att homosexuellas och transpersoners rättigheter stärkts på flera håll i världen – men aktivister ser också bakslag.

– Generellt ser vi att det går framåt världen över. Men det har också blivit en backlash på vissa ställen, med konservativa krafter som vill att familjen och samhället ser ut på ett visst sätt, konstaterar Sandra Ehne, förbundsordförande för Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners och queeras rättigheter (RFSL).

Stonewall Inn var långt ifrån ett tjusigt ställe. Den maffiadrivna baren, insprängd i väggen på Christopher Street i New Yorks bohemiska kvarter Greenwich Village, var nedgången och lortig och drinkarna utblandade med vatten.

Men här fanns ett dansgolv – en attraktion som lockade hbtq-personer från hela staden.

På småtimmarna den 28 juni 1969 steg en grupp poliser in på baren. Proceduren var lika välbekant som förnedrande. Poliserna blockerade utgången, stängde av musiken och beordrade bargästerna att rada upp sig mot väggen, skriver BBC som samlat flera vittnesmål från räden.

Män och kvinnor tvingades visa sina id-kort och transpersoner uppmanades bevisa att deras kropp stämde överens med kläderna de bar. Sådana razzior brukade sluta med att flera häktades.

Första pride

Men den här gången blev allt annorlunda. Tumult uppstod när en kvinna vägrade låta sig gripas. Bargästerna gick till attack mot polisen, som barrikaderade sig inne på baren. Upploppen pågick i timmar och i takt med att ryktet svepte över staden – "de slår tillbaka!" – växte folkmassan utanför Stonewall Inn. Fyra dagar senare pågick protesterna fortfarande.

Ett år därpå, den 28 juni 1970, ringlade sig ett demonstrationståg, organiserat av den nystartade paraplyorganisationen Gay Liberation Front, nedför Christopher Street i New York.

Den första prideparaden var född.

– Stonewall, och priderörelsen som föddes ur den, står för allt som är hbtq-rörelsens styrka – en kombination av fest och politik, mötesplatser och samhällsförändring. Att vi stärker varandra och påverkar politiken på samma gång, säger Sandra Ehne.

Flera parader

50-årsdagen av Stonewallupproret infaller parallellt med att prideparader hålls på flera platser i världen. I helgen tågar aktivister i bland annat Manilla i Filippinerna, i Istanbul i Turkiet, i flera europeiska huvudstäder, i Medellin i Colombia och i USA. Detta sedan hbtq-rörelsen har räknat hem flera framgångar under de senaste veckorna:

Den 13 juni röstade en knapp majoritet i Ecuadors högsta domstol – fem av nio domare – för samkönade pars rätt att gifta sig. I Botswana skrotades den 10 juni den lag som tidigare gjort homosexualitet straffbart med sju års fängelse och i det lilla asiatiska landet Bhutan tog parlamentets undre kammare den 7 juni ett stapplande steg mot att avkriminalisera homosexualitet. Reformen inväntar nu stöd från den övre kammaren.

"Historiska ögonblick" enligt den globala hbtq-organisationen All Out – som dock parallellt varnar för oroväckande trender på andra håll i världen.

Utmaningar kvarstår

Trots påtryckningar valde Kenyas högsta domstol i maj att upprätthålla den lag som gör samkönat sex straffbart med 14 års fängelse. I det lilla sultanatet Brunei på ön Borneo i Sydostasien kom i april beskedet att dödsstraff genom stening införs för "brottet" samkönat sex. Efter utbredd internationell kritik backade dock landets sultan och införde några veckor senare ett undantag från dödsstraffet för samkönat sex.

Även i de länder där hbtq-rörelsen redan gjort stora landvinningar oroas aktivister av ett hårdnande klimat. I flera europeiska länder präglades EU-valrörelsen av homofob retorik från populistiska partier och i januari banade ett beslut i Högsta domstolen i USA väg för ett förbud mot transpersoner att tjäna i armén.

Sandra Ehne säger att det på sätt och vis vore fantastiskt med ett Stonewall 2.0.

– Men jag tänker – det sker redan! Hbtq-rörelsen växer sig starkare hela tiden, vi syns mer och tar alltmer plats. Det finns så många individer och organisationer som är modiga och uthålliga. Motståndet växer, ja, men engagemanget växer också.