Publicerad 2024-03-17
Solen speglar sig i reaktorbyggnaden och sprider ett gyllene ljus över hela anläggningen.
Men bakom den tillsynes idylliska vyn döljer sig en reaktorruin.
I det här kärnkraftverket har USA plöjt ner över 90 miljarder kronor på att bygga två reaktorer som aldrig blev färdiga och där resterna förvandlats till skrot.
Två andra reaktorer i närheten blev klara – men till en dubbelt så hög kostnad som planerat: närmare 400 miljarder kronor.
SOUTH CAROLINA/GEORGIA. Det här är historien om hur USA skulle börja bygga storskalig kärnkraft igen efter att i många år i likhet med Sverige ägnat sig åt att enbart driva existerande reaktorer vidare.
Byggena inleddes formellt 2011 men startade i praktiken några år tidigare.
– Då började man röja marken från skog och gräva ut hålen där reaktorerna skulle stå, säger Tom Clements som på den tiden var heltidsanställd kärnenergiexpert på miljöorganisationen Jordens Vänner i South Carolina.
– När de väl sökte tillstånd för att bygga ny kärnkraft var investeringarna redan så stora att de satte den amerikanska kärnenergiinspektionen, NRC under hårt tryck. De hade i praktiken inget annat val än att godkänna planerna.
I botten fanns också en politisk vilja att på lång sikt lösa USA:s energiförsörjning med ett alternativ till fossil energi.
På båda platserna fanns redan reaktorer sedan tidigare. VC Summer utanför det lilla samhället Jenkinsville hade en reaktor som startades 1984. Vogtle nära staden Waynesboro i Georgia hade två reaktorer som varit igång sedan länge.
Designen ändrades
Ett problem med de nya reaktorerna var att det inte fanns en färdig reaktordesign. Reaktorerna av modell Westinghouse AP1000 modifierades under byggtiden vilket orsakade stora förseningar.
– Det mesta gick snett redan från början, hävdar Clements. Man behandlade det som att det handlade om vilken fabrik som helst. Komponenterna höll inte den kvalitet som behövs för att användas vid ett kärnkraftverk.
Han berättar att han blev uppringd av byggjobbare som utförde arbeten på anläggningen.
– De varnade för att svetsningsarbeten inte utfördes på ett korrekt sätt.
Vi hade gärna velat se hur det ser ut där reaktor – byggena avbröts hastigt 2017. Men trots ett antal olika försök har företaget Southern Company avböjt att medverka i reportaget. De vill inte heller berätta sin version av vad som gick fel. Kanske för att många av de som var ansvariga då nu är borta.
Men Tom Clements visar oss flygbilder tagna både direkt efter att arbetena avbröts och några år senare. Där syns tydligt hur delar av reaktorbyggnadernas väggar är klara liksom diverse avancerade markarbeten.
I dag ligger allt för fäfot. Turbinbyggnaden som är synlig från där vi står är öppen för vädrets makter liksom det mesta av den övriga påbörjade byggnationen. En ruin som påminner om ett gigantiskts resursslöseri.
Bygget slukade motsvarande över 90 miljarder svenska kronor. Men det blev inte en enda kilowattimme el.
Däremot stiftade delstaten en ny lag när bygget startade som innebar att kraftbolaget fick ta ut en del av byggkostnaden från konsumenterna i förskott.
– Omedelbart bygget startade fick vi två prishöjningar, minns Clements. Sedan ytterligare åtta höjningar under byggtiden. Lagen om att de fick ta ut kostnader i förskott är avskaffad men el-abonnenterna måste fortfarande betala för bygget i 20 år till. Exakt hur mycket vill myndigheterna inte tala om.
Han drar upp dragkedjan på den grå fleecejackan en bit. Det är bara tio plusgrader ute och ingen sol som värmer.
Lurade känner sig också den övervägande svarta befolkningen i Jenkinsville.
– Vi lovades massor av nya jobb och andra fördelar med kärnkraftverken, säger den tidigare lokalpolitikern Kamau Marcharia som vi hälsar på i hans lilla hus precis intill landsvägen bara några kilometer från kärnkraftverket. På väggarna hänger bilder på honom tillsammans med Jessie Jackson och andra kända svarta politiker. På golvet står ett foto med frihetskämpen Malcolm X lutad mot väggen.
– Så här i efterhand kan jag inte se att det gett oss några fördelar alls. Bolaget byggde en liten park med utsikt mot kärnkraftverket och en ny brandstation. I övrigt har ingenting hänt. Vi tar alla riskerna genom att vara så nära kärnkraftverket men får inget för det.
I granndelstaten Georgia ligger de två nyligen färdigbyggda kärnkraftverken Vogtle 3 och 4. Vi sätter oss i bilen och kör de knappa två timmarna dit. Sista biten på slingriga landsvägar. Anläggningen ligger djupt in i tallskogen tillsynes långt borta från större samhällen.
