Fruarna slåss – för sina män
Uppdaterad 2018-08-21 | Publicerad 2012-09-09
Nu har Michelle Obama och Ann Romney gett sig in i striden om Vita huset – på allvar
De talar om kärlek.
Men Michelle Obama, 48, och Ann Romney, 63, står båda beredda med stridsyxan.
Två kvinnor med ingenting gemensamt – utom bra klädsmak och en dröm om Vita huset.
Kvinnan inne i Time Warner Arena har en handväska med en bild på familjen Obama vid sina fötter, ett tjugotal presidentpins på sin svarta tröja och en röd-vit-blå glittrande hatt på huvudet.
Hon är hes.
Kanske är hon alltid det. Kanske blev hon det efter att ha skrikit så många gånger under San Antonio-borgmästaren Julian Castros tal.
Elektrisk stämning
Klockan är 22.38 på tisdagskvällen och tv-kanalernas livesändning från den första dagen av Demokraternas konvent pågår för fullt. Plötsligt rinner en tår längs kvinnans kind. Hon tittar framåt och ser vad vi andra – över 20 200 inne i arenan och 22,6 miljoner tittare i tv-soffan – också ser:
USA:s första dam, Michelle Obama.
Hon är, som alltid, klädd i en ärmlös klänning när hon kommer ut på scenen. Den är rosa och silverfärgad, designad av Tracy Reese, och kommer när den säljs i affären om drygt två månader att kosta 3 000 kronor.
– Jag trodde inte att det var möjligt, säger Michelle Obama och tittar ut över publiken.
– Men jag är mer kär i min man nu än jag var för fyra år sedan. Till och med mer än jag var för 23 år sedan, när vi först träffades. Att vara president förändrar inte vem du är. Det avslöjar vem du är. För mig kommer han alltid att vara Barack med bilen som var så rostig att jag kunde se asfalten genom hålet i golvet.
Kvinnan med tårarna är inte ensam om att bli berörd av presidenthustrun. Stämningen i arenan är elektrisk och den går rakt ut i tv-rutan. När den 48-åriga advokaten kommer till talets crescendo, hur hennes viktigaste jobb i dag är att vara ”mom in chief” skriver en läsare som följer Aftonbladets liverapportering att ”det borde vara hon som satsar på presidentposten”.
Vi backar bandet.
Exakt en vecka. Exakt 82 mil.
Till Florida, där Ann Romney, i en glamorös röd 14 000-kronors Oscar de la Renta-stass, precis klivit upp på Tampa Convention Centers scen.
– Jag vill prata med er om kärlek, säger hon.
– Den djupa kärleken jag känner för en man som jag träffade på en dans för många år sedan. Jag vill prata med er om en kärlek som är så innerlig att bara en mor kan förstå den: kärleken till våra barn. Och våra barnbarn.
Nya applåder. Nya tårar.
Olika val i livet
Båda kvinnorna avslutar sina tal på drygt 20 minuter. På den tiden målar de upp sig själva som mammor, och sina män som empatiska, rättvisa, hederliga karlakarlar.
De säger att de älskar sina män. De säger att USA behöver dem.
Dagen efter bådas tal har fruarnas popularitet stigit med cirka tio procent vardera. Båda är långt mer populära än sina män.
Kvinnorna står på scenen med samma uppgift, att få kvinnornas röster. De gör det med väldigt olika utgångspunkt.
USA:s första dam är 48 år gammal och mor till två unga döttrar, Sasha, 11, och Malia, 14 år.
Ann Romney är 63 år gammal. Hon har fem vuxna söner: Tagg, Matt, Josh, Ben och Craig, och 18 barnbarn.
De har valt olika vägar hela sina liv.
Ann Lois Davis växte upp i Bloomfield Hills, en av USA:s tio rikaste småstäder. Hon gick på de bästa privatskolorna Michigan och senare Utah hade att erbjuda, och träffade Mitt Romney när hon bara var sexton år gammal. De blev kära, men efter ett knappt halvår tillsammans lämnade Mitt Romney landet för att, i enlighet med sin mormontro, åka på en två och ett halvt års missionärsresa till Frankrike. Under Romneys tid utomlands konverterade Ann till hans tro, men tröttnade till sist på distansförhållandet. Hon skickade ett brev till Mitt Romney och berättade att förhållandet var över. Han svarade snabbt och vädjade till henne att vänta, vilket hon gjorde.
Den 21 mars 1969, bara fyra månader efter att Romney återvänt till USA, blev Ann Mrs Romney. De fick gifta sig två gånger, eftersom hennes föräldrar inte var tillåtna på mormonceremonin. Sedan dess har hon ägnat sitt liv åt att vara fru. Mamma. Och senare farmor. Paret uppskattas ha en förmögenhet på 1,5 miljarder och pengar har aldrig varit ett bekymmer i familjen.
Har gjort en klassresa
Michelle LaVaughn Robinson säger att hon har bekymrat sig för pengar under en stor del av sitt liv. Med en mor som var hemmafru och en MS-sjuk far som arbetade på vattenverket hade familjen det knapert. Hon fick sin utbildning på Chicagos kommunala skolor innan hon genom sina betyg kom in på en bättre högstadieskola som hon pendlade till i tre timmar, varje dag. Den ledde henne till prestigefyllda Princeton och senare Harvard. När hon träffade Barack Obama var hon en färdigutbildad advokat med ett maxat studentlån. Han likaså. Michelle Obama har vid flera tillfällen talat om hur deras gemensamma studieskuld var högre än lånet de tog på sitt första hus.
Michelle Obama pratar ofta om hur hon står i gymmet klockan fem varje morgon och är känd för att gärna visa upp sina vältonade överarmar. Hon har tävlat mot Ellen DeGeneres i vem som kan göra flest armhävningar (Obama) och hon har gympat med deltagarna i ”Biggest loser”. Motion och hälsa är ledord som följt henne under 3,5 år i Vita huset.
För Ann Romney har hälsan länge varit ett stort problem. Hon insjuknade i MS 1998 och drabbades av bröstcancer tio år senare. Den enda motion som fungerar bra med hennes sjukdom är ridsport och hon har sagt att dressyren ”räddade hennes liv” efter att den bokstavligen fick henne tillbaka i sadeln när hon var som mest sänkt av sjukdomen.
Viktigast: Vara en god mor
Så olika liv, så olika kvinnor.
Som står mitt i rampljuset på ett politiskt konvent och håller ett tal för tjugo miljoner människor – inte för något de själva åstadkommit – utan för att de ska vinna valet åt sin man genom att visa vad USA får på köpet om de väljer deras kandidat:
En smart, karismatisk och snygg kvinna som lever i skuggan av sin make och som anser att det viktigaste i livet är att vara en god mor.
För trots sina olika liv vet båda att det är det som går hem i stugorna.
Jag är mer kär i min man nu än jag var för fyra år sedan
