Politiken har spårat ur
Det kan inte fortsätta så här
Fullt ställ och extrasändningar i alla kanaler med självaktning för att regeringens budgetförslag fick godkänt.
Så konstig, rentav förvirrad, har svensk politik blivit.
Här får regeringen igenom vårändringsbudgetenI normala fall utgår man från att regeringen får igenom sin budget. Och att den i normala fall avgår om den inte får det. De brukar inte vilja genomföra någon annans politik.
Men Sverige är inte normalt. Det har inte varit normalt i politiken under den senaste mandatperioden, knappast under de fyra år som föregick den heller.
Ett bevis för hur konstigt allt blivit är onsdagens omröstning om regeringens vårändringsbudget, sista dagen före sommaruppehållet.
Sveriges radio sände extra. Det gjorde många andra också. Det var fullt ställ i riksdagen. Het, febrig stämning.
Det som hände var det som borde ha varit det förväntade. Regeringens förslag vann med siffrorna 174 röster mot 173. En ledamot hade covid och för att maktbalansen skulle upprätthållas var en annan utkvittad.
När normaliteten, att regeringen får stöd för sin politik, blir en sensation har något gått snett. Politiken har helt enkelt spårat ur. Det kan inte fortsätta så här.
Begränsar man sig till enbart det senaste året blir listan över parlamentariska märkligheter ändå väldigt lång.
- Stefan Löfven förlorade förra sommaren en misstroendeomröstning som handlade om ett utredningsförslag om hyror. Eftersom regeringschefen fick kicken av riksdagen fick hela regeringen gå.
Efter en vecka var den tillbaka. Ingen annan ville vara statsminister och leda en regering.
- Ett par månader senare, i slutet av augusti sade Löfven att han tänkte sluta som statsminister. Mitt under pågående mandatperiod hade han fått nog. Det har aldrig hänt förut.
- Miljöpartiet hoppade av regeringen sedan Annie Lööf och Centern i ett halvårs tid meddelat att de tänkte följa praxis och enbart rösta på sitt eget budgetförslag. Sedan det fallit tänkte de trycka på gul knapp, avstår.
De gröna pekade alltså ut Centern som ansvarig för att de hoppade av regeringen. Ytterst märkligt, skulle man kunna säga. Centern har ju inget ansvar för MP:s göranden och låtanden.
- När regeringen sprack avgick Magdalena Andersson, bara timmar efter hon valts till statsminister. Hennes regeringsunderlag fanns inte längre.
Hon återvaldes en knapp vecka senare den 30 november. Men nu för en enpartiregering.
- Centerns budgetbeslut ledde till att regeringens budget, Magdalena Anderssons sista som finansminister, föll.
I normala fall hade regeringen då avgått. Men ”Magda” bestämde sig för att skillnaden mellan hennes och oppositionens alternativ var för liten för att det skulle vara nödvändigt. 20 miljarder, pilutta dig.
- Mindre än en timme före Magdalena Anderssons första partiledardebatt presenterade regeringen ett mångmiljardpaket som kompenserade hushållen med den högsta elförbrukningen för de höga elpriserna.
– Exceptionellt, sade finansminister Damberg. Men det var det inte. Nästa grupp som fick kompensation för höga priser var de som kör bil på bensin och diesel. Sossarna hade ju en valvinst att tänka på.
- Riksdagsåret avslutades med piruetter som är så många att de inte går att redogöra för. Men kan sammanfattas så här:
Regeringen röstade ner sin egen vårändringsbudget för att de kommit på ett annat förslag. Det handlade om höjningar av garantipensionen, den som de får som jobbat lite eller inte alls.
Det var den andra omröstningen i denna fråga som onsdagens kalabalik handlade om. Den som egentligen var helt normal och kanske just därför vållade stor uppståndelse, strålkastarsken och extrasändningar.
Jakten på de försvunna frågornaGå med i Iniziopanelen hos Demoskop – och gör dig hörd!
Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.
Det här är Lena Mellin