Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Martin, Martina

Sex attacker på en halvtimme – så slog terroristerna till

Uppdaterad 2015-11-16 | Publicerad 2015-11-15

Bara några timmar återstår av fredagen den 13 november när de första skotten hörs.

Först är det ingen som förstår vidden av vad som händer.

Varken där, på den lilla kambodjanska restaurangen i Paris, på fotbollsarenan, i konserthallen – eller här hemma i Sverige.

Men under loppet av en halvtimme sker sex attacker – och innan natten är slut har minst 129 människor dödats i vad som betecknas som den värsta terrorattacken i Frankrikes historia.

Det var som vilken annan trevlig kväll som helst i Paris.

Fortfarande ljummet i luften och fullt av folk på uteserveringarna.

Vin i glasen, musik, stoj och stim.

Klockan 21.00 är det avspark i fotbollslandskampen mellan Frankrike och Tyskland på den stora arenan Stade de France, utanför centrala staden.

I publiken sitter Frankrikes president, Francois Hollande.

Att Frankrike den här kvällen ska vinna matchen med 2-0 kommer ingen att bry sig om överhuvudtaget.

Det kommer att överskuggas av de fasansfulla scener som under loppet av de närmaste timmarna ska utspela sig på sex olika platser i Paris, inklusive utanför fotbollsarenan.

Minst 129 människor ska dö – över 350 skadas.

I panik ska skrikande människor fly för sina liv, andra skoningslöst mejas ned av automateld, på gator och uteserveringar ska blod, krossat glas och livlösa kroppar möta polis och räddningstjänst.

Inom en timme ska Frankrikes president ha förts ut ur arenan av säkerhetspersonal och i stället för att jubla åt sitt landslags framgånger kommer han en stund senare att kalla till krismöte med regeringen på inrikesministeriet.

Innan fredagen den 13 november är över, bara några minuter före midnatt, ska Francois Hollande förklara undantagstillstånd och stänga landets gränser.

Ungefär samtidigt som fotbollsmatchen startar kliver den amerikanska garagerockgruppen Eagles of Death Metal upp på scenen i konserthuset Bataclan, beläget nästan i mitten av alla attentatsplatser den här kvällen.

Eagles of Death Metal spelar för utsålda hus och stämningen är än så länge på topp.

Snart ska allt förbytas till kaos och ond, bråd död.

Men det är utanför arenan allt börjar.

Klockan 21.20, bara 20 minuter in i matchen, när Frankrike har bollen, detonerar den första bomben utanför ingång J till Stade de France.

En av terroristerna har utlöst sitt bombbälte.

Inne på arenan både hörs – och känns – smällen.

Förvånade och förbryllade ser många på läktarna sig omkring och undrar vad det var som hände. Några supporter jublar till och med – i tron att det är en kraftig smällare som har avfyrats.

Även tv-tittarna hör den kraftiga detonationen eka inne i arenan– utan att förstå vad det är.

Inne på arenan märks ingenting.

Två personer dör, gärningsmannen och en förbipasserande.

Nu har allt satt igång.

Paris ska strax vara en stad i kaos och skräck.

På den lilla kambodjanska restaurangen Le Petit Cambodge, i korsningen Rue Bichat och Rue Allibert, är gästerna mitt uppe i middagen.

Klockan 21.25, bara fem minuter efter den första bomben vid arenan, stormar en eller flera gärningsmän beväpnade med automatvapen in och skjuter urskillningslöst, mot allt och alla.

De intet ont anande middagsgästerna faller döda och skadade till marken. Många hinner förmodligen inte ens inse vad som händer.

Andra springer för dina liv.

En man som arbetar på en bistro i närheten berättar för Sky News hur han först tror att det är smällare han hör – sedan förstår han:

– Jag tog mig ut och började springa, säger han.

– Jag kom till platsen och där låg många döda kroppar på marken. Många döda kroppar.

På baren Le Carillon mittemot skjuts också ett antal gäster ihjäl.

Gärningsmännen skjuter både de som sitter på uteserveringen och rätt genom de stora fönstren in i lokalen.

