Svenske bibliotekarien: ”Jag var rysk agent”

Joachim Kerpner

Den svenske högskolebibliotekarien kopierade och sålde dokument till KGB, Sovjetunionens underrättelsetjänst.

Vid Aftonbladets konfrontation säger han:

– Varför står det att jag är KGB-agent? Det kan man naturligtvis... Ja, det var jag ju då.

I över 30 år har uppgifterna om den svenske högskolebibliotekarien legat begravda i Vasilij Mitrochins KGB-arkiv. Nu har Aftonbladet grävt fram de ryska noteringarna i arkivet vid Churchill Archives Centre i brittiska Cambridge.

Svart på vitt står följande om den namngivne svenske mannen (namn, födelseår, födelseort och arbetsplats har anonymiserats av Aftonbladet):

”Lab”- XX, född xxxx i X, svensk. KGB-agent. Bearbetning 1976-77. Medarbetare vid X i X (som bibliotekarie). ”Lab” gick med på att mot pengar leverera teknisk-vetenskaplig dokumentation, däribland FOA:s arbeten (Sveriges försvarsdepartement). 1981 vägrade ”Lab” att medverka, han var rädd för upptäckt. Under tiden för ”Labs” arbete för KGB-avdelningen utbetalades mer än 250 000 svenska kronor till honom för material.”

I förra veckan fick Lab för första gången se KGB:s noteringar om honom. Vi konfronterar Lab utanför en Coop-butik i hans hemstad, där han precis har handlat mat.

Utan omsvep börjar Lab — KGB:s kodnamn som han säger sig aldrig ha hört förut — berätta om händelserna i slutet av 1970-talet.

Han uppger att han vid ett tiotal tillfällen under tre, fyra års tid kopierade internationella tidskriftsartiklar med tekniskt-vetenskapligt innehåll som hans kontakt Vladimir Medovnikov begärt att få och som han överlämnade vid möten på olika restauranger.

Kopierade artiklar

Regelbundet och med några månaders mellanrum bjöds Lab på lunch och fick 500 kronor i ett kuvert.

Totalt uppger han att han tog han emot ungefär 7 000 kronor, betydligt mindre än vad som anges i Mitrochins KGB-arkiv:

– Jag fick 500 kronor för ingenting. Så låt dem hålla på med det då, tänkte jag, så får vi se hur länge det går, säger Lab.

Varför sålde du dokumenten?

– Ja, alltså varför sålde jag dem? Vad spelade det för roll?

Du visste ju att han var från Sovjetunionen?

– Jo, men vad spelar det för roll. Vad var det för någonting med Sovjetunionen?

Lab förnekar att han skulle ha fått 250 000 kronor och att han skulle ha sålt uppgifter om Försvarets forskningsanstalt, FOA.

Allt handlade i stället enligt hans egen utsago om att han som bibliotekarie kopierade artiklar som hans ryska kontakt bad att få ur olika internationella tidskrifter.

Lab ställer sig frågande till varför det i KGB-arkivet står att han är agent:

– Det kan jag inte svara på. Ja, varför står det att jag är KGB-agent? Det kan man naturligtvis… Ja, det var jag ju då va, om den här mannen var anställd vid KGB.

Hur ser du på det i dag – att du var KGB-agent?

– Ja, alltså, KGB. Jag utlämnade... Jag hade ju inte tillgång till några hemliga uppgifter.

Värvades i olika ”faser”

På 1970-talet hade KGB sju inhämtningsområden i varje land – eller ”linjer” som det kallades. Ett av dem var industrispionage:

– Industrilinjen ”X”, inhämtar material beträffande vetenskap och teknik inom ämnesområden där man själv är underlägsen, skriver den numera avlidne Säpo-medarbetaren Tore Forsberg i en bok från 2003.

I boken, som heter ”Spioner och spioner som spionerar på spioner”, beskrivs också värvningens olika faser: studiefas, närmandefas, vänskapsfas och värvandefas:

– Det vanligaste sättet är att informationsbäraren inte blir informerad om sin status som värvad agent, uppger Forsberg.

Ett tillvägagångssätt som skulle kunna förklara varför Lab står angiven som KGB-agent utan hans egen vetskap, och varför han skulle leverera vetenskapliga artiklar.

Lab beskriver hur allt förändrades när hans första kontakt, Medovnikov, reste hem till Sovjetunionen:

– Han sade att ”det kan ödelägga min karriär om du inte träffar nästa man”. Medovnikov fick panik, så jag gick med på att träffa efterträdaren. Efter några månader kom en kille. Jag såg direkt, ”här är min nya kontaktman”. Det var som Fleksnes – trenchcoat, hatt, mörka glasögon - som en schablonbild.

Skulle ta emot hemliga brev

Nu trappades tonen upp:

– Han sade att ”det här räcker inte - vi förväntar oss mer”. Han var aggressiv och körde marxistiskt dravel, berättar Lab.

Den nya kontakten ville att Lab skulle göra sig till vän med och bjuda hem kinesiska studenter och att han skulle bli ”brevlåda” – det vill säga ta emot brev från KGB-agenter som han utan att öppna skulle överlämna till sin KGB-kontakt.

Då fick Lab nog, säger han, och slutade träffa sin kontaktman. Efter några nattliga mystiska telefonsamtal upphörde försöken att hålla kontakt med Lab 1981.

– Sovjetunionen ville värva mig, men lyckades inte med det.

Söktes upp av Säpo

I slutet av 1990-talet knackade plötsligt två Säpo-män på hemma hos Lab.

De hade då — precis som andra västliga underrättelsetjänster — fått tillgång till Mitrochins KGB-arkiv (vilket de inte berättade för Lab) och hittat hans namn:

– Det var Säpo som berättade för mig att Medovnikov var KGB-man, påstår Lab.

När Aftonbladet undrar varför han inte kontaktade Säpo redan 1981 och berättade vad som hänt, säger han att det berodde på att han ogillade Säpos metoder:

– Jag vet hur vänstern blev utsatt i början på 70-talet genom infiltration.

De båda Säpo-männen träffade Lab sammanlagt tio timmar vid tre tillfällen. De tycker att han agerade naivt och hade kunnat råkat illa ut, men en av dem säger till Aftonbladet:

– Det han har berättat för dig stämmer, skulle jag våga säga.

Varför står det att Lab fick 250 000 kronor?

– Folk blåser upp saker och ting. Man vill själv vara betydelsefull. Då skaffar man sig en ”bra agent”, som man blåser upp.

Och stoppar mellanskillnaden i egen ficka?

– Jag kan inte säga att det är så, men sådant kan hända, säger Säpo-mannen.