Professorn förlorar sig inte i tekniskt krångel

Oisín Cantwell

helskärm

Ett sommarprat om robotar?

Professor Danica Kragic Jensfelt visar att det går att göra utmärkt radio av ämnet.

Sex år gammal i badrummet hemma i Kroatien inser hon att hon har gjort sig skyldig till mord.

Det låter ju inte bra, men det visar sig dessbättre att kroppsdelarna som flyter omkring i badbaljan kommer från hennes älskade docka som hon plockat isär för att göra ren.

Vår berättare forsade genom universitetet, finansierade studierna genom att sy kläder, kom i kontakt med datorer och flyttade som nyutexaminerad maskiningenjör till Sverige i mitten på 1990-talet med den dåvarande pojkvännen, som ville testa livet som utbytesstudent.

Arbetstillstånd saknades, och det första året i det kalla och mörka landet hankade hon sig fram som barnflicka och städerska.

Men så fick Kragic Jensfelt en doktorandtjänst på KTH och yrkeslivet sköt fart.

Facktermer kommer och går, men dagens sommarpratare, numera professor i datologi, har vett nog att inte förlora sig i tekniskt krångel.

Hon ställer moraliska och existentiella frågor: Vad är en människa? Är det en kuslig framtidsvision eller en nödvändighet att robotar en dag kanske tar hand om de äldre?

Kragic Jensfelt blev gravid med sitt första barn 2007. Jonathan föddes med en funktionsnedsättning, är nu nio år och kan inte prata.

Kan en robot lära sig empati och finnas där för Jonathan när hans föräldrar inte längre lever? Professorn har inget svar, men hoppas att det alternativet kommer att bli en möjlighet.

Det är en fin, varm och intressant berättelse Kragic Jensfelt bjuder på. Möjligen är hon dock överoptimistisk då hon säger att vi människor har en förmåga att inte tolka allt bokstavligen. Fem minuter på Twitter skulle få henne att tvivla.

Nåväl. En sommarpratare som spelar Michael Jacksons They don't care about us har begripit mer än de flesta. Trodde att det bara var Per Bjurman och jag som har tillräckligt god smak för att fatta att det är The King of pop's bästa låt.