Brandmän i protest mot nya dygnsvilan: ”En total kollaps”
Publicerad 2024-02-20
Större risk för dödsfall, kompetensbrist och massuppsägningar.
De nya kraven för hur länge räddningstjänsten får jobba kan få katastrofala följder, menar flera brandmän som Aftonbladet pratat med.
– Jag har kollegor som arbetat inom räddningstjänsten i hela sina liv som säger att det aldrig har varit så dåligt arbetsklimat som det är nu, säger brandmannen Sebastian Leijonhufvud.
Han är egentligen för rädd att säga det högt, men till slut låter han sina värsta farhågor sippra ut.
Hur hade räddningstjänsten klarat en händelse som Göteborgsbranden 1998, i dag?
Henrik, som egentligen heter något annat, målar upp ett skräckscenario.
– Om det skulle hända igen och jag står där med kollegor som jag vet inte har rätt kompetens att möta det som händer där inne i form av kris, rasrisk och nedtrampade människor så kommer jag inte att gå in.
– Och då riskerar vi att hundratals människor kan dö.
Nytt krav på dygnsvila
De nya kraven på dygnsvila ligger bakom Henriks oro. Sedan den 1 februari i år måste till exempel brandmän, ambulanssjuksköterskor och personliga assistenter vila 11 timmar mellan arbetspassen. Man får därmed inte arbeta 24 timmar i sträck, utan den nya gränsen är i stället 20 timmar.
Regeln är ett EU-direktiv som Sverige tidigare haft undantag ifrån, men som man nu måste följa efter kritik från EU-kommissionen.
Redan i våras väckte kravet på dygnsvila massivt motstånd i form av namninsamlingar och protester från räddningstjänstpersonal, då det hotade möjligheten att arbeta dygnslånga pass.
Fack och arbetsgivare kom då överens om att det gick att söka dispens från regeln, men endast ett fåtal stationer har i dagsläget fått det godkänt.
Nu väntar massuppsägningar i den redan ansträngda kåren, menar flera brandmän som Aftonbladet pratat med.
Svårt få ihop privatlivet
– Jag har kollegor som arbetat inom räddningstjänsten i hela sina liv som säger att det aldrig har varit så dåligt arbetsklimat som det är nu. Det är sämre än någonsin, säger Sebastian Leijonhufvud, 38, som varit brandman i åtta år i Stockholmsområdet.
Han beskriver hur kravet på dygnsvila omöjliggör för många inom kåren att ha ett fungerande privatliv.
– Med dygnspassen som vi tidigare har haft på helgerna får man en mer naturlig rytm. Man börjar klockan 07 och slutar ett dygn senare. Sedan får man ledigt i ett eller två dygn. Men med det nya schemat kan vi gå på klockan 19 på fredagen, av vid 15 på lördagen, för att därefter börja igen klockan 11 på söndagen och sedan på igen klockan 07 på måndagen.
– På det här sättet får man ingenting och det är jättesvårt att få ihop ett familjeliv. Du hinner precis hem, sova lite, sedan upp och tillbaka.
För att få ihop sitt privatliv har Sebastian Leijonhufvud vissa dagar behövt ta ut föräldraledighet så att han kan hämta och lämna på förskolan. Något som gör att arbetsgivaren måste ersätta honom.
– Det finns ingen förskola eller förälder som vill ha sitt barn där mellan 06 och 19.30. Därför måste vi ta in en person som kan jobba för mig den tiden. Det gör att andra kollegor blir påverkade eftersom de måste jobba övertid eller flytta runt arbetspass i sitt schema.
”Överväger säga upp mig”
Sebastian Leijonhufvud beskriver även hur det nya schemat försvårar möjligheten att byta pass kollegor emellan, och därmed få mer sammanhållen ledighet.
– Eftersom vi är schemalagda året runt, helger, storhelger och sommar, och lönen inte är den bästa sett till de risker vi tar, så är det möjligheten att kunna byta pass med varandra som varit vårt ”bread and butter”.
Han förklarar att sjukskrivningstalen inom yrkesgruppen hittills har varit relativt låga, men att det nya schemat framkallar stress inom kåren.
– Jag tror att många kommer att säga upp sig för att man inte kommer få ihop sitt liv. Jag överväger det också om vi inte får mer bestående scheman. Som det ser ut nu får vi ett nytt schema i mars som sträcker sig till juni. Därefter vet vi ingenting, vilket gör det svårt att planera framtiden.
– Det blir ohållbart i längden.
Oro även bland chefer
Sebastian Leijonhufvud poängterar att dygnsvila troligtvis är bra för andra yrkesgrupper, men att det krockar med räddningstjänstens sätt att arbeta.
– Jag tror att många andra kan gagnas av detta, speciellt de yrkeskategorier som inte kan sova på natten. Att jobba 24 timmar i sträck låter helt fruktansvärt, men vi brandmän har redan ett väldigt inarbetat system där vi ser till att vi får återhämtning mellan larmen.
– Vi har ingenting att tjäna på detta. Det har bara blivit en total kollaps.
Även i chefsleden uttrycks oro för de nya schemaändringarna.
– Kompetensförsörjningen är en utmaning och det finns inte hur många brandmän som helst. Så det är klart att detta bidrar. Vi har anställda som har vant sig vid ett visst sätt och nu upplever att man får det sämre, vilket påverkar trivsel och nöjdhet, säger Cecilia Uneram, förbundsdirektör på Södertörns brandförsvar och fortsätter:
– Det jag är mest orolig för just nu är att den här frågan dränerar personalen och organisationen på mycket energi. Att de anställda tappar suget, det är min stora sorg. Men jag hoppas innerligt och tror att det kan bli tydligare och långsiktiga lösningar.
”Då kan vi inte rädda”
Även Peter Arnevall, förbundsdirektör vid Storstockholms brandförsvar menar att både arbetsgivarna och medarbetarna är överens om att direktivet får konsekvenser.
– Vi har därför skickat in en dispensansökan och hoppas få svar på den inom kort. Sedan får vi även se vad som händer inom avtalsrörelsen där det kommer bli nya förhandlingar. I fall det kommer justeringar där, vilket jag hoppas på.
Brandmannen Henrik, som arbetat flera år inom räddningstjänsten, vittnar om att antalet brandmän redan är för få till antalet för att klara uppdraget som det är.
Då det nya schemat ger mindre tid till förberedelser, utbildning och övningar varnar han även för konsekvenser som riskerar att gå ut över kollegor, men också tredje man.
– Vi har redan ett av de farligaste yrkena. Om folk säger upp sig så kommer jätteviktig kompetens och erfarenhet att försvinna, och då är det redan brist på utbildad personal. I värsta fall kan det leda till att vi som jobbar kvar inte har tillräckligt med utbildning för att gå in i ett brinnande hus och då kan vi inte rädda människor, vilket gör räddningstjänsten helt värdelös.