Bara någon minut senare kommer vittnet Florence på sin vespa till platsen.

– Det var overkligt, alla låg på marken. Ingen rörde sig inne på Le Petit Cambodge och alla låg på golvet inne på Le Carillon, säger hon till Daily Mail.

Minst 15 personer dör och tio skadas allvarligt.

Klockan 21.30 detonerar ännu en bomb utanför arenan Stade de France, den här gången utanför en annan ingång.

Återigen skakas arenan av en kraftig smäll, som både hörs och känns. Vid det här laget har obehaget med all säkerhet börjat sprida sig bland åskådarna.

Ytterligare en person, troligen gärningsmannen som detonerat sitt bombbälte, har rapporterats död.

Ett vittne, Sylvestre, berättar för Sky News hur han vid någon av attackerna utanför arenan, oklart vilken, var på väg över gatan när en av självmordsbombarna sprängde sig i luften framför honom.

– Allt slukades i lågor. Jag kände tryckvågorna, säger han till Sky News.

– Jag föll till marken och reste mig sedan.

Han visar mobiltelefonens spruckna glas – en kula från bomben träffade mobilen, själv undkom han mirakulöst.

En person dör – bara gärningsmannen själv.

På kafé La Bonne Bière och pizzerian Casa Nostra mitt emot, bara några kvarter från Le Petit Cambodge, pågår middagsserveringen för fullt, både inom- och utomhus.

Restaurangägaren Dmitri Mohamadhar har just tagit emot en beställning och försvunnit ned i köket.

Klockan 21.32 ser vittnet Mark Colclough, 43, hur en svartklädd man ”som en kommandosoldat” avlossar sitt maskingevär mot middagsgästerna på uteserveringen.

– Han var vänsterhänt och avlossade salvor och tre, fyra skott, säger han till The Guardian.

– Han dödade tre eller fyra personer som satt på stolarna framför kaféet. Vi såg dem bli nedskjutna. De föll till marken från sina stolar.

Han ser också hur gärningsmannen vänder sig om och skjuter rakt genom fönstret in i en bil.

Föraren träffas och David Colclough ser efteråt hur människor som strömmar till desperat försöker rädda hans liv, men förgäves.

När Dmitri Mohamadhar kommer upp från köket är allt redan över.

Uteserveringen, där hans gäster nyss satt och njöt sin middag, är täckt av blod.

Fem personer dör och åtta skadas allvarligt.

I andra änden av city sitter många och njuter sin middag på trottoarserveringen utanför restaurang La Belle Équipe på Rue de Charonne. Det är fullt med folk – som vanligt.

Likaså på den japanska restaurangen i närheten.

Klockan 21.36 sitter en kvinna och röker på en restaurang mitt emot när hon hör vad hon – som så många andra den här kvällen – tror är smällare eller fyrverkeripjäser.

– Någon sa, ”det är inte fyrverkerier – det är en attack”, säger hon till Sky News.

– Människor kom springande emot oss och vi gömde oss i restaurangens kök. När vi kom ut efter fem minuter låg det kroppar på gatan.

– De siktade med sina vapen – och sedan var det slakt, säger hennes vän till Sky News.

En annan man berättar för Daily Mail att han hörde skottsalvor i två eller tre minuter.

– Det var blod överallt, säger ett annat vittne.

En ung kvinna, täckt av blod, kippar efter andan och vädjar om hjälp till sin väninna.

Teaterdirektören Sebastian Jeannerot, 35, ser det hon inte ser – att väninnan redan är död.

Han har gömt sig bakom en buss under skottlossningen, berättar han för Daily Mail. När allt är över ser han tre svartklädda män runda bussen, på väg mot en bil, en svart Seat.

19 personer dör och minst 14 skadas svårt.

Klockan 21.43, bara sju minuter senare, spränger sig ännu en självmordbombare till döds i eller utanför brasserie Le Comptoir Voltaire på Boulevard Voltaire.

En person dör – gärningsmannen själv – och en skadas svårt.

