Är enade – i bara en fråga

Karin Magnusson

Columbia, South Carolina.

Kontrasterna mellan de två huvudkandidaternas kampanjmöten är påfallande.

Mitt Romney anländer i tid, tar sig smidigt ur sin buss, fyrar av leenden samtidigt som han skakar händer. Han ser ut som en president.

Newt Gingrich är en timme sen. Hans leende kan med lite god vilja ­beskrivas som ansträngt, han ser ut som en bister skadereglerare.

Romneys kampanj är ­väloljad och påkostad.

Gingrich är amatör­mässig och lågbudget.

Romney uppträder i en välbärgad del av South Carolina. I Gilbert, Lexington County, är förortsvillorna välhållna. Hans publik är ung, vit, välutbildad och välklädd.

Gingrichs publik väntar tålmodigt i Orangeburg Mall, ett nedgånget köpcentrum. De flesta ser ut att ha passerat pensionsåldern med ­råge. Majoriteten av ­befolkningen i Orangeburg är svarta, vilket gör att de flesta republikanska kandidater struntat i att kampanja där.

Gingrich tänker tvärtom. Han vet att de vita som bor där lockas av hans budskap om att gå till­baka till Amerikas rötter. Han säger att om Obama är den bäste matkupongs-president landet någonsin haft, så tänker Gingrich bli den som ser till att folk får löne­utbetalningar i stället.

Mitt Romneys tal är fullt av känslor men tomt på budskap. Det är över på tolv minuter.

Om Romney företräder etablissemanget ger Gingrich röst åt dem som knutit näven i fickan medan de sett landet tas över av advokater, byråkrater och vänstermedia.

Två grupper som står långt ifrån varandra men som enas i en fråga: ­Obama måste bort till varje pris.