”Mamma, en galen man skjuter”
Publicerad 2011-07-26
Sms:en mellan mor och dotter - ord för ord
– Mamma, det är en galen man som skjuter!
Marianne Bremnes fick det skakande telefonsamtalet från sin dotter Julie strax efter klockan 17.
Hon bad sin mamma ringa polisen, och sms-ade sedan var femte minut – för att mamma skulle vet att hon var i livet.
Julie Bremnes försökte först ringa 112 när skottlossningen började. Men det var upptaget.
Då ringer hon sin mamma i stället. Samtalet sker klockan 17.10, enligt Julie.
Tillsammans med tre-fyra andra personer gömmer hon sig bakom en klippa. I väntan på räddning hörde hon skottlossning. Och smsade sin mamma var femte minut.
Till slut blev Julie och de andra upplockade av turister i en båt.
– Det var helt overkligt för oss. Den grymhet som hade ägt rum gick inte upp för oss förrän nästa dag, när jag hörde hur många som dött, säger Marianne Bremnes till Verldens Gang.
Vg.no har publicerat sms-konversationen mellan Julie och hennes mamma Marianne.
SMS:EN MELLAN MAMMAN OCH DOTTERN – ORD FÖR ORD
Julie: ”Mamma, säg till polisen att skynda sig. Folk dör här!”
Mamma: ”Jag jobbar på det, Julie. Polisen är på väg.
Vågar du ringa mig?”
Julie: ”Nej”
Julie: ”Säg till polisen att det är en galen man som går runt och skjuter folk.”
Julie: ”De måste skynda sig!”
Mamma: ”Polisen vet om det och har fått många meddelanden. Det går nog bra,
Julie: Polisen ringer oss nu. Ge oss ett livstecken var femte minut är du snäll.”
Julie: ”Ok”
Julie: ”Vi är livrädda!”
Mamma: ”Det förstår jag, flickan min. Håll er gömda, gå inte någonstans. Polisen är redan på väg om de inte redan kommit. Ser ni några skadade eller döda?”
Julie: ”Vi gömmer oss i klipporna längs kusten.”
Mamma: ”Bra! Ska jag be farfar komma och hämta er när det blir säkert igen?”
Julie: ”Ja”
Mamma: ”Vi kontaktar farfar på en gång.”
Julie: ”Jag älskar dig fastän jag kan skrika ibland :-*”
Julie: ”Och jag har inte panik, även om jag är skiträdd.”
Mamma: ”Det vet jag, flickan min. Vi är mycket glada i dig också! Hör ni fortfarande skottlossning?”
Julie: ”Nej”
Mamma: ”Har du hört något från de andra från Troms? Farfar är på väg nu.”
Julie: ”Polisen är här.”
Mamma: ”Han som skjuter har polisuniform. Var försiktig! Vad händer nu?”
Julie: ”Vi vet inte”
Mamma: ”Kan du prata nå?”
Julie: ”Nej”
Julie: ”Han skjuter fortfarande!”
Mamma: ”Jørgen har simmat iland. Pratar med hans pappa nu.”
Mamma: ”Det rapporteras överallt på riksnyheterna, det är full uppmärksamhet på Utøya nu. Var försiktig! När ni får möjlighet, kom till fastlandet och åk med farfar till Hamar.”
Julie: ”Jag lever fortfarande”
Mamma: ”Och tacka Gud för det”
Julie: ”Vi väntar på att bli hämtade av polisen.”
Julie: ”Vi hörde skottlossning nu så vi vågade inte gå upp.”
Mamma: ”Bra! Det är evakuering nu säger de på tv.”
Julie: ”Vi hoppas bli hämtade av någon snart. Kan de inte ta honom snart?!!”
Mamma: ”Terrorpolisen är där och jobbar med att ta honom nu.”
Julie: ”OK”
Mamma: ”Ska vi försöka boka en flygbiljett hem till i morgon?”
Julie: ”Det har jag inte tid att tänka på nu.”
Mamma: ”Det förstår jag.”
Julie: ”Vet du om de får tag i honom?”
Mamma: ”Jag ska hålla dig informerad, flickan min. Vi följer rapporteringen på tv hela tiden...”
Mamma: ”Hej, är du där?”
Julie: ”Ja. Helikoptrarna kör runt oss.”
Mamma: ”Då har de i alla fall sett er?”
Julie: ”De letar efter folk i vattnet, vi blir inte upplockade ännu!”
Julie: ”Vad säger de på nyheterna?”
Mamma: ”Vanliga polisen åker också båt till Utøya, annars inget nytt. Det är inte klart med skytten så håll er lugna. Vänta på att någon hämtar dig.”
Mamma: ”Nu har de tagit honom!”