Klockan 21.49 hörs första gången skottlossning och explosioner från konserthuset Bataclan.

Nu har även media runt om i världen börjat inse att någonting fruktansvärt händer i Paris.

Nyhetsbyråer, tv och tidningar pumpar ut nyheter om attentaten på nätet – alltmedan de försöker bringa ordning i vad som egentligen händer och vad som hänger ihop med vad.

Men de 1 500 fans som befinner sig inne i mörkret i konserthuset är fullt upptagna av musiken och sina idoler på scen.

De märker inget förrän det redan är för sent.

De är fångade i en fälla.

Klockan 21.53 smäller ytterligare en bomb på McDonald’s en liten bit från arenan Stade de France.

Ännu en självmordsbombare har sprängt sig till döds – utan att någon annan har kommit till skada.

Men det är det just då nästan ingen som bryr sig om.

Världens blickar – och tankar – är riktade mot konserthuset Bataclan – där minst 89 personer ska dö den här natten, fredagen den 13 november 2015.

-

Dödade – i två timmar

När polisen strax efter midnatt, natten mot i lördags, stormade konserhuset Bataclan, mitt i centrala Paris, möttes de av en ohygglig syn.

På golvet låg döda och skadade, i floder av blod.

I över två timmar pågick massakern.

Det här är bilden vi inte vill - men måste se.

Bilden på terrorns offer.

De gick på en konsert för att ha roligt – ingen kunde ana att de skulle hamna mitt i den massaker, som blev kulmen på den värsta terroristattacken i Frankrikes historia.

Vittnesmålen om scenerna som utspelade sig i – och utanför konserthallen Bataclan, mitt i centrala Paris, i fredags kväll är fasansfulla.

Här miste 89 människor livet i vad som bäst beskrivs som ett blodbad.

– Det var blod överallt, säger Denis Plaud, som räddades av polisens insatsstyrka efter att skräckslagen ha gömt sig i ett litet rum högst upp i konsertbyggnaden, till CNN.

Konserten med den amerikanska garagerockgruppen Eagles of Death Metal, ute på Europaturné, var utsåld.

Klockan 19.30, när konserten enligt programmet skulle börja, fanns alla de 1 500 förväntasfulla som fått tag på biljetter på plats.

De såg fram mot en fantastisk kväll.

Först upp på scenen var kvällens förband, den österrikiska rockduon White Miles.

Klockan 20.45 är de färdiga med sitt framträdande och det är dags för Eagles of Deathly Metal att under stort jubel inta scenen.

Sångerskan Medina Rekic och trumslagaren Hansjörg Loferer i White Miles lämnar konsertlokalen för att få i sig något att äta.

Det tackar de sin lyckliga stjärna för i dag.

– Hungern räddade våra liv, säger Medina Rekic till Die Presse.

När de är på väg tillbaka kör polisbilarna, på väg mot konserthallen, förbi dem och säger åt dem att springa åt andra hållet.

Då har allt börjat.

Klockan 21.40 hörs de första skotten och explosionerna från konserthallen Bataclan.

Där inne är det många som tror att det är fyrverkerier, som avfyras i baren.

Ingen, varken där eller bland de dansande framför scenen, förstår vad det är som händer.

– Först trodde vi att det var en del av showen, men vi förstod snabbt, säger radioreportern Pierre Janaszak, som satt uppe på balkongen, tillsammans med sin syster och sina vänner, till AFP.

Det är inte fyrverkerier – det är automatvapen.

Terroristerna, fyra svartklädda män, med kalasnjikovs och bombvästar, tar tagit sig in i lokalen genom huvudingången efter att ha dödat dörrvakterna.

De står längst bak i lokalen när de börjar skjuta mot publiken framför dem.

Efter några inledande skott fyrar männen, tyst och beslutsamt, av salva efter salva.

Som på en given signal ligger plötsligt alla på golvet – några är redan döda, andra träffade och skadade, men även de som är oskadda slänger sig ner.

– Det var som en vindil genom ett sädesfält. Alla föll - döda, skadade och levande, säger vännerna Grégoire, Thomas och Nicolas till den franska tidningen Liberation, enligt Sky News.