På vägen passerar vi trailerparks där de tillfälligt anställda som byggde kärnkraftverken bodde i sina husbilar. Några är fortfarande kvar. Det hänger amerikanska flaggor från bilfasaderna. På andra ställen ser vi slitna och fallfärdiga baracker som vittnar om de tusentals arbetare som en gång jobbade här. Nu när kärnkraftverken är klara behövs bara bråkdelen så många.
Kraftigt försenat
Vid Vogtle komma vi ganska nära reaktorerna. Från en ficka i tillfartsvägen kan vi på nära håll studera de två jättelika kyltornen. Ur ett av dem kommer moln av ånga.
Lite bakom i en mindre vit byggnad ligger reaktor tre som startades i slutet av förra året och levererar el till hundra procent.
Bakom det andra kyltornet ligger reaktor 4 i en likadan vit byggnad. Där har man börjat föra in kärnbränslet men reaktorn har inte startats än. Man räknar med att den ska vara igång under andra kvartalet.
Kärnkraftverken skulle egentligen ha stått klara 2017 men blev kraftigt försenade av samma skäl som reaktorerna i VC Summer.
Istället för beräknade dryga 150 miljarder kronor har de kostat närmare 400 miljarder. Men här blev de åtminstone klara.
– Förklaringen är att kraftbolaget i South Carolina inte hade de ekonomiska musklerna för ett bygge som VC Summer, anser Clements. När de insåg att de inte hade pengar att hålla liv i bygget gick de i konkurs. Georgia Power är ett mer robust bolag och kunde trots de gigantiska förlusterna driva bygget vidare.
Men även här har el-abonnenterna får vara med och betala för kalaset. Clemens visar en elräkning där kostnaden för kärnkraftbygget som debiteras varje månad finns specificerad som en av många poster.
Han ser sig hela tiden om över axeln. Lite orolig att säkerhetsvakter ska komma och ställa frågor om vad vi gör här. Det har hänt förr.
Men det är söndag. Kanske är det därför som ingen dyker upp.
Med jämna mellanrum passerar vi höga pelare med stora sirener fästa i toppen som ska varna lokalbefolkningen ifall det händer en olycka.
Några kilometer bort flyter Savannahfloden snabbt nedströms. Floden används som kylvatten till kärnkraftverket. Vi är helt ensamma nere vid vattenbrynet bortsett från ett svart par som plockar fram fiskespö för att testa lyckan.
– Vi är inte oroliga för kärnkraftverken eller för att fisken ska vara radioaktiv, säger de. Men förbannade för att vi tvingas betala extra höga elräkningar under lång tid.
Rena dödsstöten
Tom Clements menar att de två reaktorerna som aldrig blev färdiga och de två som byggdes till en extremt hög kostnad i praktiken inneburit dödsstöten för kärnkraftsindustrin i USA.
– De ansvariga lade en pistol på bordet och sköt sedan sig själva i huvudet, är hans något drastiska liknelse.
Han tycker sig se samma sak hända igen med de små modulära kärnkraftsreaktorerna, så kallade SMR:s. Den amerikanska staten har gett stora bidrag till företag som vill utveckla dem. Men nyligen tvingades företaget NuScale Power lägga ner sin satsning på att bygga tio SMR i Idaho när presumtiva kunder drog sig ur rädda för skenande kostnader.
– SMR existerar inte utom på pappret. Det finns inte en enda prototyp byggd någonstans i världen. Vi riskerar att göra om samma misstag en gång till. Det är bara att konstatera att utan kraftiga statliga subventioner går det inte att bygga någon kärnkraft alls.
Mest förvånad är Clements över den lilla debatt som kärnkraftshaverierna i de två delstaterna orsakat i USA.
Ingen har grävt djupare
– Om de 90 bortslösade miljarderna i South Carolina har det varit väldigt tyst. Du är den första journalist som frågar mig om saken och försökt gräva lite djupare. Vogtle har fått mer publicitet men väldigt lite handlar om den stora fördyringen. De mesta är välvilliga artiklar om hur mycket el de färdiga reaktorerna ska producera.
– Det som hänt är bland de största skandalerna som inträffat i USA och de har till stor del sopats under mattan.
Clements slår uppgivet ut med armarna.
Men debaclet i VC Summer resulterade i ett rättsligt efterspel. Ansvariga ljög om att de skulle klara tidplanen för att få ut statliga subventioner och bonusar. Några av dem har dömts till fängelse.
– Men de har kvar sina jättevinster från den här tiden när de kommer ut efter att ha avtjänat några få år, menar Clements.
Men elkunderna och skattebetalarna får fortsätta betala notan.