Forskning: Inte fler utlandsfödda som dödar kvinnor

Linda Hjertén

Männen som mördar har ofta mycket gemensamt: ett stort kontrollbehov, starka känslor av svartsjuka, missbruk och psykisk ohälsa.

Men det är inte förövarens etnicitet som är förklaringen till att morden inträffar, enligt ny forskning.

– 16 procent av förövarna var utlandsfödda, en siffra som korrelerar väl med antalet utlandsfödda i regionen. Så vi ser ingen överrepresentation, säger Viveka Enander, forskningsledare för projektet ”Dödligt våld i Västra Götaland 2000-2016”.

Mäns våld mot kvinnor har varit ett mycket omskrivet ämne de senaste veckorna. När fem kvinnor mördades på kort tid kom debatten bland annat att handla om hur snittsiffran 16 dödade kvinnor har kunnat ligga så konstant under hela 2000-talet, trots politiska löften om bättring och förändring.

Under söndagens partiledaredebatt togs frågan upp under laddade former. Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson gjorde då en koppling mellan våld och sexualbrott mot kvinnor och invandring.

– Vi har importerat värderingar som vi hade mer eller mindre utrotat innan, sade SD-ledaren.

Han fick kraftigt mothugg av Centerns Annie Lööf:

– Män i alla tider har misshandlat, mördat och våldtagit kvinnor. Att göra det till ett invandrarproblem innebär att man inte kan sätta in rätt åtgärder.

– Vi ska skydda brottsoffer oavsett om gärningsmannen heter Kjell, Martin eller Ali.

helskärm

Vad heter gärningsmännen då?

När det handlar om sexualbrott visade nyligen en stor svensk studie hur majoriteten – 60 procent – av de som begår våldtäkter var antingen första eller andra generationens invandrare. Nästan hälften var födda utanför Sverige. Varför är dock en fråga som forskarna inte har svar på.

Men hur ser det ut med det dödliga våldet som nu är en av de stora frågorna?

”Ser ingen överrepresentation”

På Västra Götalandsregionens kompetenscentrum om våld i nära relationer, VKV, pågår just nu forskningsprojektet ”Dödligt våld i Västra Götaland 2000-2016”. Viveka Enander, fil.dr och lektor vid institutionen för socialt arbete vid Göteborgs universitet är projektledare och jobbar tillsammans med Karin Örmon, docent och klinisk lektor inom psykiatrisk vård vid Malmö universitet.

I projektet har de identifierat och gått igenom 59 fall där en man eller kvinna har mördat sin partner.

– 59 personer mördades. Av förövarna var 48 män och 10 kvinnor, i ett av fallen dödade mannen två kvinnor. De kvinnliga förövarna dödade bara män. Männen dödade bara kvinnor i alla fall utom ett där en man mördade sin manlige partner, säger Viveka Enander.

helskärm

Örmon och Enander har även tittat på förövarnas etnicitet, om de varit födda i Sverige eller i ett annat land.

– 16 procent av förövarna var utlandsfödda, en siffra som korrelerar väl med antalet utlandsfödda i regionen. Så vi ser ingen överrepresentation, säger Viveka Enander.

– Det är inte där, i förövarens ursprung, som vattendelaren går. I ett av de 59 fallen kan vi ana oss till att det kan finnas ett hederstänkande med i situationen. Men i alla de andra fallen är det andra saker som gärningsmännen har gemensamt, som inte har med etnicitet att göra, säger Karin Örmon.

Vad utlöser mordet?

Det de kunnat se i sin genomgång är tre kriterier där ibland gärningsmannen uppfyller en och inte sällan alla:

1. Fallen som präglas av makt, kontroll och svartsjuka. En känsla av att äga sin partner, där kanske även stalkning ingår.
2. Psykisk ohälsa. Att man har vanföreställningar, depressioner och kanske även sökt hjälp hos hälso- och sjukvård för sömnlöshet eller dåligt mående.
3. Missbruk och tidigare kriminalitet. Det kan handla om gärningsmän som tillhör en socialt marginaliserad grupp som kanske lever i arbetslöshet och med missbruk.

– Man kan ingå i en eller kanske alla tre av dessa grupper, men det som vi främst tittat på är vad som utlöser mordet, vad som är den brinnande facklan. Och ofta handlar det om att kvinnan vill lämna, säger Viveka Enander.

I alla tre grupperna återfinns både utlandsfödda och de som är födda i Sverige. Något som är synonymt för många av dem är att de inte alltid är så kriminellt belastade som andra gärningsmän som mördar oftast är.