Gärningsmännen skjuter urskillningslöst.

Skjuter, laddar om – och skjuter igen.

Radioreportern Julian Pierce är på väg uppför trappan när skottlossningen börjar.

– Det var ett blodbad, säger han till CNN.

– Människor ropade, skrek. Det varade i tio minter. Tio fasansfulla minuter när alla ligger ned på golvet och försöker skydda sina huvuden.

Enligt Julien Pierce var gärningsmännen tysta hela tiden – de sa ingenting, hävdar han. Andra vittnenberättar att de ropar ”Allah Ahkbar” innan de börjar skjuta.

Andra hör dem tala om ”Syrien” och ”Irak”.

Bredvid och under varandra, huller om buller, ligger konsertbesökarna på golvet, medan gärningsmännen fortsätter att skjuta på dem.

– De rörde sig inte. De bara stod där längst bak i konserthallen och sköt på oss. Som om vi var fåglar, säger Julian Pierce.

Några gråter, andra skriker, en del är bara helt tysta, paralyserade av skräck.

I deras fickor ringer redan mobilerna.

– Jag låg i en grav, flickan bredvid mig var död, säger en ung man till Le Monde.

I en speciell avdelning sitter de som är rullstolsburna – Helen Wilson, 49, från USA berättar för The Telegraph hur gärningsmännen skjuter dem med.

– De gick in i ett sidorum där det satt personer i rullstolar och började skjuta på dem och varje gång någon försökte ta sig ut kom det fram en person och började skjuta igen, säger hon.

– De skonade ingen.

Medlemmarna i bandet Eagles of Death Metal ser aldrig gärningsmännen. De hör bara den första skottsalvan.

Ändå är medlemmarna i bandet förmodligen de som reagerar snabbast där inne i lokalen.

De vet nämligen det publiken inte vet – att det inte handlar om några fyrverkerier eller smällare som ingår i showen.

De slutar omedelbart att spela och stannar upp, som i chocktillstånd.

Sångaren och gitarristen står blickstilla kvar på scenen, medan trummisen Julian Dorio tar skydd bakom sitt trumset.

Basisten, Brian O'Connor springer direkt av scenen, i panik.

Bakom scenen tar de sig ut via en utgång till gatan.

Kvar på scenen ligger på trummisen Julian Doros mobil.

De klarar sig alla oskadda – men där och då tar höstens planerade Europaturné slut.

Även andra som kan försöker fly – eller gömma sig i byggnaden.

De trampar på varandra och på de orörliga kropparna på golvet för att komma ut.

Julian Pierce lyckas ta sig upp på scenen och ut den vägen, samma väg som bandmedlemmarna, medan gärningsmännen laddar om.

Flera andra tar också samma väg.

– När jag kom ut på gatan såg jag 20-25 kroppar ligga på marken. Människor var svårt skottskadade. Jag tog en liten flicka, en tonåring; hon blödde väldigt mycket. Jag sprang med henne ungefär 200 meter och hittade en taxi, stoppade in henne i den och sa till taxichauffören: ”Kör till sjukhuset”, säger Julian Pierce.

Kanske är det han som syns på filmen, som Daniel Psenny, journalist på Le Monde filmar från sitt fönster.

Han bor på andra våningen, mitt emot baksidan av konsertbyggnaden.

Den här kvällen har han suttit hemma och jobbat.

På tv:n, som står på, visas en polisfilm med skådespelaren Jean-Hughes Anglade.

Daniel Psenny tror först att smällarna och oljudet han hör kommer från tv:n – sedan inser han att ljuden är alldeles för höga för att komma därifrån.

Han tittar ut genom och för tidningen Le Monde berättar han om de chockerande scener som möter honom.

– Jag såg killar på marken, blod ... Jag förstod att det var något allvarligt som hände, säger han.

Han börjar filma med sin mobil och på filmen syns hur människor i panik flyr genom nödutgångarna på baksidan av konserthallen.

Några personer klarar sig fast utanför fönstren, en kvinna hänger under en fransk balkong.

