Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Martin, Martina

Högerpopulister bakom tyskt regeringskaos

Utan de tyska högerpopulisternas framgångar i valet hade Tyskland sannolikt inte haft en regeringskris.

Precis som i Sverige har de vänt upp och ner på både det politiska landskapet och klimatet.

Ett nyval kan stärka dem ytterligare.

AfD:s partiledare Alice Widl och Alexander Gauland.

Under många decennier har det varit business as usual i tysk politik. Samma partier har turats om vid makten och ibland delat den tillsammans och därmed i praktiken dödat all känsla av en levande opposition. Politiken har varit konsensusdriven. Motsättningar har sopats under mattan.

Flyktingkrisen ändrade på allt detta. Plötsligt öppnades en klyfta i förbundskansler Angela Merkels egna led, mellan hennes CDU och systerpartiet från Bayern, CSU. När det var som värst rådde politiskt inbördeskrig där CSU-ledaren Horst Seehofer aktivt motarbetade Merkels mer generösa flyktingpolitik.

I valet i september blev ändå båda partierna straffade. Merkels CDU förlorade över åtta procent och CSU hela tio procent jämfört med förra valet.

Tappade till Afd

Framförallt tappade de båda konservativa partierna röster till högerpopulistiska Alternativ för Tyskland, Afd.

Tysklands första missnöjesparti sedan andra världskriget bildades för att motverka EU och för att kasta ut Grekland ur unionen hellre än att låta tyska skattebetalare stå för notan. Bakom partiet stod en rad ekonomer och högerintellektuella.

När Merkel och övriga statschefer ändå lyckades desarmera den politiska sprängkraften i Greklandskrisen höll Afd:s saga på att bli kort. Flyktingkrisen kom som en skänk från ovan för partiet.

Man gjorde snabbt kritik mot invandring till sin främsta fråga och belönades omedelbart med kraftigt ökande opinionssiffror. I en rad delstatsval fick man mellan 15 och 20 procent.

Stora delar av Tyskland var i chock

Framgångarna följdes upp i förbundsdagsvalen i september. Afd kom för första gången in i parlamentet, med nästan 13 procent av rösterna.

Stora delar av Tyskland var i chock. Hur kunde det ske? Även om Afd inte är några nazister trodde många att Tyskland med sin nutidshistoria var immunt mot den här typen av populistiska partier med främlingsfientliga åsikter.

Men när chocken lagt sig tänkte de flesta att det nog ändå skulle bli business as usual. Precis som i Sverige efter Sverigedemokraternas motsvarande framgångar 2014.
Alla partier var eniga om att inte prata med Afd. De skulle inte få något inflytande.

Men i praktiken är det svårt att ignorera ett parti som blev landets tredje största. Möjligheterna att bilda en regering begränsas kraftigt. Presumtiva koalitionspartier blir rädda att de ska uppfattas som alltför samarbetsvilliga och del av det hatade "etablissemanget" om de går med på att samarbeta med Angela Merkel.

Går hellre i opposition än är med och regerar

Utan Afd:s framgångar är det inte troligt att liberalerna, FDP, abrupt vägrat förhandla vidare med Merkel.

FDP är rädda att förlora väljare till Afd om de kompromissar om med sin hårda attityd mot invandring, en nödvändighet för att De Gröna ska gå med i en regering.

Att kompromissa som varit det tyska sättet att bedriva politik är inte längre något eftersträvansvärt. I det nuvarande politiska klimatet går de hellre i opposition än är med och regerar och hoppas därmed nå ännu större framgångar vid nästa val. Men det kan straffa sig. Om det blir nyval kan FDP få bära hundhuvudet för att Merkel inte lyckades bilda någon regering.

Det enda parti som egentligen välkomnar ett nyval är Afd. De räknar kallt med att nu när stigmat med att rösta på ett högerpopulistiskt parti är brutet så kan de nå ett ännu bättre resultat, locka ännu fler väljare från kristdemokraterna och socialdemokraterna. Vilket naturligtvis skulle göra det ännu svårare att bilda en regering utan dem.

Presidenten pressar på för en kompromiss

Ingen bryr sig om Afd, påstår de övriga partierna. Men alla anpassar sin politik sig till dem.

Tyskland är på väg att hamna i samma låsta läge som Sverige med den skillnaden att man i Tyskland skyr minoritetsregeringar.

Med sina möten med övriga partier senare i veckan sätter Tysklands president press på dem att kompromissa så att det kan bli en regering utan nyval samtidigt som Merkel av samma skäl utåt säger att hon föredrar nyval. Något som ingen utom Afd vill ha.

Ett nyval ger sannolikt inga nya koalitionsmöjligheter är de som redan finns. Så länge ingen är beredd att öppna dörren på glänt för högerpopulisterna.