– Därför blir de en ganska svåridentifierad grupp. De är oftast mindre kriminellt belastade och mer socialt fungerande, säger Karin Örmon.

Deras studie får stöd av en landsomfattande genomgång som just nu pågår.

Moa Mannheimer är psykolog och utredare på Socialstyrelsen. Hon utreder dödsfall i hela landet där en kvinna mördats av en man hon har eller har haft en relation med för att hitta mönster och brister i samhällets skyddsnät.

– Ska vi förhindra dödligt våld i nära relation måste vi få mer kunskap om våldsutövare och rikta insatser som stoppar våldet och minska de risker som ligger bakom, säger Moa Mannheimer.

Tidigare har det utifrån hur lagstiftningen sett ut inte gått att ta in uppgifter om gärningsmännen såsom bakgrund eller kontakter med myndigheter, något som nu är möjligt. Så till den rapport som Socialstyrelsen släpper nästa år, där dryga 50 mord i nära relation har undersökts under de senaste fyra åren, finns bland annat etnicitet med.

– De resultaten är ej färdiga utan endast preliminära, men av det vi kan se så ser vi ingen stor överrepresentation av utlandsfödda, det vill säga gärningspersonerna ser ut ungefär som Sveriges befolkning i stort gällande etnicitet, säger hon.

helskärm

Kvinnan planerade att lämna sin partner

Snarare än etnicitet är det många andra gemensamma nämnare som märks bland gärningsmännen.

• I Socialstyrelsens förra rapport såg man hur ungefär hälften av gärningsmännen hade någon form av psykisk ohälsa.
• I 60 procent av fallen noterades någon form av missbruk.
• 75 procent av morden skedde i samband med att kvinnan lämnat eller planerade att lämna sin partner.

Dock är det väldigt få gärningspersoner som börjar med att döda. Det händer ibland, när det handlar om en akut psykisk sjukdom som exempelvis psykos, men i de flesta fall är mordet kulmen av en lång tids misshandel, svartsjuka och kontroll.

Så vad ska man göra då som samhälle och som individ för att minska kvinnomorden, eller ännu hellre, bli av med dem helt?

Forskarna som Aftonbladet talat med är inne på liknande åtgärder. Dels att sjukvården måste bli bättre på att rutinmässigt fråga en kvinna eller man med skador om de utsätts för våld i hemmet. Samma sak gäller förövaren som inte sällan uttryckt självmordstankar innan dådet.

– Där är det viktigt för sjukvården att fråga: Har du planer på att ta någon annan med dig när du dör? För många av de män i de fall vi tittat på har tidigare sagt att de planerar att mörda kvinnan. Både de som möter människor professionellt men även gemene man måste ta sådana signaler på yttersta allvar, säger Viveka Enander.

Detta får stöd av Aftonbladets mångåriga granskning om kvinnomorden som redan 2015 kunde berätta att var fjärde man som dödade sin kvinna hade en aktuell vårdkontakt, de flesta inom psykiatrin. Misstagen i vården utreddes sällan. Socialstyrelsens dödsfallsutredare hade då inte med i sin arbetsbeskrivning att läsa gärningsmännens journaler. Det arbetet har de just påbörjat.

”Alla varningsklockor ska ringa – överallt”

Forskarna är även överens om att det även måste finnas ett större skyddsnät för de som vill lämna en våldsam partner.

– Det kan handla om bostad, att få hjälp med en sådan. Eller ekonomin. Ibland stannar kvinnan längre av just de skälen, att det är så svårt ekonomiskt att lämna, säger Moa Mannheimer.

– När en kvinna separerar från en man med våldsamt beteende ska alla varningsklockor ringa – överallt. Vi har ett samhälle där vi uppmanar kvinnor att lämna och då måste vi se till att de tryggt kan göra det, säger Karin Örmon.

Något som Örmon och Enander även märkt under de intervjuer de gjort med efterlevande i samband med studien är hur de som blir kvar bättre måste tas om hand. Hur de efterlevande återkommande beskriver hur stödet brister, hur vissa anhöriga till och med fått städa upp i sin släktings lägenhet, torka bort blod och andra spår efter mordet.

Och inte sällan finns barn med i bilden som i ett slag förlorar båda sina föräldrar.

– Detta påverkar familjer i generationer har vi upptäckt. Det behöver vi också lyfta upp, de oerhörda konsekvenser det här dödliga våldet får för så många och så länge, säger Viveka Enander.