Männens jakt på sanningen kan ha kostat dem livet
Den gåtfulla platsen utgör fronten i ett krig
Två män försvinner under en expedition i Amazonas.
Vattnet är brunt och ogenomträngligt och floderna grenar sig i det oändliga.
Historien är gåtfull – men också i den djupaste regnskog finns svar.
Det är morgon den 5 juni i den lilla utposten Atalaia do Norte djupt inne i brasilianska Amazonas. Två män ska när som helst återvända från en fyra dagar lång expedition till Javaridalen, en mytomspunnen plats av orörd regnskog och laglöst våld.
Den ene, Dom Phillips, 57, är brittisk journalist med gedigen meritförteckning. Den andre, Bruno Pereira, 41, urfolksexpert som i åratal slagits för traktens folk.
Klockan slår åtta.
De båda männen har samlat vittnesmål om vad som pågår inne i dalen. Pereira vill ha bevis att dra inför domstol, Phillips material till en bok.
Men nu dyker de inte upp.
Urfolken börjar söka nästan omgående. Den brasilianska militären släpar benen efter sig.
Efter en vecka återfinns brittens laptop och ryggsäck, nedsänkta i träskliknande vatten. Det talas om spår av blod på en kanot. Två fiskande bröder grips och en av dem erkänner. Han pekar ut en plats, polisen gräver och finner mänskliga kvarlevor. Och kanske tar allt slut här.
Itaquaí-flodens vatten är brunt och ogenomträngligt. Floden grenar sig i det oändliga, svämmar över skogen.
I väntan på fakta finns skäl att vara försiktig med att slå fast motiv.
Samtidigt vet vi redan en hel del. Vi vet varför Phillips och Pereira gav sig av och vad de ville berätta.
Javaridalen är hem för en handfull urfolk, vissa helt utan kontakt med omvärlden. En vild, klorofylldoftande regnskog, stor som dubbla Danmark. Ett paradis, som under det senaste årtiondet hotats i sina grundvalar.
Runt om i Amazonas finns en arkipelag av liknande urfolksreservat. Tidigare var de till stora delar fredade för den skövling som pågick i andra delar.
Under senare år har de invaderats av kriminella män, utan rätt att vistas där.
De hugger ner regnskogen. Dämmer upp och förgiftar vattendragen i jakten på guld. Rovfiskar. Odlar koka. Smugglar knark. Har privata miliser, som strider mot alla som kommer i deras väg. Mot urfolken, som levt i skogen i tusentals år.
Kanske kommer fiskarbröderna i Javari dömas för morden. Men i Brasiliens fattigaste hörn är revolvermän billiga att leja.
Frågan som måste ställas är också en annan: i vilkas intresse det låg att få Phillips och Pereira att försvinna.
Genom att ge sig på en utländsk journalist har gränserna för våldet flyttats fram i Amazonas. Men mönstret går igen. Runt om i världens största regnskog återger urfolken samma berättelser: om illgala skogshuggare och män med vapen.
Under mina och Andreas Bardells resor till guajajara-folket i Araribóia – ett reservat i södra Amazonas som håller på att förvandlas till buskmark i klimatförändringarnas spår – fick vi höra om hur intrången exploderat. Om männen, kvinnorna och barnen som hotats och mördats i vad som gick att likna vid ett småskaligt, långsamt folkmord.
Straffriheten är total, ingen grips.
Den brasilianske presidenten Jair Bolsonaro har förminskat Phillips och Pereira och liknat dem vid äventyrare. Men de pågående brotten sker inte i ett vakuum.
Under sin tid vid makten har presidenten drivit igenom lagar för att underlätta för de som vill exploatera skogen. Genomkorsa den med vägar. Skövla träden. Öppna gruvor. Anlägga boskapsfarmer och sojafält.
Samtidigt har budgeterna till de miljö- och urskogsmyndigheter som ska övervaka reservaten kapats. Övervakningen har till stora delar upphört.
Urfolken har lämnats skyddslösa och lättskingrade, som de vita ångslöjorna som samlas över trädtopparna i skymningen.
I Araribóia har till och med barnen beväpnat sig för att rädda vad som finns kvar av skogen.
För en besökare kan Amazonas regnskog tyckas evig, spöklik och tyst.
I själva verket utgör den fronten i ett mycket större krig, om hela jordens klimat. Skövlingen är just nu på de högsta nivåerna på 15 år. Samtidigt varnar forskarna för att Amazonas är på väg att drivas över en oåterkallelig gräns, där regnskogen börjat förstöra sig själv. Det kan handla om så lite som fem år.
Förlusterna av växter och djur, biologisk mångfald, skulle bli omätbara. Klimatkrisen ytterligare vridas upp, med mer extremväder, bränder, smältande isar och stigande världshav som följd.
Det var det här Dom Phillips och Bruno Pereira ville uppmärksamma oss på. Det var det här de ville stoppa.
Nu grävs deras kroppar ut i det bruna floddränkta jorden. Sökandet är över och de anhöriga talar om nästa steg, att få rättvisa.
Historien kan verka gåtfull, men också i den djupaste regnskog finns svar.
