Var tionde ryss känner ansvar för dödandet i Ukraina
Publicerad 2022-10-12
Bara tio procent av ryssarna känner ett ansvar för dödandet i Ukraina.
Det visar en opinionsundersökning från ryska Levada Center.
– Folk vill inte ta ansvar för den nuvarande regimens agerande, säger Lev Gudkov.
Här flyr ryssar från inkallelsenDet ryska oberoende opinionsinstitutet Levada Center stämplades redan 2017 som ”utländsk agent” i Ryssland, och lever sedan dess under hotet av likvidering.
– Det finns inga garantier för att vi får fortsätta. Det råder ett totalt godtycke från maktens sida, säger opinionsinstitutets chef, sociologen Lev Gudkov, när Aftonbladet når honom på telefon i Moskva.
Senaste gången ni frågade ryssar om de kände ansvar för att folk dör i kriget i Ukraina svarade bara 10 procent ja. Varför så få?
– Det är en rent sovjetisk inställning: att demonstrativt stödja maktens agerande, men att samtidigt inte känna ansvar för det som politikerna gör. Folk tar inte ansvar för det som den nuvarande regimen gör. De vill inte ta ansvar för det.
– Men det beror också på informationsblockaden. Folk har svårt att föreställa sig vad som pågår i krigszonen. Vi har en censur som är total. Bara en mycket liten del kan kringgå den.
Vilka är de tio procenten som känner sig ansvariga för kriget?
– De liberalt tillvända. De som är emot Putin och kriget.
23 procent av ryssarna i samma undersökning tyckte att de ”i någon mån” bar ett moraliskt ansvar för kriget i Ukraina. Vad betyder ”i någon mån”?
– I praktiken är det ett sätt att undvika ansvar. De som svarat så söker en ursäkt för sin position. Det är inte en känsla av skuld, utan en mycket dubbel reaktion på det som händer.
– Folk vill varken bära något personligt ansvar för eller vara med i kriget. Folk vill i allmänhet inte ha det här kriget. Men de lyder staten, och är i grund och botten beredda att gå i krig om de blir inkallade.
”Ryssland är ingen demokrati – allt kontrolleras”
I Västvärlden förstår många inte varför så få ryssar känner ansvar för det ryska kriget?
– Det känns som att ni i väst jämställer den politiska kulturen i era länder med Ryssland. Men Ryssland är ingen demokrati. I stor utsträckning är det fortfarande en ruttnande totalitär regim, där den sovjetiska inställningen lever vidare. Vi har en repressiv regim som försöker kontrollera alla sfärer av mänskligt liv.
Hur många är emot kriget?
– I senaste undersökningen ville 45 procent upphöra med militära handlingar och inleda fredsförhandlingar, medan 43 procent ville fortsätta.
Samtidigt stödjer 72 procent av ryssarna arméns agerande i Ukraina, medan 21 procent inte gör det. Varför stödjer så många armén?
– För att propagandan verkligen ger ett intryck av att nazister segrat i Ukraina, och att de utgör ett hot mot den ryskspråkiga befolkningen i Donbass. Numera beskrivs det alltmer som ett krig med hela Västvärlden. Putin pratar om ”det kollektiva väst”.
Kan det vara så att en del som ni ställde frågan till inte vågade svara nej?
– De utgör inte någon stor andel, det påverkar inte det allmänna intrycket.
”Myten om världens mäktigaste armé på väg raseras”
31 procent anser nu att ”specialoperationen” i Ukraina inte är lyckosam. I april höll bara 17 procent med om det?
– Ukraina rycker fram och det skapar en känsla av osäkerhet. En känsla av annalkande nederlag.
72 procent av ryssarna tycker fortfarande att Putin sköter sig bra. Varför så många?
– Det är ett påtvingat samtycke som framkallas av propagandan.
Beror det också på att många tycker att Putin har gett landet stabilitet i 20 år?
– Så är det verkligen. Och det finns fortfarande ett hopp om att han ska lyckas hitta en utväg ur den ekonomiska stagnationen. Men hans viktigaste framgång – enligt propagandan och därmed enligt ryssarna – är återupprättandet av Rysslands auktoritet i världen. Förvandlingen av Ryssland till en mäktig militär stormakt.
Tycker inte folk att den auktoriteten är undergrävd, i och med att han började kriga med Ukraina och att resultatet är så dåligt?
– Om den ryska armén inte kan leverera en seger mot den svagare ukrainska armén raserar det hela myten om den mäktiga stormakten. Det är först då problemet infinner sig, om myten om världens modernaste, mäktigaste armé raseras.
Är det möjligt att det blir en folklig resning mot Putin?
– Nej, nej. För det första finns det inga partier, eller organiserade samhälleliga rörelser. Oppositionen är helt krossad, ledarna för oppositionen sitter i fängelse eller har emigrerat. Och de som demonstrerar utsätts för mycket hårdhänt behandling, även från den politiska polisen FSB. Folk är rädda för att gå ut på gatorna.
”Repressionen på samma nivå som under Brezjnev”
– För det andra finns det inga tecken på splittring i den styrande eliten. Det är mycket viktigt, för om det blev en splittring skulle en legitim kraft kunna framträda och vilja förändra politiken. Då skulle säkert en betydande andel av befolkningen kunna stödja det. Men det finns inget sådant, bara en helt passiv reaktion på mobiliseringen, då några 100 000 lämnade landet.
Men lite splittring verkar det ändå finnas? Personer som Ramzan Kadyrov, som anser att specialoperationen inte fungerar?
– Det finns ingen information om vilka konflikter som pågår i maktens högre sfärer. Vi kan bara förmoda att det finns kraftiga spänningar. En del av landets mäktiga personer är uppenbarligen inte nöjda. Men Putin trycker ganska hårdhänt ner alla möjligheter att motstå hans politik. Repressionen fungerar inte bara mot oppositionen, utan också mot hans omgivning.
Är repressionen i dag större än under Sovjettiden?
– Jag skulle säga att under det senaste året har repressionen närmat sig och ligger nu på samma nivå som under Brezjnev-tiden. Antalet politiska fångar är ungefär samma nu som då. Men än så länge är gränserna öppna, än så länge kan folk fly från denna regim.
Hur många är anställda i de repressiva organen, till exempel Omon-poliser och nationalgardister?
– Totalt rör det sig om 4,5 miljoner personer, konstaterar Lev Gudkov.