Nere på gatan ligger flera personer orörliga, medan andra skrikande springer åt olika håll.

Några haltar, några släpas bort – andra bara skriker rakt ut, fasansfulla skrik, av skräck och dödsångest som ekar mellan husväggarna.

När Daniel Psenny tar sig ned och ut på gatan för att rädda en man, skjuten i benet, träffas han själv av ett skott i armen.

Även uppe på taket till konsertbyggnaden samlas folk.

De har lyckats fly upp dit, genom en lucka.

– Någon som kände till byggnaden, en scenansvarig, öppnade den, säger John till tidningen Le Monde.

Han är en av de första upp på taket, sedan hissas fler och fler upp, 60 personer totalt, däribland de tre vännerna Grégoire, Thomas och Nicolas.

I två timmar sitter de där uppe på taket.

– Vi var fångade som råttor, det sköts överallt, säger de.

Flera av de som flytt upp på taket får, via ett fönster, hjälp att ta skydd inne i en lägenhet, däribland John.

Väl där konstaterar han att det inte finns några barn ibland dem – ändå vet han att han såg flera barn inne i konserthallen.

– Jag kan fortfarande se barnet och kvinnan som stod bredvid mig. Jag vet inte vad som hände med dem, säger han

Pierre Janaszak och hans vänner uppe på balkongen gömmer sig inne på en toalett, precis som många andra.

Från balkongplatserna är det också många som tar sin tillflykt upp på vinden.

I sina gömställen väntar alla på räddningen.

Marielle Timme, som har flytt in på en toalett, kommer att bli kvar där inne i nästan tre timmar.

Hon – och alla andra – väntar på att polisen ska storma byggnaden.

Men det kommer att ta tid.

Via sms skickar många nödrop till familj och vänner – flera av dem ber att polisen ska storma byggnaden.

Klockan 22.30 skjuter gärniningsmännen återigen mot de som ligger på golvet framför scenen, innan åtminstone några av dem tar sig vidare i byggnaden, upp för trappan till nästa våning.

Utanför är polisen sedan länge på plats.

Bakom bilarna på gatorna runt omkring hukar beväpnad polis, på taket ligger prickskyttar med lasersikten redo.

Inne i konsertlokalen har gärningmännen tagit 20 personer som gisslan.

Men under och bland de döda kropparna på golvet, ligger många levande fortfarande kvar.

De försöker gömma sig under sina döda kamrater.

Många av dem är själva svårt skadade.

Klockan 23.00 utökar polisen avspärrningen utanför konserthallen.

Dussintals ambulanser och brandbilar kommer till platsen.

Polisen varnar för krypskyttar på taken.

Något är på gång – och alla väntar på en inbrytning.

Bakom avspärrningen har en stor mängd reportrar och fotografer hunnit samlas för att få en skymt av det som händer.

Klockan 23.32 rapporterar Aftonbladets fotograf Nicolai Jacobsen att har har sett flera livlösa eller döda som har burits ut ur byggnaden.

Strax efter midnatt stormar polisens insatsstyrka till sist konsertbyggnaden.

De tar sig in samma väg som många flytt - via luckan i taket och de översta våningarna.

Skottsalvor och flera kraftiga explosioner hörs.

Sedan blir det tyst.

Senare ska det visa sig att två av gärningsmännen just har sprängt sig själva i luften, den tredje skjuts ihjäl av insatsstyrkan.

Klockan 00.20 är allt över. Ambulans efter ambulans kör fram till konserthallen.

Från toaletter och skrymslen kan överlevande äntligen ledas ut och svepas in i filtar.

De som har flytt upp på taket räddas via brandstegar.

Men många är döda – och ännu fler skadade.

En efter en bärs de ut ur byggnaden.

Om några timmar ska världen vakna till den ohyggliga nyheten.

I massakern i konserthuset Bataclan dog minst 89 personer.

När fredagen den 13:e är över ligger bara orörliga kroppar, badande i blod, kvar på golvet framför scenen.

Följ ämnen i artikeln