74-åring benådad av Ygeman – hade fått demens

Caroline Hougner

Över tio år efter domen plingade två poliser på hos den rullstolsbundna 74-åringen. Hon skulle i fängelse.

– Hon förstod inte vad det handlade om. Trots att jag förklarade att mamma är förvirrad och svårt sjuk tog de henne med sig, berättar dottern.

Två veckor har gått sedan den multisjuka kvinnan släpptes ur häktet i Borås och dottern har fortfarande svårt att ta in allt som hänt.

Inte ens i sin vildaste fantasi kunde hon ana vilket kaos onsdagen den 28 juni bar med sig och de följande nio dygnen då hennes mamma låstes in.

Som om det inte var nog med moderns komplicerade diabetes, den pågående demensutredningen, stroken hon nyligen råkat ut för, och hjärtbesvären som snart skulle utredas med EKG.

– Då dyker polisen upp med en inkallelseorder. De har sitt jobb att sköta, det förstår jag ju, men att de inte reagerar när de ser hur sjuk hon är? 

”Trodde det var hemtjänsten”

Mamman som arbetat i auktionsbranschen var tolv år tidigare indragen in en rättstvist där hon 2005 slutligen dömdes till fängelse i 1,5 år. Detta straff skulle nu verkställas.

– Mamma har hemtjänst fem-sex gånger per dygn så hon trodde först att det var de som kom. När hon såg uniformerna blev hon förvirrad och trodde det var våra gamla grannar vars son är polis, berättar dottern som blev uppringd av mamman med orden: "De säger att jag är efterlyst.”

Dottern förstod ingenting, men när det gick upp för henne att det faktiskt stod två poliser i färd med att ta hennes mor med sig fick hon en chock.

– Jag fick prata med en av dem och bad dem vänta tills jag kom. Jag försökte förklara att hon är svårt sjuk och behöver hjälp med det mesta, tillsyn, på- och avklädning, dusch och all hygien och mediciner hon måste ta vid olika tider.

Poliserna var obevekliga. De ville inte ens ta med rullstolen, men när dottern tårögd undrade om de tänkt bära mamman fick den följa med. 

Författade nådeansökan

Häktespersonalen reagerar desto mer när de ser 74-åringen rullas in. De uppmanar dottern att agera omedelbart. Hon och brodern kontaktar då advokat och författar en nådeansökan. Nyhetsbyrån Siren har läst handlingarna:

De beskriver kvinnans sjukdomshistorik, berättar om den planerade hjärtutredningen och akutlarmet hon bär: ”En sådan sjuk människa som är dement och inte förstår vad som sker eller händer, som har blöjor för hon vet inte av sig att göra sina behov på toalett emellanåt, skall en sådan människa få vistas i fängelsemiljö? Jag vädjar till er som medmänniska att se över XX situation fortast möjligt, då en sådan här händelse kan trigga igång en ny blödning/stroke/hjärtinfarkt och i värsta fall leda till döden”, skriver sonen och föreslår fotboja eller husarrest som alternativ.

De hoppas få svar de närmaste dagarna, den närmaste veckan, men tiden går. 

Sverige är på semester. 

Kvinnan hinner ramla så illa att hon måste spendera en dag på sjukhus och demensutredningen får läggas på is.

Tre veckor och två dagar i häkte

Till slut kommer regeringens beslut undertecknat Anders Ygeman och Ann Lidén. 

Efter tre veckor och två dagar i häkte får den 74-åriga kvinnan nåd och kan åka hem.

– Det har varit den värsta tiden i mitt liv, för att inte tala om hur det varit för mamma, säger dottern som fick sova i mammans lägenhet första nätterna efter hemkomsten.

– Hon var ju väldigt rädd, så fort det ringde på dörren så... Till och med tjejerna från hemtjänsten grät, säger hon och tycker det är skrämmande att det får gå till så här.

– Det är inte okej. Man blir ju rädd för systemet.