Här är flyktingbarnens drömmar

ARSAL, LIBANON. De kallas "den förlorade generationen".

Men drömmarna har inte lämnat Syriens barn.

I ett flyktingläger vid gränsen fantiserar sexårige Yahya om ett par strumpor – och att få gå i skolan.

– Då kan jag lära mig hur jag ska bygga upp vårt hus efter kriget, säger han.

helskärm

Yahya vet att hans pappa är död.

Sexåringen såg själv hur han sköts till döds i hemstaden Al Qusayr. Det är exakt åtta månader och tre dagar sedan i dag. Men var hans mamma är vet han inte.

– Kanske där bakom, säger han och pekar mot bergen.

I Syrien.

Ahmad, 3, står bredvid. Han har slutat prata.

– Vi drömmer om att vi ska få gå i skolan tillsammans. Men då måste man prata, säger Yahya och tittar med sin allra allvarligaste blick ner på lillebror.

Lever i ständig rädsla

Bröderna tillhör "den förlorade generationen". Barn som växer upp i det pågående inbördeskriget. Som tvingas lämna sina hem, som inte kan gå i skolan, som förlorar sina föräldrar och vänner. Som lever på flykt i ständig rädsla för eldstrider.

Yahya och Ahmad har bara sin moster kvar i livet. Hon suckar och gömmer händerna i ansiktet, försöker borsta bort intorkad lera från deras bara fötter.

– Vad ska jag göra? Jag kan bara hoppas att deras drömmar slår in. Men i dag har vi inget annat val än att vara här.

I dagsläget är drygt 1,1 miljoner syriska barn är på flykt, enligt FN:s flyktingorganisation UNHCR. En ny studie visar att 70 000 av familjerna lever utan pappor och 3 700 barn har flytt ensamma.

Bara de senaste två veckorna har 30 000 flyktingar kommit hit till lägren i Arsal i Libanon, många av dem är barn.

Polischefen, Ali Hujeiri, skakar på huvudet.

”Vad ska vi göra?”

– Vi gör allt vi kan för att hjälpa dem. Men pengarna tar slut. Vad ska vi göra? Vår befolkning har nästan fördubblats på bara några månader, säger han.

Syrierna i Arsal lever på bidrag från UNHCR. De berättar själva att de får 25 dollar i månaden per familj.

– Det är inte mycket. Men vi kan äta de allra flesta dagarna i alla fall, säger en pappa och formar händerna en dryg decimeter över magen.

– Så här stor var den innan kriget.

Studien visar att många flyktingfamiljer tvingas skicka i väg sina barn för att arbeta. UNHCR:s forskare hittade barn i både Libanon och Jordanien som jobbar i farliga miljöer, för väldigt lite pengar. Under intervjuer med flyktingpojkar uttryckte många en önskan om att få åka tillbaka till Syrien för att strida.

Vill jobba för fred

På en madrass i ett fuktigt tält i Arsal pratar flera småpojkar om drömmen att utbilda sig till officer.

– Fast jag ska inte göra som al-Assad. Jag ska jobba för fred, säger Mohammed, 8, och puffar på sin kompis, blyge Omar, 11.

– Jag ska bli doktor. Om jag får gå i skolan, säger han tyst.

Barnen i den rödaktiga leran tillhör en förlorad generation. 200 000 av dem kommer inte att gå i skolan vid årets slut.

Men kriget har inte tagit deras drömmar.

Efter ett tag kryper önskningarna fram, om att få jobba som lärare eller tandläkare. Yahya drömmer om ett par strumpor. Khadidja om att få träffa sin bror igen. Heba om att bygga upp huset som bombats till grunden.

– Så fort kriget tar slut, säger hon.